onsdag 27 juli 2016

Dofta vildblomma röd...

 
 Detta år är det fem år sedan ni gick... Inte en dag utan er i tankarna. Inte ett beslut eller görande, utan att ni finns med mig...

Under dessa år har mycket har hänt och förändrats ute i världen. Även i vår närhet. Och det har gått mycket fort att rasera trygghet och tillit. Hur gick det till?

Den 28 September 1888, bildades i Malmö, den första kvinnoföreningen, vars målsättning var skola för alla, fri tandvård, fri skollunch och fria skolböcker. För 95 år sedan, 1921 fick kvinnor rösträtt. Det är inte många år sedan, sett ur ett historiskt perspektiv. Efter det följde förbättrade arbetsvillkor,  fackföreningar och trygghetslagar, bättre bostäder, god sjukvård, barnomsorg och möjlighet för kvinnor att skapa egen ekonomisk trygghet. Men vad hände sedan? Allt som hade / har med "gamla tider" att göra, skulle bort. Under början av 1970-talet, avskaffade dåvarande skolminister Ingvar Carlsson, skolans kristendomsundervisning och grundskolan blev den nya socialdemokratins experimentverkstad. Så småningom fasades också betygen ut, "för att slippa hets och tävlan..." 

Kontentan blev / blir närvaroplikt och likformig bedömning. Hur skulle det fungera applicerat på arbetslivet? Samma lön för alla, oberoende av kompetenser och inriktning? Låter ju rättvist? Men - stimulerar inte vidareutbildning eller breda kunskaper. (Be)löning ger motivation. Socialdemokratin hade sitt berättigande då levnadsförhållandena var förfärliga. Men efter att fundamentet för välfärden lagts, uppstod pampvälde... Mer skall mer ha! I valdebatter och på affischer utgör de svaga alltid dragplåster, för att  ge partiledningen mer i fickorna; "Upp till kamp emot kvalen, sista striden det är - ty Internationalen, åt alla lycka bär..." (?!) Eldsjälar, oftast ideellt arbetande - krattade gången... Var är de idag, eldsjälarna - socialdemokratins arvtagare??? Dem har en blåst partiledning låtit fara för vinden. Jag är inte socialist. Men hade nog varit det, om jag växte upp under ovan tidsepok. Dessa människor känner jag stor respekt för. Men partiets moraliska förfall har blivit alltmer övertydligt i paritet med dess ursprung.

För övrigt skulle ni, mina Kära Föräldrar, inte känna igen ert Malmö. Det gör inte jag heller. Men jag lämnade ju staden i Juni 1987. Så det är ett antal år sedan. Man river gamla hus och ersätter med stora höga glaslådor, tätt intill varandra. Bygger shopping-gallerior och parkeringshus... Folk måste ha mycket god ekonomi för att ha shopping som hobby? Och jag har alltid undrat hur stort de bor, för att kunna förvara allt som shoppts. Vidare är sjukvården säkerligen inte bättre, än när ni fick köa i oändliga timmar, på UMAS akut. I staden bränner man bilar, kastar granater, skjuter på varandra och slänger sten på utryckningsfordon. Kan knappast vara ett svenskt kulturarv, eller? 

Modern socialism har lagt annan betydelse i begreppet frihet, än vad som från början utgjorde dess hela innebörd. Då avsågs frihet från förtryck och fattigdom. Idag är den praktiska innebörden - frihet från ansvar, krav och prestation. Så ser det också ut som det gör. Lövén har öppnat landets gränser och bjuder in med lånade medel. Medan det sparas och trampas på dem som en gång lade grunden för den välfärd som nu rasat samman... Och varje dag då jag öppnar DN och SvD på nätet, är det nya rubriker om våldsdåd i världen... Och skjutningar i Sverige. För femtio år sedan stod i Sydsvenskan att läsa rubriker i stil med; "Cykeltjuv härjar i stan..." Det säger allt om riktningen vi färdas i.

Ja, Kära Mamma och Pappa... Moralen och etiken, som var er grund och också min... förlöjligas och hånas. Kunskap likaså. Så ofta jag skrivit om detta. Så jag skall inte upprepa mig. Även om jag inte nog kan poängtera vådan av förfall. Om man ser och betänker hur och av vem landet styrs, så säger det allt om det rådande samhällsklimatet. Allt galet och perverst - utgör numera norm. Ju märkligare, desto bättre. Bibelns Uppenbarelsebok ger besked... Varför kallas man inte fundamentalist, om man är laglydig (Svea Rikes Lag)? Varför kallas inte de nyanlända för fundamentalister som lyder sin religiösa övertygelse? Eller judar som lever efter Toran? Men - kristen som hänvisar till Bibeln, går det väldigt bra att kalla fundamentalist?! REA-utförsäljning av Sverige, pågår! Landet upphör och allt skall bort! Kom och slåss om de bitar som finns kvar!

