Detta inläggs rubrik är jiddisch, en blandning av tyska och hebreiska. Jag ger er inte betydelsen. Den får ni själva ta reda på :-)
Som ni vet läser jag en hel del böcker. I Rapport, upplyste man nyligen att svensken i snitt läser fem böcker per år (?!) Det är vad jag läser under en och en halv månad. Men jag är läsvan. Jag älskar att vidga de intellektuella vyerna. Det tar inte heller så mycket tid som det låter... Om folk läste lika mycket som de sitter med näsan fastklistrad i sina pekplattor, vore deras IQ betydligt högre. Har tidigare berättat att jag läser lite till frukost, lunch, eventuellt till eftermiddagsthéet och innan jag går till sängs. Det gör cirka hundra sidor per dag. En god och välgörande hjärngymnastik. Liksom att lösa sudoku. Har hela livet trott att jag inte var siffermänniska. Skolmatematiken motiverades aldrig, trots alla mina obesvarade frågor till lärarna. Fysik har däremot alltid intresserat mig, och gör så än.
Men nu var det böcker jag skulle skriva om. Eller rättare sagt en bok - Fuga av Erik Muller. Stavas med tyskt "u". Min dator låter mig inte plocka fram denna bokstav. Därav stavningen. Muller var känd dramatiker. Och ett par dussin av hans pjäser har framförts i teve. Av hans filmer är Appassionata inspelad efter hans pjäs Variant på tema. Han har även skirvit manus till I som här inträden. Han har gjort översättning och scenversion av Reginald Roses Tolv edsvurna män. Varit verksam teater- och filmkritiker. Flera böcker, novellsamlingar osv...
Fuga kräver en modig läsare, som inte väjer för själsanalys. Verket är orginellt som oavlåtligt fängslar - tematiskt, psykologiskt och stilistiskt. Bokens huvudperson är judiske pojken Jan Uller och hans trotsiga kamp för oberoende. Hans familj skildras i burgen Stockholmsmiljö under 1900-talets första hälft. Det är skarpladdade scener. Flera av gestalterna är skildrade med stor varsamhet, medkänsla och öppenhet... I Fuga återuppväcks en förgången värld, socialt betingade brytningar och den judiska kulturen.
Romanens själsanalys är en drillborr som får texten att vibrera. Och dess sanningslidelse blir till fin, humoristiskt färgad livsvisdom. Ur minnets djup, med alla dess vådor, bärgas ett sätt att uthärda tillvarons påfrestningar - en levnadskonst i kärlekens och hoppets tecken!
Under läsandet av Fuga, gjorde jag understrykningar i boken. I mariginalen åtföljda av utropstecken. När jag läst sista sidan och slagit igen boken, kom många tankar till mig. Logiska tankar, nästan som vore de strukturerade likt en teknisk funktionsritning. Ingenting som skavde i själen - bara en slutsats som nått sitt resultat via ett konsekvensmönster;
De flesta av oss som är tänkande och kännande individer, bär minnen av vad andra människor gjort oss av ont eller gott. Allt detta finns inom oss. Ända sedan vårt första minne i Livet. Vi bär allt ingjutet i vår karaktärs fundament. Enskilda händelser som etsat sig fast... Oförskämdhet möter vi ständigt. Nej, jag avser de individer som passerat våra gränser. Svikit förtroenden. Rivit ner och raserat tilliten. Tuggat sönder och sedan spottat ut och trampat på bitar av vår själ. Det är dem jag syftar på. I mitt inre har de fladdrat förbi i en slags oreda och jag har motat bort dem så gott jag kunnat.
Så för att återgå till Muller's Fuga och den plötsliga logik som nådde mig... Jag upprättade en lista över namnen på de som sedan tidigaste barndom och fram till nu, präglat mig på ont och gott. På ett ark skrev jag namnen på dem som gjort mig ont. Och på ett annat ark skrev jag följaktligen namnen på dem som gjort mig odelat gott. På båda arken alla namn i kronologisk ordning. Inom juridiken brukar man i varje ärende nedteckna en tidsaxel. Då får man en helhetsuppfattning och struktur.
