Ödet?

"I tvenne maktpåliggande krig har Finlands folk nödgats till det yttersta spänna sina krafter för skyddandet av sitt liv och sin framtid mot angrepp från den imperialistiska bolschevismens sida. Till följd av krigen och på grund av inträffade ogynnsamma naturförhållanden har den sociala omvårdnaden om vårt folk blivit ställt på ett hårt prov. I all synnerhet ha barnen genom dessa omständigheter drabbats av umbäranden.

Tusende hem i Norden ha med anledning härav osjälviskt och av varmt hjärta erbjudit våra barn skydd och kärleksfull vård, tusende medlemmar av våra brödrafolk ha på annat sätt frivilligt och av uppriktig medkänsla varit verksamma och iklätt sig uppoffringar för vårt hårt prövade unga släkte.

Finlands folk skall alltid med tacksamhet ihågkomma dessa Kärlekens gärningar, ägnade dess barn. De skola kvarstå som dyrbara minnen, dem livet icke skall utplåna ur deras hjärtan, och de äro vittnesbörd om de Nordiska folkens samhörighet och mångfaldiga gemensamma intressen.

Å Statsmaktens vägnar

frambärer jag till Eder de Varmaste Tacksägelser

Helsingfors den 2 / 4 - 1943

Republikens President

Risto Ryti

I de hävdernas brokiga blad, där i dessa världsångestens dagar även de nordiska folkens öden ristats, ha hemmen i Edert land tecknat sitt eget sköna kapitel. Ni ha räckt Eder hjälpande hand åt lidande bröder i Finland.

Vid sidan av den undsättning, varmed Edra landsmän direkt lättat krigets bördor, röras våra hjärtan närmast av den stora trofasta hjälp, den Ni skänkt våra barn under tiden för de båda Fälttågen. Genom den omvårdnad Ni ägnat dem ha Ni även lindrat våra egna bekymmer. Dessa Kärlekens gärningar skola outplånliga kvarstå i vårt minne och de skola knyta banden allt fastare mellan våra båda folk. Till Eder; N.N. (Fosterföräldrar i Sverige) som jämte Eder Familj varit delaktig i denna välsignelsebringande verksamhet, i det Ni skänkt vårt barn skydd och omvårdnad, bedja vi med dessa rader få uttala vårt uppriktiga och hjärtliga Tack.

Gud hjälpe Våra Folk. 

Undertecknat; N.N. (Föräldrar i Finland)

Det är mycket svårt att inte bli oerhört starkt berörd av att läsa, se och hålla ett sådant dokument i sin hand. För tanken som med en gång når mig - är att  jag inte skulle finnas, om det inte vore för de grymma krigens mänskliga och sociala konsekvenser. Mitt hjärta är numera allt oftare i Mitt Kära Finland.

Fundament

Fick Mycket Kärt besök idag, av äldste sonen, på väg till Göteborg. Tiden gick väldigt fort. Vi fikade, åt sillsmörgås och drack thé. Sedan jordgubbar från trädgården - och glass. Jag fick en låda med gamla foton och minnesalbum från äldre släktingar... Dessa saker hade kommit med saker han flyttat från Mamma och Pappa. Många känslor... och en tidsresa som spänner över minst hundra år bakåt i tiden... Foton på en stolt Morfar poserande vid sina prisbelönta avelstjurar. Han var till vardags alltid klädd i tweedkostym, väst, slips, engelsk rutig keps, höga stövlar och promenadkäpp. Lång och respektingivande var han. Trygg och kunnig. Och så foton på duktiga kvinnor i röda Korsets uniformer. Och foton av kvinnor i gårdens vävstuga. Foton av högtidsklädda människor på middag eller kalas på gården... med mera...