Och på hemmafronten? Tja, jag läser en hel del. Har börjat fördjupa mig i de böcker ni förr bad mig läsa. Minns att jag då inte visade tillräckligt intresse. Därför att AB Familjen tog mitt focus. Och jag var ung. Mycket ung och utan de insikter jag idag har. Tiden kommer ikapp. Och dessa böckers budskap, strömmar rakt in i min själ och tanke. De tar mig på resor i mitt inre och öppnar dörrar till rum jag aldrig förr besökt. Jag önskar att jag nu kunde samtala med er om dessa upplevelser - sitta i ert kök med en mugg thé, äta Pappas goda smörgåsar, titta ut över koloniområdet och känna gemenskapen och samstämmigheten, samsynen... Troligtvis hade Esko (vovven) fått godbitar ur kylen. Och Du Pappa hade haft kameran i beredskap, för att porträttera min Lille Sötis... Ni hade Älskat honom. Och han hade definitivt Älskat er. Och sovit middag med Dig, Kära Mamma.

Som ni vet är jag tillbaka i Skåne. Det fick ni tyvärr aldrig uppleva. Detta är mitt land. Den första våren efter sju år i Halland, gick jag ute och undrade vad det var som doftade. Det var den feta näringsrika jorden, fälten, åkrarna, den begynnande grönskan, den rena luften här ute på landet. Djupa andetag väckte minnen från barndom i Höllviksnäs... På tal om det - Lillhagen har jag besökt några gånger. Det är förstört alltsammans. Längs corp de login, har lagts terrass i modernt snitt, av impregnerat virke. Inte alls tidstypiskt för resten av gården. Fult! Det underlättar känslomässigt för mig att lämna egendomens alla handlingar, till Stadsarkivet för arkivering. När jag för några dagar sedan var nere till Graven, såg jag att man rivit Stora Hammars gamla skola, som låg intill Kyrkan... Där skall byggas ny skola. Antagligen uppförs ännu ett sådant där glasmonster och kommunalt skrytbygge, som monument över beslutsfattande politiker.

Hur jag har det? Ja, Kära Mamma... Mitt glas är halvfullt. Inte halvtomt. Färdas och lär. Berör och berörs, av möten. Skapar. Lyssnar inåt. Lyssnar utåt. Ser. Känner. Gråter. Berikas och skrattar...

Skuldkänslor har jag. En gång har jag ljugit för Dig. Det var när Du frågade varför det dröjde så, innan jag och min vän kunde börja leva tillsammans. Han är väl inte gift, undrade Du. Jag vet att Du såg igenom mig. Och jag skäms för att jag inte sade som det var. Det hade känts förlösande eftersom jag led något oerhört, av att göra våld på den kristna värdegrund ni gett mig. Jag visste ju hela tiden att det var fel att göra så. För det som inleds i lögn, blir aldrig någonsin sanning. Ja, han var gift. Då. Men skilde sig, när Pappa och Du gått... Han bekände färg då.

Med tanke på det, så anlände idag en bok jag sökt och funnit på Bokbörsen. I det vadderade kuvertet låg boken inslagen i tidningspapper. Och en artikel var direkt läslig. Om hur man bemöter människor som sörjer... Han, vännen gjorde precis tvärtom. Att mista närstående, står i artikeln, känns som att bli sviken. Fler svek orkar man då inte ta. Det står också att den stödjande bör hålla ut - sorg tar tid. Och den som inte älskar, kan inte sörja. Jag trodde han var finkalibrerad och klassiskt bildad. Så var det emellertid inte. Han höll mig inte i handen, när Du Käre Pappa, var på väg över gränsen... Det är inte kärlek.

