Det Största Bedrägeriet

 

Löftena kunna ej svika

 

"Jag hör av mig om några dagar"

bedyrade han lögnaktigt

Och gled fegt iväg

med den fejk-gloria-försedda

svansen mellan benen

*****

 

Den 17:e Mars 2005
 

inledde vi vår relation

 

Så lätt det är att vara

 

etiskt human och feminist

 

i solsken

 

Att önska sig bli

 

"ompysslad av stark kvinna"

 

Men lägga sig i nästa famn

 

då den starka blir svag

 

Det är svek och

 

egoism gigantus

 

 

 

Under åren företogs

 

hotellresor till Malmö

 

för att möta mig

Och flera var de gånger

jag följde honom

i hans värld

 

 

Men ensam lät han mig fara

 

samma mil, till samma stad

 

vid

 

Mammas och Pappas

 

sjukdom, bortgång

 

och begravning

 

 

 

Jag miste båda på en gång

 

Så nära de stått mig

 

som mina Vänner

 

och Familj

 

Förkrossad

 

Chockad

 

var jag

 

 

 

En Glasflicka i bitar

 

att varsamt ömt hantera

 

Utan all min ork och kraft

 

begärde han så plötsligt

 

min glädje utan sans

 

Jag ville le och skratta

 

dansa, sjunga, jubla

 

bak min gardin av tårar

 

Istället för att torka dem och

 

hålla hårt min hand

 

gick han åt mig kallt och

 

påstod att jag svek

 

Att jag genom

 

min sorg och smärta

 

bröt våra band

 

 

 

Varje år var orden

 

"nästa år då är vi helt ihop"

 

Och åren gick...

Jag väntade trofast och lojalt

Var tappar fast jag led

Amor vincit omnia

löd i mitt hjärta

och i min själ
 

 

"Mitt äktenskapslöfte till dig

 

bryter jag aldrig"

 

lovade han

 

Och bad mig leta

 

mäklare och hus i Skåne

 

Gamla Viken, Mölle, Båstad

 

Vi var varandra nära

 

och på hans önskan

 

besökte vi

 

mina Föräldrars grav

 

När han var i Chicago

 

Skype och ännu flera planer

 

Jag njöt i eufori och

 

allt var underbart

 

 

 

Äntligen

 

förstod han att

 

mina bitar utav glas

 

tagit tid att åter foga samman

 

 

 

Kort efter slingrade han

 

iväg på än det ena än det andra

 

Fester, nöjen, resor, möten

Ännu mera

mat och dryck

 

 

 

Han lämnade mig kvar

 

med djupa stärkta glada känslor

 

"Vi löser alltihop det hela"

 

var orden mitt i veckan

 

Och kallade mig sin Älskling

 

medan särbo-helgfamn gjort entré

 

 

 

Så plötsligt

 

ringde han och ljög

 

Han sade att han var ledsen

 

för att hans vuxna döttar tre

 

fann vår åldersdiskrepans

 

högst opassande

 

 

 

Må tro han och nya famnen

 

kanske rentav suttit skönt i soffan

 

och vid bordet som allt var mina

 

Föräldrars

 

Nu stående i stugan

 

som "början på vår hopflytt"

 

Suttit där och smidit planer för

 

att få honom "loss"

 

 

 

Eller i hans uterum

 

vid kaminen

 

i möblerna

 

 vi  tillsammans

skruvade isär 

 

och stuvade i bil

 

 

 

Eller under

 

stora ljusblå

 

gose-filten

 

 

 

Jag bryr mig inte om

 

med vem han för stunden

 

tumlar runt och äter med

 

eller ens var

 

om än i Lerum

 

Kungsbacka

och Åsa



Aldrig avslutat

en relation

förrän nästa tagit vid


 

Han tordes inte möta

 

min blick

eller

ringa

 

för att

 

ändra

 

de planer

 

han själv

 

satt...

 

 

Så Lågt.

 

*****