Fuck U

På mitten av 1990-talet, passerade jag ofta på motorväg, en tunnel, där det på ena väggen stod med spray - sex dödar kärlek. Nä, så är det väl inte, tänkte jag varje gång. Då.

 

Men över tid och med erfarenhet har detta påstående då och då nått mitt medvetande... Och jag är benägen att instämma.

Värme och fysisk närhet, romantisk erotik, är någonting helt annat än att ha sex. Sex betyder kön - så att ha sex betyder att ha könsumgänge, fullständigt frikopplat från djupare känslor och engagemang. En relation / ett förhållande, med stark betoning på sex, är inget kärleksförhållande. För Kärleken är mycket större än så. Den söker icke sitt. Allt förmår den. Allt uthärdar den... Så vad förmår och uthärdar en sexrelation? Och vad är kroppars möte värt, om inte själar först förenats?

Det går tyvärr att kategorisera människor vad sex beträffar. Och det är ju allmänt känt att individer i krog- och nöjessvängen är sexuella slappesvansar och inte så moraliskt ståndaktiga. Kul ordval! Det ena ger det andra. Och dras man till dessa kretsar, handlar det om små människors sökande efter bekräftelse. Så varför inte, även då det handlar om sex...? Man konsumerar människor och kallar det kärlek, åtrå och passion - självklar otrohet - ett moraliskt gränsöverskridande som ger en egoboost, alltid förklarad med efterkonstruerad rättfärdighet. Och till sin aktuella partner lånas paraplyet ut i solsken. Men återtas vid regn. Själviska och emotionellt små individer kan helt enkelt inte högt värdera det vackra och finstämda - än mindre det ärliga och sanna. In the name of love. Been there. Done it.

Har älskat förbehållslöst. Öppnat dörren till mitt innersta rum. Har välkomnat. Respekterat. Högaktat. Tolerarat och accepterat. Förlitat mig på ord och ögon. Läst och tolkat. Hört och lyssnat. Mött och väntat. Längtat. Offrat och försakat. Gjort våld på mig själv. Raderat mina inre gränser, likt en mental och social våldtäkt. Jag älskar dig, i samma andetag som sarkastisk kritik. Krympte och förminskade till behändigt format - att tjäna själviskhetens syften. How nice. 

Sex är kittet i en relation. Nä, det är bullshit. Och så fungerar det inte för mig... Äh, lägg av att bete dig som en sårad stiftsjungfru. Den respektlösheten mot kärnan i den jag är, den sårade och brände. Kittet mellan två heter empati och respekt, som skapar trygg samhörighet och tillit - ett erotikens fundament. Liksom samsyn på trohet och närhet - oavsett den är själslig / intellektuell eller fysisk. 

Jag är stolt över att vara en genuint romantisk, sensuell och sinnlig traditionalist. Tror på att dela upplevelser, social gemenskap, vänskap, omtanke, engagemang även i motvind. För då gror en längtansfull och genuin lust.

Sex som just sex, blir i sinom tid mekanisk utan den känsla av helhetsupplevelse som fin erotik, förtjänar att vara.

Fuckidioti

 



Paradox

 

Man får som bekant

 

inte säga

 

negerbollar

 

 

 

Analogt

 

kan det ju tänkas

 

att jag som

 

representant

 

för

 

nordiska kvinnor

 

tar illa vid mig

 

av

 

benämningen

 

vita bönor

 

som dessutom

 

ofta kombineras

 

med korv

 

 

Usch och Fy!

 

Både

 

rasistiskt

 

och

 

sexistiskt

 

:-)

 

 

 

 

  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 



Jag lovar och svär...

En god vän skrev till mig - om begreppet ordhållighet - som numera är en bristvara... Instämmer!

 

Det berör mig. Och det berör mig väldigt illa, detta med tomma löften. Vad är det som gör att en del människor överhuvudtaget saknar ordhållighet / heder, och därmed i förlängningen, även moral? Det går nog hand i hand, att rättfärdiga sitt slappa (ömdömeslösa) leverne, med falska löften. Min erfarenhet säger att dessa individer, är fullblodsegoister som kopierar mänskliga känslor och beteenden för att vinna andras förtroende och tillit, i självuppfyllande syften. I det ingår även att kopiera löftesgivande. Dock inte längre än så, för de kan inte hantera / överblicka den resterande delen av det givna löftet. 