Det är inte heller kärlek att rangordna människors rättigheter, utifrån deras belägenhet. "Du kan väl inte komma här och ställa krav... Du skall vara glad att... Du som lever som fånge hos NN, kan väl för f-n inte ha pretentioner..." Vad i bestod mina "krav" (som borde rätt benämnas "önskningar")? Jo, ett för båda nytt Hem, för jämlikhetens skull (nystart). Ärlighet. Sund och hälsosam livsstil; Motion, nyttig och näringsriktig kost, ingen alkohol samt normal dygnsrytm. Gemensam och egen utveckling. Ordning. Och sist men inte minst - Hygien! Att vara äldre och / eller funktionshindrad och behöva hjälp med detta, innefattas inte i denna min syn på renlighet. Det jag åsyftar är smuts till följd av lättja, fusk och slarv. Vilket är tydligt uttryck för lögnaktighet och löst leverne. Nej Tack!

Och när Mamma och Du gått, teg även svärföräldrarna. Både mot mig och mina barn. Så ert omdöme om dem, var hela tiden rätt. Svinhugg går igen.

 
Kära Älskade Mamma och Pappa,
 
jag tackar er för allt ni gjort för mig och barnen


Vi är våra gärningar
 



 
 
 
 

   


tisdag 12 juli 2016

Min Älskling!

 
Här kommer några bilder
 
av Min Lille Älskling!
 
 
En riktig
 
Sötis!
 
 
Fyller sex år
 
den 19 Juli!
 
 
Världens Bäste
 
Kompis!
 
 
Pussar & Kramar!
 
Din Matte
 
 
 
 
 
 
 

 
 
 

 
 
 

 
 
 
 
 
 
 


fredag 8 juli 2016

Kosch im tosches!

Detta inläggs rubrik är jiddisch, en blandning av tyska och hebreiska. Jag ger er inte betydelsen. Den får ni själva ta reda på :-)
 
Som ni vet läser jag en hel del böcker. I Rapport, upplyste man nyligen att svensken i snitt läser fem böcker per år (?!) Det är vad jag läser under en och en halv månad. Men jag är läsvan. Jag älskar att vidga de intellektuella vyerna. Det tar inte heller så mycket tid som det låter... Om folk läste lika mycket som de sitter med näsan fastklistrad i sina pekplattor, vore deras IQ betydligt högre. Har tidigare berättat att jag läser lite till frukost, lunch, eventuellt till eftermiddagsthéet och innan jag går till sängs. Det gör cirka hundra sidor per dag. En god och välgörande hjärngymnastik. Liksom att lösa sudoku. Har hela livet trott att jag inte var siffermänniska. Skolmatematiken motiverades aldrig, trots alla mina obesvarade frågor till lärarna. Fysik har däremot alltid intresserat mig, och gör så än.
 
Men nu var det böcker jag skulle skriva om. Eller rättare sagt en bok - Fuga av Erik Muller. Stavas med tyskt "u". Min dator låter mig inte plocka fram denna bokstav. Därav stavningen. Muller var känd dramatiker. Och ett par dussin av hans pjäser har framförts i teve. Av hans filmer är Appassionata inspelad efter hans pjäs Variant på tema. Han har även skirvit manus till I som här inträden. Han har gjort översättning och scenversion av Reginald Roses Tolv edsvurna män. Varit verksam teater- och filmkritiker. Flera böcker, novellsamlingar osv...

Fuga kräver en modig läsare, som inte väjer för själsanalys. Verket är orginellt som oavlåtligt fängslar - tematiskt, psykologiskt och stilistiskt. Bokens huvudperson är judiske pojken Jan Uller och hans trotsiga kamp för oberoende. Hans familj skildras i burgen Stockholmsmiljö under 1900-talets första hälft. Det är skarpladdade scener. Flera av gestalterna är skildrade med stor varsamhet, medkänsla och öppenhet... I Fuga återuppväcks en förgången värld, socialt betingade brytningar och den judiska kulturen.

Romanens själsanalys är en drillborr som får texten att vibrera. Och dess sanningslidelse blir till fin, humoristiskt färgad livsvisdom. Ur minnets djup, med alla dess vådor, bärgas ett sätt att uthärda tillvarons påfrestningar - en levnadskonst i kärlekens och hoppets tecken!