Det känns som ett mycket stort ansvar ligger på min axlar. Jag är just nu den som innehar gravrätten till familjegraven. Och den som därmed har yttersta ansvaret för platsen för tio personers sista vila. Det åligger mig även att vara den som muntligen skall kunna berätta och föra information om släkten, vidare. Den som skall kunna berätta historik kring föremål och platser... Allt detta ansvar, som är osynligt, men som hela tiden känns högst närvarande, påminner lite om att bära historiens vingslag, inom mig, med tanke på gården Lillhagen i Höllviken - som ju dessutom ligger på mycket historisk mark. Det finns till och med något som heter Fotevikens museeum. På platsen där Lillhagen ligger, låg ett gammalt kloster med klosterdamm... Dammen finns ännu kvar. Och hela platsen har en speciell atmosfär. Jag har varit mycket lycklig där. Alla mina barndoms somrar och storhelger, tillbringade jag där.

Mamma växte upp där och konfirmerades i Stora Hammars kyrka, där hon och Pappa också gifte sig. Och där blev de begravda 2011.

Idag kom vi även att prata om religion och hur den påverkar oss tidigt i livet. Under tre år av min barndom, gick jag i Sankta Elisabeth-systrarnas Kindergarten - Romersk Katolska Kyrkan i Malmö. Mamma har alltid sagt att jag gick där på grund av platsbrist. Att det var svårt att få daghemsplats på annat daghem. Därför blev det detta privata alternativ. Men jag undrar, jag... Hur som helst, så trivdes jag definitivt inte där. Och det handlade inte om vantrivsel med religiositeten, utan om den inkonsekvens som man kan känna redan som litet barn, då man är mellan 3 och 6 år. Och kanske främst då! För även om man i den åldern inte har det vuxna ordförrådet, så är man ytterst lyhörd för människors genuinitet och just deras konsekvens-tänkande. Nej, religionen tyckte jag om, och Mamma och Pappa fick på min uppmaning bygga mig ett litet altare (med ljus att tända vid sidan om ett krucifix), dit jag kunde gå och be på helgerna när jag inte var i daghemmets kapell. 

Nej, det var systarna ("pingvinerna") jag avskydde. De gav med ena handen och tog med den andra. Sade att man inte fick avbryta vuxna som pratade, men skällde ut mig för att jag kissat på mig, därför att jag inte vågade störa deras samtal för att be om hjälp med att knäppa upp knapparna i min randiga hängslebyxor. När vi åt lunch mitt på dagen stod syster Béarnarda där med en knappnål i handen. Vi fick inte börja äta den äckliga soppan som stod placerad på bordet ovanpå de långa haklappar vi bar, förrän hon kunde höra ljudet av nålen, då hon släppte den i golvet.

Mina vanor hemifrån, var att man var social vid matbordet. hemma samtalade vi med varandra och hade trevligt. Men på kindergarten skulle det vara absolut tystnad, vilket jag hade sååå svårt att acceptera, så jag viskade alltid mina samtal med bordskamraterna. Det slutade varje dag med att syster Béarnarda eller syster Ansgaria kom och lyfte mig i ena armen och med andra handen drog mig hårt i örat, medan jag släpades över golvet, genom en korridor och in i en fönsterlös skrubb, där jag och den jä-a vitkålssoppan med broskbitar i, låstes in. Och jag fick inte komma ut förrän sopptalriken var tom. Och då hade jag nästan kräkts.

Hur konstigt var det då att jag fick aptitstörningar och behövde matas hemma med aptitstimulerande medikamenter...?

Jag fick aldrig in i mitt förstånd att dessa systrar bad till den snälle Jesus som älskarde och älskar alla barn, och samtidigt gjorde samma systrar barn illa, i Guds namn... 

Jag är hatisk mot fundamentalism, oavsett den heter katolicism eller islam!!!    

En Gammal Älskad Gård

(förr omgiven av många fler stora träd)

Vid havet; Vidderna och fälten...

Pausfågel

När man e tjej och bloggar (yeah girlpower!!!), förväntas det att man är blond, gillar rosa och bah älskar att skriva som man pratar. Helst ska man skriva om skitsaker i vardagen, berätta vem man träffar och vad man gör. Å så ska man som dagens första blogginlägg, beskriva sin "dagens outfit", vilka märken det är på plaggen, var de är inköpta och naturligtvis till ett skyhögt pris, så att ni läsare, bah ska känna hur jä-a bra jag e.

