Till Kerstin
Jag kände Dig inte
bara till namnet på Din brevlåda
och de ord
vi växlade
då jag och hunden
gick förbi
Din täppa växte fritt
liksom
andras hån och klagan
Men
utan att låna Dig sin hand
fick Du istället råa ägg
kastade mot det
köksfönster
som
var en del av
Ditt Hem
Inga arga ord från Dig
Du hälsade och log
Vi pratade väder
och Du gillade
min hund
Berömde
honom
och hans mjuka
päls
När sommaren var
torr och brännhet
satt Du ute vid ett bord
läste bok och löste korsord
Det värmde då mitt hjärta
att en gång få se
på stubben vid Din brevlåda
en smörgåslåda utav plast
med vatten
fylld till bredden
Små fåglars räddning
undan törst
En dag var fönstret
tomt och platsen
kändes stilla
öde
kall
Bostadsbolagets
byggare nu
river väggar
byter kök och bad
Man fann Dig
liggande på golvet
Din ande
hade rest
Tack Kerstin
för att det finns
äkta människor
som Du
Kvar finns
på stubben
en smörgåslåda
utav plast
Nu tom och torr
men inte
glömd
För den som
bjuder leende
och vatten
har
inte
levt
förgäves
Tack