"Jag skall betala tillbaka...", "Jag lovar att göra det och det...", "Jajamän, det fixar jag...", "Jag ringer tillbaka strax...", "Vi pratar mer i morgon, för då finns gott om tid...", "Vi fortsätter våra samtal och det här löser vi garanterat..." Och så upprepas dessa tomma fraser, i all evighet, som ett lögnarens självbekräftelse - "Jag lovar något - alltså är jag god".

Presterandedelen av det givna löftet, finns inte i alls deras begreppsvärld. Oavsett det rör arbetslivet eller privatlivet. Två flitigt brukade uttryck utmärker dem - "nu" om andras uppfyllande. Och "sen" om andras krav på uppfyllande; "Jag skulle behöva... kan du hjälpa mig nu?", "Jag måste... så ring mig nu!", "Det är lite bråttom... kan du fixa det nu...?", "Jag hinner inte... ring dem nu!"

"Jag är upptagen nu, återkommer till dig sen...", "Jag hjälper dig sen...", "Kan du låna mig nu, jag betalar tillbaka sen...", "Vi löser detta sen, jag skall bara...", "Vi får ta det sen..." Varianterna är oändliga. Eller den där varianten om utfästande av tid - "Jag ringer / kommer om en timme..." - med en längre fram vidhängade förklaring om varför tiden inte kunde hållas... Alla kan någon gång bli försenade. Vad jag reagerar starkt mot, är de som satt detta låga beteende, i system - att ständigt låta andra vänta på dem. En väntan som inbegriper allt från klockslag och tidpunkter, till sanningslöften i Vänskap och Kärlek.  

Utöver fysiskt våld mot annan, är brist på ordhållighet och Sanning, ett utmärkt och långsiktigt sätt, att kränka andra individer.

Så möter Du någon som flitigt använder orden "nu" om sina egna behov, och "sen" om Dina behov, konfontera inte vederbörande. Du får bara nya lögner som svar och förklaring. Bränn inte Din egen energi, utan lägg benen på ryggen!

Facta Probant



 

 

 

 



 

 

 

 

 



 

 

 



NU, tack!

Jag gillar sommar, när den är en sådan där gammaldags svensk sommar. Höga stackmoln som ger den härliga växlande molnigheten, med episoder av ömsom skugga och ljus. En stilla bris och ljum fläktande vind, är fint. Liksom dagar med stilla sommarregn och fräscha dofter av fuktig grönska... Mmm, det är verkligen skönt...

 

Av olika anledningar, trivs jag inte alls med det EU-anpassade vädret (skämt!) Över tjugofem till trettio grader mår jag inte bra av. Och det starka ljuset är av hälsoskäl plågsamt för mig. Men att säga det till någon som dyrkar tropiskt klimat, möter noll tolerans. Att ha denna, min uppfattning och känsla för hetta, tycks vara detsamma som att kränka något heligt... (!?)

 

Jag brukar emellertid inte höra till dem som samtalar om väder - än mindre klagar över det. För vad finns att göra? Väder blir det ju alltid, under alla omständigheter. Anser över lag att väder är ett fullständigt värdelöst samtalsämne, just därför att det är opåverkbart. Små människor pratar gärna och mycket ofta om väder, i brist på annat.

 

På tal om EU - lägg ner det hela! Låt varje land dra sitt eget lass, för det sätter press på respektives regeringar och lagstiftare. Och skall något liknande existera, så dela upp unionen, i en Syd- och Östeuropeisk union. Och låt oss bilda den Nordiska Unionen, ett NU - med nordens fem länder. En nordisk krona, fri rörlighet mellan dessa länder. Men med gränsbevakning som i Canada och Australien. I Norden finns naturtillgångar, kompetens och samsyn i flera värdegrundfrågor.

 

Ponera att de nordiska länderna och England och Tyskland, valde att lämna EU... då blir det än mer tydligt att mångfald oftast är enfald.

 

 

 

Dela notan? Näpp, men tack för kaffet...