Som blond bloggare skriver man oxå en to-do-lista, så alla vet vilket späckat program jag har. De e tid hos nagelteknologen, och sen så e de time för extreme shopping, latte me tjejgänget, spray-tanning och massage. Å så e de dax å planera helgen och allt supandet å vilka skor som går bäst :-) thihihi...

Sen har man hiss & diss-lista, typ vilken lippgloss e bäst och varför det e kass med naturbröst. Nä, det ska va silicone och helst jättestora fisk-läppar. So sexy...  

Inläggen ska ente va för långa, för det kräver att man har nåt meningsfullt att fylla dem me. Å de har jag ente. Å så ska varje inlägg avslutas typ så här; Love Zaza <3<3<3...

Zaza Syssling

Barndom

Ibland har jag funderat över när i livet, en människa har sin lyckligaste tid. Och under förutsättning att man lever under socialt trygga och ordnade förhållanden, så tror jag det är när man är mellan 10 och 12 år. När man står på tröskeln mellan barndom och tonår med allt vad det innebär.

Så här i sommartider kan jag mycket väl komma ihåg denna tid. Sommarlovet kändes oändligt. Som ett långt och evigt varande äventyr. Dagarna var positivt långa och timmarna rymde mer aktiviet än en hel skolvecka. Jag kände genast på morgonen, den där goa' pirrande känslan i magen, som av odefinerbar och outtolkad spänning. En hel dag i min hand. Morgonbestyren tog av någon anledning inte lika lång tid, då som nu. På fem röda hade jag hoppat i de höftlåga jeansen och dragit på mig en t-shirt med snörning i ringningen. På fötterna bar jag röda "slöffser", som bestod av en gummisula och två korslagda band över foten. Eller trätofflor. Ett annat alternativ var basketkängor av tyg. 

Detta var innan mobiltelefonens och pc'ns tid. Inga sms ellr mail. Nej, jag och alla andra gick, sprang eller cyklade några kvarter, till kompisen. Öppande porten och sprang upp för trapporna. Ringde på dörren och frågade käckt "Hej, ska' vi va' ida'?" Och så inviterades man och stod kvar på dörrmattan till dess att kompisen kom med besked. Jo, det går bra, svarade kompisen som hojtade ut i köket "Mamma, när ska' jag va' tillbaka?" Och så fick man ett klockslag som oftast var "Kom hem klockan fem prick för då äter vi middag". En hel dag av total frihet med lek och förtroliga samtal. Det blev ofta klättersällningen eller gungorna, för att bli av med energiöverskott. Sedan kanske hoppa hage, hoppa rep, rocka rockring (har faktiskt köpt mig en sådan som Anna Skipper visade Grethe Qviberg i programmet Du blir vad du äter. Skitkul! Kan rekommenderas! Köp originalet Powerhoop! Jag har den tyngsta), eller så tränade vi vår färdighet med tre bollar mot plank. Lunch intogs oftast hos mig, eftersom Mamma och Pappa arbetad och vår strävhåriga tax Tina, behövde avtankas. Lunchen bestod av smögåsar med ost, prickig korv, makrill i tomat, Kalles kaviar eller Kavlis räkost och ett stort glas O'boy med extramycket chokladpulver i... Sedan läste vi serietidningar och lyssnade på radio.

Kanske hade Mamma lämnat en lapp i köket och en börs, för att jag skulle gå ärende och handla sådant som behövde kompletteras. Så kompisen och jag tog Tina på tur och sedan gick vi och handlade. Sommar-Malmö doftade på ett speciellt sätt. Som en blandning av utslagna lindar, tvättstuga och storstadstrafik om sommaren. Lägg där till ljudet av gråsparavars tjatter och det lätt knäppande ljudet av trä eller plåt som rör sig i värmen. Vi skrattade och fnissade, blandade päronsaft som var giftigt grön, men ack så söt och god och tuggade i oss Marie-kex, medan vi lät tankarna sväva. Skulle vi starta en hemlig klubb? Med lösen och allt? Var skulle vi ha den? I källarförrådet? Och vad skulle vi ägna den åt? Skulle vi spionera på läskiga typer - göra anteckningar och rapportera till varandra om  konstiga grejor vi såg...? Vi läste Enid Blytons böcker, utgivna av Walströms. Hemliga sjuan-serien...

