Begreppet psykopati, är enkelt uttryckt ett sammanfattande begrepp bestående av en mängd olika psykiskt patologiska tillstånd. Psykopati omfattar ett stort antal underrubriker, vilka oftast samverkar och gränsdragningen förefaller vara subtil.
Munchausen by proxy, är en komplex variant bland dessa underrubriker. Vid beskrivning av tillståndet förefaller det, då det uppstår, råda mellan förälder och barn, där föräldern är den sjuke. Kort sammanfattat tillfogar föräldern, barnet skada och / eller sjukdom. För att vid sökande av vård för barnets räkning, framstå som oerhört angelägen, hjälpsam och empatisk. Vederbörande önskar då bli sedd som räddare och hjälte. Det förekommer även fallbeskrivningar som då handlar om djur i stället för barn.
Måhända är det så att barnets utsatthet och beroendeställning samt avsaknad av referenser, med större tydlighet, åskådliggör ett av föräldern, skapat osunt förhållande till barnet, än om situationen avser vuxna individer. Detta är min fasta förvissning.
Det forskas förvånansvärt lite kring detta tillstånd, som ju definitivt inbegriper och bygger på en annan psykopatisk underrubrik - mytomani. Och frågan är om inte Munchausen by proxy även kan kategorisera en del mäns misshandel av kvinnor. Oavsett misshandeln är fysisk, psykisk, ekonomisk eller social. Min erfarenhet säger mig att det är så. Vår bild av den "manlige" misshandlaren, är inte sällan, bilden av en missbrukare som utåtagerat aggressivt slår och röjer. Men misshandel kan vara mer raffinerad och uträknad än så. Den kan dessutom sträcka sig över så lång tid att den drabbade inte från början kunnat inse eller bort inse vad som mycket långsamt och metodiskt trätt i kraft.
Hemmamakan som tar hand om hem och barn, därför att så överenskommits. Samt bit för bit fråntagen ansvar för ekonomi avseende hushåll och henne själv. Med hans "hjälpsamhet" som motivering - "Jag handlar på hemväg för det är så mycket, så slipper du bära..." Där står den alltid matlagande, ibland medföljande, med en noga övervägd inköpslista i hand, som i butiken, offentligt refuseras av herr Munchausen, ända ner på personlig roll-on-nivå. Ekonomi till frimärke eller glasspinne åt barnen, ställs i paritet med hans skatter och sociala avgifter. En maktordning med utrymme för ekonomisk dumdistrighet gigantus.
Vid djup och innerlig önskan om trygg normalitet, läggs av henne, ett allt större focus på hem och barn, ovetande om långsamt växande ekonomisk beskurenhet, utöver fysiskt klippta vingar - en följd av roll som opponent. Tiden går och ett läggs till annat. Spenderbyxorna töjes maximalt och gummibandet brister. Vems är då felet? Inte Munchausens. Det är naturligtvis hennes! Därför att hon inte bistått med summor motsvarande hans för eget bruk eskalerade utgifter. Med hänsyn tagen till hemmets betydelse för henne och barnen, investerar hon sin barndoms besparingar, på grundval av hans löften om lösning.
Men Munchausen är som ovan sagt, av lögnen danad. Och lösning går om intet. Så den plats - det Hem - hon byggt och investerat i, av Kärlek, tid och sparad slant... rycks bort. Försvinner helt. Munchausen - Allenarådande och dådande. Isolerande och hånande. Avskalande. Avsmalnande. Långsamt krypande. Strypande. Be(d)rörvad - allt, väsentlig del av hälsa (därmed löpande ekonomi) och sparad (i hemmet investerad) ekonomi.
Mytomani är ingen diagnos, men väl symptom och grund för flera psykosociala störningar. En Munchausen känner ingen skuld för sina lögner, gentemot andra. Lögnerna är oftast fullständigt värdelösa. Men uträknat hopsatta för att stärka egot och slå split. De byggs och skapas i jakt på medlidande och / eller beröm / bekräftelse. Att sakta plocka av en människa dess frihet, är mål och medel, för den kontrollerande "hjälpsamhet" och "omtanke" som utåt syns och inåt hörs. Den bygger självklart bild av "hjälte".
"Är du så hjälpbehövande? Du får klara dig själv! Här ställer jag upp och betalar ditt uppehälle. och jag kör dig dit du skall. Ingen utomstående skulle hålla med om att jag inte är hjälpsam! Och du skall ha klart för dig att jag är kuggen i maskineriet, för utan mig klarar du dig inte" - dekorerat med en positionerande min.
Det finns utan-förstående utanför-stående. I stället för livboj, för att andas, bjuds ett sänke; "Du har ju själv valt!" - även de orden ramade, men med ett smile av "skyll-dig-själv". Som salt och ättika i sår.