En märklig upplevelse att se dessa plågoandars namn uppställda under varandra. Med juridikens analys, såg jag samband mellan dem alla. Intressant. För jag kommer ihåg för vad och hur, var och en av dem plågat mig. Noterade att arten och inriktningen av deras påhopp, var exakt däri deras egna brister låg. Tjocka, feta och fysiskt underutvecklade, hånade att jag vara smal men med kvinnliga attribut. Verbala nollor hånade för min uttrycksförmåga. Och jag har hånats för kärleksfulla och bekräftande föräldrar. Jo, det är sant. Jag har hånats för att jag tycker om ordentlighet (Jag tror nämnligen som i Judendomen, att precis allt man gör, skall man uträtta så bra man bara kan - även när ingen ser - för Gud ser). Och jag har hånats för sund livsstil. Jag röker och dricker inte. Har hånats för min sjukdom (migrän med 100% aura) - "för besvärligt för mig att ta hänsyn till" sade han som fick min Kärlek... Det sade han utan att lära sig mer om sjukdomen. Jag lever alltså med en sjukdom som kan bli akut. Och jag har en oftast vanlig vardag. Den som säger sig ÄLSKA mig, vill ha HELA mig. Jag har hånats för att att jag inte har en lös syn på sex. Jag uppskatter högt, närhet som bygger på monogami och på Trohet och Sanning.
Så för att samanfatta listan över egenskaper hos dem som gjort illa; Fula, överviktiga, lögnaktiga, intellektuellt och emotionellt inkompetenta. Moraliskt och etiskt efterblivna. Otrygga med sig själva och fulla av sociala komplex. De har hos mig visat avsky för sådant, i vilket de själva brustit och troligtvis ännu brister i. Ty dessa individer har lågt till tak och är oförmögna till att lära och känna.
De som gjort mig gott och är värmen i mitt hjärta... är de små individernas totala motsats... Ärliga, begåvade, intelligenta, ordentliga, socialt trygga, trevligt och okonstlat uppträdande och med tindrande ögon. De har uppmuntrat utifrån sina egna styrkor. Tack alla ni!
Och till er som gjort mig illa och som av egoistisk nyfikenhet tittar hit - ta reda på betydelsen av detta inläggs rubrik! Läs den ofta - som ett mantra - med hälsning från Petite Moi.
Fuga kräver en modig läsare, som inte väjer för själsanalys. Verket är orginellt som oavlåtligt fängslar - tematiskt, psykologiskt och stilistiskt. Bokens huvudperson är judiske pojken Jan Uller och hans trotsiga kamp för oberoende. Hans familj skildras i burgen Stockholmsmiljö under 1900-talets första hälft. Det är skarpladdade scener. Flera av gestalterna är skildrade med stor varsamhet, medkänsla och öppenhet... I Fuga återuppväcks en förgången värld, socialt betingade brytningar och den judiska kulturen.
Romanens själsanalys är en drillborr som får texten att vibrera. Och dess sanningslidelse blir till fin, humoristiskt färgad livsvisdom. Ur minnets djup, med alla dess vådor, bärgas ett sätt att uthärda tillvarons påfrestningar - en levnadskonst i kärlekens och hoppets tecken!
Under läsandet av Fuga, gjorde jag understrykningar i boken. I mariginalen åtföljda av utropstecken. När jag läst sista sidan och slagit igen boken, kom många tankar till mig. Logiska tankar, nästan som vore de strukturerade likt en teknisk funktionsritning. Ingenting som skavde i själen - bara en slutsats som nått sitt resultat via ett konsekvensmönster;
De flesta av oss som är tänkande och kännande individer, bär minnen av vad andra människor gjort oss av ont eller gott. Allt detta finns inom oss. Ända sedan vårt första minne i Livet. Vi bär allt ingjutet i vår karaktärs fundament. Enskilda händelser som etsat sig fast... Oförskämdhet möter vi ständigt. Nej, jag avser de individer som passerat våra gränser. Svikit förtroenden. Rivit ner och raserat tilliten. Tuggat sönder och sedan spottat ut och trampat på bitar av vår själ. Det är dem jag syftar på. I mitt inre har de fladdrat förbi i en slags oreda och jag har motat bort dem så gott jag kunnat.