Killar var också intressanta. Jag var först kär i klassens lintott, som kysste mig första gången då vi lekte Ryska posten. Efter något år tyckte jag han var "glyttig" (skånska; larvig) och blev i stället kär i vår klassförståndare. Fast han var kanske för gammal - nästan gubbe, med sina 28 år... Men jag tyckte han var söt, liknade läraren i teve-serien Vår nye magister, med sitt yviga hår och stora mustasch, när han kom till skolan i sin militärgröna parkas. Och så körde han en Renault 4 (kallad Laban-modellen med sitt "paraply" till växelspak).

Sommarkvällarna var underbara. Då hängde vi (haha... passande uttryck) bland lekplatsens gungor. Eller så lekte vi kurragömma om fler kompisar anslutit. Tiden existerade inte. Den var som upplöst. Nuet var oändligt - total mindfullness, långt innan ordet ens nått vårt medvetande. Och jag tror att det är sååå viktigt att som vuxen, hitta tillbaka till just denna ålder - för i den finner vi oss själva och dem vi egentligen är. Denna ålder är öppen på alla håll och kanter. Så receptiv i alla riktningar! Det vi då tyckte om och det vi då drömde om - följer oss alltid som kärnan i ursprunget. Man behöver alltså inte göra så långa externa resor för att finna sig själv.

 Res i Ditt inre - och hitta Hem!

  

I mitt hjärta

Precis som i förra månaden, till Käre Pappas Födelsedag, fick jag igår lagt ett likadant mosshjärta med två mörkröda rosor, på graven i Höllviken. Det skulle varit lilla Mammas Födelsedag igår. Kände att även om jag är minst trettio mil bort, så ville jag smycka graven lite extra. Förra gången var en av sönerna där och tog foto. Men denna gång fick jag skapa mig en egen inre bild. 

På middgasbordet igår, satte jag en liten vas med två doftpioner, en gul lilja och förgätmigej, samt en liten skål med nyskördade smultron. Allt från trädgården. Pioner och plymspirea var något som Pappa alltid plockade från kolonistugan, till Mammas Födelsedag. Det har på något vis blivit blommor jag alltid kommer att förknippa med Mamma. Smultron... Mamma berättade ibland om att det fanns massor av smultron där hon var barn, i Finland. Och att hon älskade doften och smaken av dem.  

Just nu i skrivande stund är det nästan skymning. Har fönstret öppet och koltrastsången ekar över områdets trädgårdar, ända bort till Fjärås bräcka. Det är alldeles stilla och sommaren är som vackrast. Kapitel som avslutas. Kapitel som pågår. Och Kapitel som ännu är oskrivna. Livet - Människorna. Tidevarv komma. Tidevarv försvinna. Så många tankar... Min Moster i Dalsland, ringde igår i anledning av Mammas födelsedag. Vi konstaterade båda att det ofta känns som om Mamma och Pappa är med oss. Och att de ibland inte kan låta bli att "lägga sig i" våra göranden - på ett positivt sätt. Det har under hela resans gång, uppstått både svåra och vardagliga situationer då saker och ting fått sin förklaring, på ett snabbt och märkligt sätt - ja, ungefär som om man får hjälp utifrån. 

För ett antal år sedan, sålde Mamma och Pappa kolonistugan. Och det lite äldre rara paret som köpte den, kom att bli nära goda vänner med Mamma och Pappa. Det var för övrigt inte svårt att inte bli nära vän med Mamma och Pappa, som överallt lämnat avtryck, som genuina, generösa och genomgoda människor. Så när Pappa gått bort, tog det mig ganska lång tid, att genom letande i deras adressböcker, kunna göra en sammanställning och få en överblick över vilka jag skulle kontakta... Ett omfattande, men givande arbete. Jag fann då bland annat parets adress och skrev brev i vilket jag berättade om Pappa.

