Autism - Att vara närstående

Att vara närstående eller bättre uttryckt, leva i samma hushåll som vuxen person med autism, är mer än svårt och extremt påfrestande. Det är nog den vidrigaste och värsta formen av personlighetsstörning. Den tar all ens energi och det är lätt att bli så kallat anhörigsjuk.

Jag har inte uppdaterat på länge. Och det har sin orsak i ovanstående. Har inte orkat eller haft den inre ron. Det har jag förvisso inte nu heller. Men det finns så mycket jag behöver få ur mig. Har under oändligt antal år funderat över vad autism egentligen kommer av. Flera hävdar att det hänt något under fosterstadiet. Men frågan är om det inte också kan vara förvärvat via socio-emotionella förhållanden i familjen. Föräldrar utan förmåga att visa kärlek och värme. Föräldrar som projecerat egna problem och tillkortakommanden på barnen. Föräldrar som ställt orimliga krav utan att bekräfta barnet. Ytliga föräldrar som levt i en drömvärld av fantasier om sin imaginära storhet. Föräldrar som ursäktat sina ageranden, via lögner och dubbla budskap.

Barnet har helt enkelt blivit totalförvirrat och aldrig kommit i kontakt med sitt inre. Ett barn som stängt och skärmat sig mot världen. Allt och alla. Ett barn som utvecklöat ljugande och duperande, för sin egen överlevnad och självhävdelse. 

Det är på tiden att börja tala om hur det är för närmaste omgivning. Hemskt. Vederbörande har oftast två lägen - irritation eller aggression. Eller linjär. Totalt utan empati. Oförmåga att se någon annan. Ingen lyhördhet. Oförmåga att kommunicera genom normalt samtal. Tror sig alltid stå i centrum för alla diskussioner. Tror sig vara tillvarons mittpunkt.

Dåligt omdöme om folk och ekonomi. Impulsstyrd. Kan inte planera eller se konsekvenser av sitt handlande. Tecknar gärna avtal och bryter dem samtliga. Kan inte fullfölja någonting. Saknar strukturell bestående förmåga. Har skickligt lärt sig hoppa från tuva till tuva, vad gäller medmänniskor som vederbörande förväntar sig uppmärksamhet av. Spelar offerroll. Skickligt dessutom! Allting är andras fel. Vränger till händelseförlopp för att stå i ljus och ansvarslös dager.

Ständiga lögner. Falska utfästelser. Spelar på ens känslor för att vinna gillande och tillit. Kan inte glädjas med andra. Lätt för att bli barnsligt och omoget avundsjuk och missundsam. Kan vara mycket elak! Utmanade och inväntar reaktion hos den andra, för att vända situationen och själv bli den som visar lugn och sans. Ett slags övertag som stärker egot. Skapar på det sättet sin själuppbyggelse, likt en Pavlovsk reflex.

Ljuger om utbildning och kunnande. Söker image som går hem. oskuldsfull och naiv, ger ärlit intryck. En person hemma, en person ute. Medför att ingen utomstående tror den som utsätts för daglig abnormitet. Lögner om stort och smått, förvärrar den andras oro och tar all den energi som behövs för läkningsprocesser i kropp och själ. Skadar och inväntar sedan beröm för erjudande om att hjälpa. satt detta mönster i system för att framstå som vänlig och självuppoffrande. Ger med ena handen, tar med den andra. 

Skuldbelläger den andras sjukdom. Erbjuder först hjälp. Berättar sedan om sitt offrande för den andra. Benämner sig själv som mycket god och snäll. Utnyttjar andras kunskaper och binder sig under en period, vid en och samme person. Blir tight med denne, för att längre fram skylla vederbörande för att vara svekfull och illojal. Mycket självisk och har absolut ingen förståelse för andras behov av återhämtning, efter många svåra upplevelser...

Men det har inte samhället - vården - heller. Allt focus ligger på den som har autism. Det är bara det att denne har inte referenser och vet inget annat. Det finns så kallade anhörigföreningar. Men de generaliserar. Önskvärt är det stöd som behövs utifrån enskild situation. Inghens liv liknar andras. 

Jag tror av att posessiva mödrar av borderline-karaktär, tillsammans med bestraffande oempatiska fäder, lägger god grund för barn att utveckla personlighetsstörning, oavsett det är autism eller ADHD.

Så ofta jag sökt råd och stöd i vården. Tips om hur man skyddar sig själv. förebygger ohälsa... Inga svar.

Varför går du inte, frågar ni kanske? Läs flera inlägg bakåt. Eller läs dem alla, så finner ni svaret. Önskar livet vore svart eller vitt... Blir man berövad allt det som är grundläggande för att fungerande liv... blir det som att be en benamputerad att springa. 

Det vidriga är den självcensur som skapas, då man ombeds hålla käften och inte beklaga sig. Att genom decennier får höra att man överdriver. Att man är besvärlig som klagar. Att man får skylla mig själv...

En familj i vilken samtliga tycks ha diagnoser från A till Ö, är totalt ointresserade av djupa reflektioner, genuin humor och lever i total avsaknad av intelligens och begåvning... anses det fullständigt naturligt att breda ut sig och kritisera dem som påpekar att kejsaren är naken!

Är övertygad om att autism är sammansatt av flera beteendestörningar - som gör dessa individer till slukhål eller svarta hål.