Så för att återgå till Muller's Fuga och den plötsliga logik som nådde mig... Jag upprättade en lista över namnen på de som sedan tidigaste barndom och fram till nu, präglat mig på ont och gott. På ett ark skrev jag namnen på dem som gjort mig ont. Och på ett annat ark skrev jag följaktligen namnen på dem som gjort mig odelat gott. På båda arken alla namn i kronologisk ordning. Inom juridiken brukar man i varje ärende nedteckna en tidsaxel. Då får man en helhetsuppfattning och struktur.
En märklig upplevelse att se dessa plågoandars namn uppställda under varandra. Med juridikens analys, såg jag samband mellan dem alla. Intressant. För jag kommer ihåg för vad och hur, var och en av dem plågat mig. Noterade att arten och inriktningen av deras påhopp, var exakt däri deras egna brister låg. Tjocka, feta och fysiskt underutvecklade, hånade att jag vara smal men med kvinnliga attribut. Verbala nollor hånade för min uttrycksförmåga. Och jag har hånats för kärleksfulla och bekräftande föräldrar. Jo, det är sant. Jag har hånats för att jag tycker om ordentlighet (Jag tror nämnligen som i Judendomen, att precis allt man gör, skall man uträtta så bra man bara kan - även när ingen ser - för Gud ser). Och jag har hånats för sund livsstil. Jag röker och dricker inte. Har hånats för min sjukdom (migrän med 100% aura) - "för besvärligt för mig att ta hänsyn till" sade han som fick min Kärlek... Det sade han utan att lära sig mer om sjukdomen. Jag lever alltså med en sjukdom som kan bli akut. Och jag har en oftast vanlig vardag. Den som säger sig ÄLSKA mig, vill ha HELA mig. Jag har hånats för att att jag inte har en lös syn på sex. Jag uppskatter högt, närhet som bygger på monogami och på Trohet och Sanning.
Så för att samanfatta listan över egenskaper hos dem som gjort illa; Fula, överviktiga, lögnaktiga, intellektuellt och emotionellt inkompetenta. Moraliskt och etiskt efterblivna. Otrygga med sig själva och fulla av sociala komplex. De har hos mig visat avsky för sådant, i vilket de själva brustit och troligtvis ännu brister i. Ty dessa individer har lågt till tak och är oförmögna till att lära och känna.
De som gjort mig gott och är värmen i mitt hjärta... är de små individernas totala motsats... Ärliga, begåvade, intelligenta, ordentliga, socialt trygga, trevligt och okonstlat uppträdande och med tindrande ögon. De har uppmuntrat utifrån sina egna styrkor. Tack alla ni!
Och till er som gjort mig illa och som av egoistisk nyfikenhet tittar hit - ta reda på betydelsen av detta inläggs rubrik! Läs den ofta - som ett mantra - med hälsning från Petite Moi.
Det blir ingen bild denna gång, utan det blir några citat ur Fuga;
"Hat är kärlek som stelnat till saltstod. Och man bör slicka på den ibland, för i öknen är salt en stor tillgång"
*****
"Någonting slog rot i min själ - kanske ett återsken av den frihet från fruktan som kan födas i en människa när hon nått den yttersta gränsen för sin elasticitet; antingen sprängs hon sönder och får ägna resten av sin tillvaro till att lappa ihop bitarna eller också hittar hon ett stycke av helheten"
*****
"Att kunna leva med sin ofrihet är kanske en form av frihet?"
*****
"Det enskilda medvetandet är inte en värld, det är alla världar som på något vanvettigt sätt trasslat sig in i ett famntag de inte kan komma ur"
*****
"Rabbi Hillel: Om jag inte var för mig, vem skulle då vara det? Om jag bara för mig, vad skulle jag då vara?"
Hanna, så oerhört begåvat skrivet alltsammans! Du skriver om svåra saker men med djup humor. Mycket judiskt. Samma humor. Fortsätt skriv massor! Lika glad varje gång det är nytt inlägg här!
SvaraRadera