Till den som eventuellt tror eller anser att jag valt...
Dagen igår var en märklig dag. Började med att jag trodde det var en dag framåt i tiden. Var flitig under förmiddagen, fixade och donade, förberedde middagen, handlade, tvättade...
Och kom plötsligt på att jag skulle sortera de där papperna, korten, breven och barnens första teckningar. Många ljusa och glada minnen! Vad stor släkten var, slog det mig. De flesta finns inte kvar... That's how it is, that's how it goes... Alla traditioner, de som utgjorde trygghet och positiv spänd förväntan... Min underbara flock... av tanter och farbröder... mostrar... mor- och farföräldrar gudmor med flera... Jag saknar er sååå... mina själsfränder...
Dessa djupa och för mig vackra känslor försatte mig i ett inre sentimentalt tillstånd, som gör mig sårbar. Och längtan efter ett bestående permanent Hem, förhoppningsvis med en Livskamrat, blir än starkare... Inser även att ett naturligt sörjande bromsats upp, av det faktum att mina tillhörigheter finns nedpackade i flyttlådor och väskor. Jag behöver se dem, för att komma i kontakt med mina känslor.
HK blir utom sig av vrede när jag på minsta vis ifrågasätter vad han ägnar sig åt. Min fråga föranleds av min fordran, som i sin tur gör det möjligt för mig att komma loss. Jag har som bekant en whiplash som hindrar mig från heltid... och jag orkar inte utveckla det mer i skrift vid detta tillfälle.
Förrut under åren trodde jag att han endast var godtrogen. Men som överlevnad har han i brist på kunskap och kompetens, utvecklat en list som anspelar på just denna "godtro" - ser alltid till att ha syndabockar som har vilselett honom, om något går fel. I motsatt riktning är han namedropper - advokater, professorer, och Kungen... alla har han i ryggen - dem han kallar "drevet".
Han är duperandets mästare nummer ett. I kombination med att för mig, på diverse sätt, förvränga de han för mig återberättar; Efter olika läkarbesök, har han naturligtvis åkommor som läkaren anser vara mycket sällsynta eller som läkaren "aldrig sett i hela sin yrkesverksamma karriär". Eller att "hela samhället skall kopplas in" i hans "case..." I Projektet, är alla kunder "lyriska över konceptet" - och alla stora order är på väg in... Det är bara små detaljer som skall landa först - investerare, finansiärer, uppköpare av bolaget "som skall ingå i en mycket stor organisation..."
Att bidra med sådana saker som stöd eller allmän medmänsklighet, är därför mycket avancerad överkurs. Och jag glömmer dessvärre detta, hela tiden. För det är verkligen svårt att förstå eller att inte utgå ifrån att det inom alla människor skall finnas en kärna av den goda gnista, vi fått med oss, då vi skapades... Ja, så tror jag. Det finns säkert dem som skulle ha synpunkter på min gudstro... I don't care...
För att återgå till gårdagen, så fick jag hela radängan om vilken belastning och börda jag är. Huset är 170 kvadrat. Jag har ett litet sovrum på andra våningen. I ett litet rum intill står flyttlådor med vad som ryms i ett normalstort hem, av porslin, böcker och hemtextilier. I övrigt har jag inga garderober, utan mina persedlar finns hängande i tygklädpåsar. På bottenplanet finns en skänk, ett linneskåp, en sekretär och ett hopställt matsalsmöblemang (bord och stolar). Vid alla flyttar har jag lättat mitt bagage, för att nu bara ha kvar det som står mig allra närmast. Men - även det är för mycket enligt HK. Och jag drar slutsatsen att det inte handlar om just de enskilda tillhörigheterna, utan om det faktum att jag har vad han saknar.
Han försöker straffa mig för att han själv aldrig kunnat förvalta sitt pund, oavsett det rör tangibler eller ekonomi. Likt den missundsamme barnungen som raskt tuggar ner sitt godis, och tigger mer av den som sparat. Jag har lämnat bort en del av mitt eget för att i stället behålla sådant som varit mina Föräldrars. Så när han har synpunkter på mina ägodelar, blir det för mig, som att han spottar på dem jag sörjer och saknar. Dem som enligt Mammas anteckningar, hade honom i sina innerliga och upprikta böner, i bönen för det som då var min familj. Samma goa' människor som lyft hans självförvärvade ekonomiska bördor, från hans axlar... så att han kunde leka vidare och få kortvarig bekräftelse hos sina bilsäljare. Det här är min blogg och jag svär så mycket jag vill - Därför, Fy Fan!