Under läsandet av Fuga, gjorde jag understrykningar i boken. I mariginalen åtföljda av utropstecken. När jag läst sista sidan och slagit igen boken, kom många tankar till mig. Logiska tankar, nästan som vore de strukturerade likt en teknisk funktionsritning. Ingenting som skavde i själen - bara en slutsats som nått sitt resultat via ett konsekvensmönster;

De flesta av oss som är tänkande och kännande individer, bär minnen av vad andra människor gjort oss av ont eller gott. Allt detta finns inom oss. Ända sedan vårt första minne i Livet. Vi bär allt ingjutet i vår karaktärs fundament. Enskilda händelser som etsat sig fast... Oförskämdhet möter vi ständigt. Nej, jag avser de individer som passerat våra gränser. Svikit förtroenden. Rivit ner och raserat tilliten. Tuggat sönder och sedan spottat ut och trampat på bitar av vår själ. Det är dem jag syftar på. I mitt inre har de fladdrat förbi i en slags oreda och jag har motat bort dem så gott jag kunnat.

Så för att återgå till Muller's Fuga och den plötsliga logik som nådde mig... Jag upprättade en lista över namnen på de som sedan tidigaste barndom och fram till nu, präglat mig på ont och gott. På ett ark skrev jag namnen på dem som gjort mig ont. Och på ett annat ark skrev jag följaktligen namnen på dem som gjort mig odelat gott. På båda arken alla namn i kronologisk ordning. Inom juridiken brukar man i varje ärende nedteckna en tidsaxel. Då får man en helhetsuppfattning och struktur. 

En märklig upplevelse att se dessa plågoandars namn uppställda under varandra. Med juridikens analys, såg jag samband mellan dem alla. Intressant. För jag kommer ihåg för vad och hur, var och en av dem plågat mig. Noterade att arten och inriktningen av deras påhopp, var exakt däri deras egna brister låg. Tjocka, feta och fysiskt underutvecklade, hånade att jag vara smal men med kvinnliga attribut. Verbala nollor hånade för min uttrycksförmåga. Och jag har hånats för kärleksfulla och bekräftande föräldrar. Jo, det är sant. Jag har hånats för att jag tycker om ordentlighet (Jag tror nämnligen som i Judendomen, att precis allt man gör, skall man uträtta så bra man bara kan - även när ingen ser - för Gud ser). Och jag har hånats för sund livsstil. Jag röker och dricker inte. Har hånats för min sjukdom (migrän med 100% aura) - "för besvärligt för mig att ta hänsyn till" sade han som fick min Kärlek... Det sade han utan att lära sig mer om sjukdomen. Jag lever alltså med en sjukdom som kan bli akut. Och jag har en oftast vanlig vardag. Den som säger sig ÄLSKA mig, vill ha HELA mig. Jag har hånats för att att jag inte har en lös syn på sex. Jag uppskatter högt, närhet som bygger på monogami och på Trohet och Sanning.

Så för att samanfatta listan över egenskaper hos dem som gjort illa; Fula, överviktiga, lögnaktiga, intellektuellt och emotionellt inkompetenta. Moraliskt och etiskt efterblivna. Otrygga med sig själva och fulla av sociala komplex. De har hos mig visat avsky för sådant, i vilket de själva brustit och troligtvis ännu brister i. Ty dessa individer har lågt till tak och är oförmögna till att lära och känna.

De som gjort mig gott och är värmen i mitt hjärta... är de små individernas totala motsats... Ärliga, begåvade, intelligenta, ordentliga, socialt trygga, trevligt och okonstlat uppträdande och med tindrande ögon. De har uppmuntrat utifrån sina egna styrkor. Tack alla ni!

Och till er som gjort mig illa och som av egoistisk nyfikenhet tittar hit - ta reda på betydelsen av detta inläggs rubrik! Läs den ofta - som ett mantra - med hälsning från Petite Moi.  


Det blir ingen bild denna gång, utan det blir några citat ur Fuga;

 
"Hat är kärlek som stelnat till saltstod. Och man bör slicka på den ibland, för i öknen är salt en stor tillgång"
 
 
*****
 
"Någonting slog rot i min själ - kanske ett återsken av den frihet från fruktan som kan födas i en människa när hon nått den yttersta gränsen för sin elasticitet; antingen sprängs hon sönder och får ägna resten av sin tillvaro till att lappa ihop bitarna eller också hittar hon ett stycke av helheten"
 
 
*****
 
"Att kunna leva med sin ofrihet är kanske en form av frihet?"
 
 
*****
 
"Det enskilda medvetandet är inte en värld, det är alla världar som på något vanvettigt sätt trasslat sig in i ett famntag de inte kan komma ur"
 
 
*****
 
"Rabbi Hillel: Om jag inte var för mig, vem skulle då vara det? Om jag bara för mig, vad skulle jag då vara?"