Forskning är som sagt väldigt liten i detta ämne. Hur är det då tillika möjligt för enskild, att tidigt se vad som under lång tid kommer ske?
Tillägg; Empatisk individ ser att psykopati / störning, som lett till skada av annan, inte uppfyller kriterier för varande analog med sunda innbörden av partnerskap / relation. Att verbalt sammanblanda den störde, med drabbade - är att gå den stördes ärenden.
Hemmamakan som tar hand om hem och barn, därför att så överenskommits. Samt bit för bit fråntagen ansvar för ekonomi avseende hushåll och henne själv. Med hans "hjälpsamhet" som motivering - "Jag handlar på hemväg för det är så mycket, så slipper du bära..." Där står den alltid matlagande, ibland medföljande, med en noga övervägd inköpslista i hand, som i butiken, offentligt refuseras av herr Munchausen, ända ner på personlig roll-on-nivå. Ekonomi till frimärke eller glasspinne åt barnen, ställs i paritet med hans skatter och sociala avgifter. En maktordning med utrymme för ekonomisk dumdistrighet gigantus.
Vid djup och innerlig önskan om trygg normalitet, läggs av henne, ett allt större focus på hem och barn, ovetande om långsamt växande ekonomisk beskurenhet, utöver fysiskt klippta vingar - en följd av roll som opponent. Tiden går och ett läggs till annat. Spenderbyxorna töjes maximalt och gummibandet brister. Vems är då felet? Inte Munchausens. Det är naturligtvis hennes! Därför att hon inte bistått med summor motsvarande hans för eget bruk eskalerade utgifter. Med hänsyn tagen till hemmets betydelse för henne och barnen, investerar hon sin barndoms besparingar, på grundval av hans löften om lösning.
Men Munchausen är som ovan sagt, av lögnen danad. Och lösning går om intet. Så den plats - det Hem - hon byggt och investerat i, av Kärlek, tid och sparad slant... rycks bort. Försvinner helt. Munchausen - Allenarådande och dådande. Isolerande och hånande. Avskalande. Avsmalnande. Långsamt krypande. Strypande. Be(d)rörvad - allt, väsentlig del av hälsa (därmed löpande ekonomi) och sparad (i hemmet investerad) ekonomi.
Mytomani är ingen diagnos, men väl symptom och grund för flera psykosociala störningar. En Munchausen känner ingen skuld för sina lögner, gentemot andra. Lögnerna är oftast fullständigt värdelösa. Men uträknat hopsatta för att stärka egot och slå split. De byggs och skapas i jakt på medlidande och / eller beröm / bekräftelse. Att sakta plocka av en människa dess frihet, är mål och medel, för den kontrollerande "hjälpsamhet" och "omtanke" som utåt syns och inåt hörs. Den bygger självklart bild av "hjälte".
"Är du så hjälpbehövande? Du får klara dig själv! Här ställer jag upp och betalar ditt uppehälle. och jag kör dig dit du skall. Ingen utomstående skulle hålla med om att jag inte är hjälpsam! Och du skall ha klart för dig att jag är kuggen i maskineriet, för utan mig klarar du dig inte" - dekorerat med en positionerande min.
Det finns utan-förstående utanför-stående. I stället för livboj, för att andas, bjuds ett sänke; "Du har ju själv valt!" - även de orden ramade, men med ett smile av "skyll-dig-själv". Som salt och ättika i sår.
Forskning är som sagt väldigt liten i detta ämne. Hur är det då tillika möjligt för enskild, att tidigt se vad som under lång tid kommer ske?
Tillägg; Empatisk individ ser att psykopati / störning, som lett till skada av annan, inte uppfyller kriterier för varande analog med sunda innbörden av partnerskap / relation. Att verbalt sammanblanda den störde, med drabbade - är att gå den stördes ärenden.
Att vara tyst och förringa, är att hålla såren öppna
Hej,
SvaraRaderaEn stor del av dina inlägg handlar om den obalans som råder i din relation. Utifrån det jag läser så verkar det inte enbart vara väldigt negativt utan dessutom långdraget. Om verkligheten stämmer överens med det du beskriver så kan det inte vara positivt för någon berörd..Vare sig du, din partner eller era anhöriga. Jag har också fått uppfattningen att du försökt ta itu med er situation genom att ta initiativ till dialog. Enligt min mening så består de flesta negativa situationer på en brist av förståelse vilket i sin tur oftast bottnar i brist på nyfikenhet, lyhördhet, kommunikation och empati .
Hur tänker du framöver? Kan det här läget fortsätta på samma sätt? Hur hanterar du om du ser att läget pekar på fortsatt oförändrat? Vilka lösningar finns för att bryta läget? Vad är dina drivkrafter?
Det finns ju naturligtvis en risk att jag tolkat allt du skrivit fel, om så är fallet så glöm mina frågor.
Ha en jättefin dag!