Fick igår även höra för att jag är en person som har migrän, hur besvärligt det varit... Jo, ni läser rätt. På samma sätt som jag en gång fick höra; "Kan du inte böja på huvudet som alla andra?" när jag med vatten blött ner golvet vid handfatet i badrummet, då jag tvättat ansiktet. Svarar jag då att det ju är han som skadat mig, att det är därför jag inte kan böja huvudet, så replikerar han att den skadan är mitt eget fel - att jag har "för stor trut". Migrän har jag haft sedan 8-10-årsåldern. Initialt och under alla år, har den varit hormonrelaterad (veckorna kring mens). Och födoämnespåverkad... Efter min whiplash, kommer den även då jag legat fel eller vridit huvudet fel. Så vad klagar han för?
Själv söker han uppmärksamhet genom sina mystiska åkommor, och "remisser som ständigt kommer bort" eller "som läkaren glömmer att skriva ut..."
Han blir vid genomskådande, oerhört aggressiv. Mot mig. Inte mot någon annan. Det räcker modet inte till. Det gäller ju dessutom att hålla sig väl med alla dem han säger sig ha på "sin sida". Trodde han skulle slå ihjäl mig igårkväll, då jag inte lyssnade tillräckligt uppmärksamt på hans ego-boost, om kungar och vetenskapsmän... bla bla bla...
Så i natt har jag kommit fram till följande; För det första, gott folk, är det uppenbart fullt möjligt i detta land, att förhala inbetalning av skatt, genom att ha just "en stor trut". Och kan inte alla ni som tror på bolaget AI, alla ni som ingår i "drevet", inkluderat förslagsvis föräldrar med flera, kan inte ni ta fram era sparade resurser och tillsammans skramla ihop (vilket inte blir mycket för var och en av er eftersom ni ju är "jättemånga"), för att lösgöra mig från detta Helvete? Varför skall er Gunstling belastas av mig? Så visa nu att ni är fans! Att ni är genuine Belivers!
Dagen igår var en märklig dag. Började med att jag trodde det var en dag framåt i tiden. Var flitig under förmiddagen, fixade och donade, förberedde middagen, handlade, tvättade...
Och kom plötsligt på att jag skulle sortera de där papperna, korten, breven och barnens första teckningar. Många ljusa och glada minnen! Vad stor släkten var, slog det mig. De flesta finns inte kvar... That's how it is, that's how it goes... Alla traditioner, de som utgjorde trygghet och positiv spänd förväntan... Min underbara flock... av tanter och farbröder... mostrar... mor- och farföräldrar gudmor med flera... Jag saknar er sååå... mina själsfränder...
Dessa djupa och för mig vackra känslor försatte mig i ett inre sentimentalt tillstånd, som gör mig sårbar. Och längtan efter ett bestående permanent Hem, förhoppningsvis med en Livskamrat, blir än starkare... Inser även att ett naturligt sörjande bromsats upp, av det faktum att mina tillhörigheter finns nedpackade i flyttlådor och väskor. Jag behöver se dem, för att komma i kontakt med mina känslor.
HK blir utom sig av vrede när jag på minsta vis ifrågasätter vad han ägnar sig åt. Min fråga föranleds av min fordran, som i sin tur gör det möjligt för mig att komma loss. Jag har som bekant en whiplash som hindrar mig från heltid... och jag orkar inte utveckla det mer i skrift vid detta tillfälle.
Förrut under åren trodde jag att han endast var godtrogen. Men som överlevnad har han i brist på kunskap och kompetens, utvecklat en list som anspelar på just denna "godtro" - ser alltid till att ha syndabockar som har vilselett honom, om något går fel. I motsatt riktning är han namedropper - advokater, professorer, och Kungen... alla har han i ryggen - dem han kallar "drevet".
Han är duperandets mästare nummer ett. I kombination med att för mig, på diverse sätt, förvränga de han för mig återberättar; Efter olika läkarbesök, har han naturligtvis åkommor som läkaren anser vara mycket sällsynta eller som läkaren "aldrig sett i hela sin yrkesverksamma karriär". Eller att "hela samhället skall kopplas in" i hans "case..." I Projektet, är alla kunder "lyriska över konceptet" - och alla stora order är på väg in... Det är bara små detaljer som skall landa först - investerare, finansiärer, uppköpare av bolaget "som skall ingå i en mycket stor organisation..."