Någon dag senare fick jag telefonsamtal från dem. Och fick då reda på att de var sååå tacksamma för att jag hörde av mig. Och nu ikväll ringde den rara damen och berättade att hennes make varit sjuk, men nu var återställd. Hon berättade att hon från Malmö, idag tagit bussen ner till Höllviken, för att tända två ljus och lägga en bukett blommor på Mammas och Pappas grav. Och att hon sett det vackra mosshjärtat, som hon gissade var från mig. Hon berättade också att hon kände sig så underbart Glad och Harmonisk invändigt, då hon var där.

Och jag kan ge mig den på att Mamma och Pappa blev innerligt Lyckliga och kände Frid, som de lät och låter oss andra ta del av.  

Vad Underbart Rart av någon, att företa hela den långa bussresan och promenaden till kyrkogården - för Mammas och Pappas skull. Och sedan ringa för att prata med mig och fråga hur jag mår. Och som motvikt till allt det svåra och till dem som inte förstår eller som stressar min läkning, säger jag bara;

Tack Käre Gud, för att jag får uppleva sådana här Goa' människor!!!

    

Sund kost

I dagens GP står att läsa, vad jag själv alltid hävdat - men då mötts med en klapp på huvudet, att jag inte är påläst och så vidare - när det gäller vikten av sund kost.

Studie visar nu att så kallad LCHF-kost ökar risk för cancer, hjärt- / kärlsjukdom och stroke. Detta framkommer i en svensk-amerikansk studie, och poängteras av Alicija Wolk, professor i nutritionsepidemiologi. Kött och djurprotein är inte nyttigt för människan! Växtprotein i balans med kolhydrater ger optimalt eneritillskott. Kött innehåller dessutom fetter som männskan inte mår bra av.

Säkert finns det dem som sitter så fast i sitt äta-kött-tänk, att de hävdar att människan minsann ätit kött sedan urminnes tider... Ja, och då bodde människan i grotta och bar djurhud också... För efterhand som vårt rörelsemönster ändrats, borde kosten också anpassas.

Medelinvånaren i industi-världen bär i snitt tjugo (20!) kilos övervikt. Det borde ju ringa en klocka hos kött-ivrarna... eller?

Vackert - Nyttigt - Gott!!!

Hannas Goda Lax med Rosmarin-grillade rotfrukter

Om de stora snabbmat-kedjornas mat, tycker jag inte. "I'm not lovin' it..."

Så därför kommer här mitt recept på egen fast-food... fast den tar kanske mer än fem minuter att laga. Förberedelserna kan kanske ta en kvart till tjugo minuter.

Hannas Goda Lax

med Rosmarin- och Vitlöksgrillande Rotfrukter

(2 personer)

1. Borsta Färskpotatis (gärna små) av den sort som inte är för hård. Själv föredrar jag den sort (har inte namnet), som är riktigt solgul i köttet. Använd så mycket som vanligtvis åtgår för 2 pers. Skär potatisen i klyftor, liksom en mindre Rödlök, strimla en mellanstor Morot och skär en 1/2 gul Paprika i stavar. Lägg allt i en ugnsfast gratängform.

2. Krydda med mycket Rosmarin (torkad) och Vitlökspulver och lite nymald Vitpeppar.

3. Ringla över en msk Rapsolja. Bland allt samman i formen.

4. Ställ i mitten av ugn i 200 grader 30 minuter. Tag ut och skaka om en gång under tillagning.

Ställ samtidigt in laxen;

1. Två laxfileter lägges i en mindre form. Pressa en 1/2 lime över. Låt dra en stund.

2. Krydda med Knorr fiskkrydda. Lite nymalen vitpeppar. Smula över torkad basilika ev. dragon.

3. Strö över några nypor osötat (naturligtvis) ströbröd. In i ugnen på mitten - knappt 200 grader i ca 30-35 minuter.

Jag saltar inte på någonting av detta, utan när allt är klart för servering, smular jag över Falks Flingsalt (delikatess-salt). Vackert och gott!

Till denna rätt smakar det bra med Valios laktosfria Gräddfil och nyklippt Gräslök. Samt norrländskt hårt Tunnbröd.

Dryck; Vatten, Mineralvatten, ljust Öl, vitt torrt Vin eller ett Rosé.

Desert; Laktosfri Glass (melondröm rekommenderas) till Hallon eller Jordgubbar.

Hannas Goda Lax med tillbehör!