Att bidra med sådana saker som stöd eller allmän medmänsklighet, är därför mycket avancerad överkurs. Och jag glömmer dessvärre detta, hela tiden. För det är verkligen svårt att förstå eller att inte utgå ifrån att det inom alla människor skall finnas en kärna av den goda gnista, vi fått med oss, då vi skapades... Ja, så tror jag. Det finns säkert dem som skulle ha synpunkter på min gudstro... I don't care...
För att återgå till gårdagen, så fick jag hela radängan om vilken belastning och börda jag är. Huset är 170 kvadrat. Jag har ett litet sovrum på andra våningen. I ett litet rum intill står flyttlådor med vad som ryms i ett normalstort hem, av porslin, böcker och hemtextilier. I övrigt har jag inga garderober, utan mina persedlar finns hängande i tygklädpåsar. På bottenplanet finns en skänk, ett linneskåp, en sekretär och ett hopställt matsalsmöblemang (bord och stolar). Vid alla flyttar har jag lättat mitt bagage, för att nu bara ha kvar det som står mig allra närmast. Men - även det är för mycket enligt HK. Och jag drar slutsatsen att det inte handlar om just de enskilda tillhörigheterna, utan om det faktum att jag har vad han saknar.
Han försöker straffa mig för att han själv aldrig kunnat förvalta sitt pund, oavsett det rör tangibler eller ekonomi. Likt den missundsamme barnungen som raskt tuggar ner sitt godis, och tigger mer av den som sparat. Jag har lämnat bort en del av mitt eget för att i stället behålla sådant som varit mina Föräldrars. Så när han har synpunkter på mina ägodelar, blir det för mig, som att han spottar på dem jag sörjer och saknar. Dem som enligt Mammas anteckningar, hade honom i sina innerliga och upprikta böner, i bönen för det som då var min familj. Samma goa' människor som lyft hans självförvärvade ekonomiska bördor, från hans axlar... så att han kunde leka vidare och få kortvarig bekräftelse hos sina bilsäljare. Det här är min blogg och jag svär så mycket jag vill - Därför, Fy Fan!
Fick igår även höra för att jag är en person som har migrän, hur besvärligt det varit... Jo, ni läser rätt. På samma sätt som jag en gång fick höra; "Kan du inte böja på huvudet som alla andra?" när jag med vatten blött ner golvet vid handfatet i badrummet, då jag tvättat ansiktet. Svarar jag då att det ju är han som skadat mig, att det är därför jag inte kan böja huvudet, så replikerar han att den skadan är mitt eget fel - att jag har "för stor trut". Migrän har jag haft sedan 8-10-årsåldern. Initialt och under alla år, har den varit hormonrelaterad (veckorna kring mens). Och födoämnespåverkad... Efter min whiplash, kommer den även då jag legat fel eller vridit huvudet fel. Så vad klagar han för?
Själv söker han uppmärksamhet genom sina mystiska åkommor, och "remisser som ständigt kommer bort" eller "som läkaren glömmer att skriva ut..."
Han blir vid genomskådande, oerhört aggressiv. Mot mig. Inte mot någon annan. Det räcker modet inte till. Det gäller ju dessutom att hålla sig väl med alla dem han säger sig ha på "sin sida". Trodde han skulle slå ihjäl mig igårkväll, då jag inte lyssnade tillräckligt uppmärksamt på hans ego-boost, om kungar och vetenskapsmän... bla bla bla...
Så i natt har jag kommit fram till följande; För det första, gott folk, är det uppenbart fullt möjligt i detta land, att förhala inbetalning av skatt, genom att ha just "en stor trut". Och kan inte alla ni som tror på bolaget AI, alla ni som ingår i "drevet", inkluderat förslagsvis föräldrar med flera, kan inte ni ta fram era sparade resurser och tillsammans skramla ihop (vilket inte blir mycket för var och en av er eftersom ni ju är "jättemånga"), för att lösgöra mig från detta Helvete? Varför skall er Gunstling belastas av mig? Så visa nu att ni är fans! Att ni är genuine Belivers!
Inte av sorg utan av smärta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar