Det finns många slags fönster. Dem vi ser igenom där vi bor och arbetar. Där vi helt enkelt befinner oss. Fönster är våra yttre materiella ögon. Och genom dem betraktar vi omvärlden. Utsikten må vara grå och trist. Men ett vackert och rent fönster, dekorerat med kärlek och blommor, ger oss trygga referens-karmar, förmedlar hur det bör vara när allt är i balans och harmoni. Medan ett vanskött smutsigt fönster inte rätt tar in det vackra, de sköna konturerna, ljuset och skärpan. Inte heller håller det stånd mot det förfallna.
På samma sätt är våra ögon själens speglar. Genom dem vidarebefordrar vi intryck och känsla som tas emot via hjärtats och förståndets öppna fönster, till vårt allra innersta. Men alla har inte fönstret öppet. Inte ens på glänt. Det är låst, reglat och igenspikat. Hjärtats och förståndets fönster är hos allt fler igenbommat. Ett inre som inte nås av ljus och kunskap, blir unket och mörkt. Det spelar ingen roll hur putsad fasaden än är. Med luckor för fönstren blir rummen ödsligt kalla. En råhet sprids i alla prång och vrår.
En tidens analogi är vad många blivit. Stängda och kallt rationella. Karmarna är sedan länge murkna utan färg och kittet det har smulats. De lister som förr isolerade från regn och storm, är nu också borta. Ingen orkar laga. Enklare att spika igen och tala om frihet från underhåll. Befriad från ansvar? Är det frihet att kasta grund och ram? Vad skänker trygghet, utan redskap att hantera liv och människor? Ur hand, i mun. En kortsiktighet likt engångsbestick. Och shopping och yta blir ångestplåster i ett falskhetens media-brus. Inga egna tankar tänks i en ständig uppkoppling på nätet. I nätet, säger jag hellre. För det är där de sitter fast och sprattlar.
Kunskap är inte inne. Inte Gud heller. Med kunskapens uttåg, slängdes Gud bort och ersattes med Post-kod-lotter och Mello. Märkligt är det, att förr då kunskap och visdom stod högt i kurs, då gjorde Gud det också. Då utgjorde kristen etik, den grund på vilken människans agerande vilade. Småbarn lärde i hem och skola, hur man uppförde sig mot nästan - socialt och empatiskt. Ordning i klassrum och på gator. Idag anses det utgöra psykisk misshandel att ge barn tillsägelse. De kan nämligen kränka deras ego att tillrättavisas. De flesta människor lever i en platt fiktiv värld, via sina plattor (deras jord är platt?) Så uteblir flera dagliga möten med andra - ögonkontakt, kroppsspråk, röstnyanser, leenden istället för "likes".
Hur man beter sig / uppför sig, är egalt. Nedmonteringen av värdigt uppträdande, börjar från starten. Man döper sina små i kyrkan, "för det är fint". Ickebegåvade tror dessutom att det är då man får sitt namn - är döpt till Svea / Sven. Nej, så är det inte! Prästen säger; "Jag döper Dig Svea / Sven i Guds Faderns, Sonens och Den Helige Andes namn". Vilket betyder att prästen tilltalar barnet och berättar hon / han via Dopet, upptas i den kristna församlingen.
Sedan kommer Konfirmationen, som innebär vad ordet säger - confirm / konfirmera. Genom Konfirmationen bekräftar man Dopet - att man då väljer att leva som kristen gudstroende. Nu finns borgerlig konfirmation. Vad bekräftas då? Att man är kommuninvånare?
Längre fram i livet, blir det giftermål i kyrkan, "för det är så stämningsfullt och jag får ha fin vit klänning och stå i blickfånget..." Se mig! Beundra mig! Helst bröllopsmiddag på slott, även om man heter Johansson. Och det är hon som bestämmer hur det hela skall utformas. Makeup som ett fnask, men klädd i oskuldens vita färg. Hälften av alla äktenskap spricker. Konstigt, eller...? Även begravning förekommer i borgerlig variant och jag undrar över människors dubbelmoral. Man använder gärna kyrkorummet och kyrkogården - utan Gud. Kyrkorummet är ju ett Guds hus. Kan man då inte tänka sig att kommunerna upplåter mark för dem som vill vila - utan Gud?
Paradoxen är att gudsförnekarna är samma människor som gapar och skriker om kvinnors rättigheter och könens lika värde. Det är dessa högljudda individer som tillika välkomnar de nyanländas religion, som knappast uppfyller kriterier för kvinnans frihet och ett öppet samhälle. Så var är de nu - FI med Gudrun i spetsen? Inkonsekvens. Dumhet får inte ifrågasättas, för dumhet är norm. I lågstadiet fanns ämnet kristendomskunskap. Man lärde sig leva efter Budorden. Bad bordsbön och aftonbön. Gick i söndagsskola och läste sedan för prästen (inför Konfirmation). Mot nästan, var man artig och respektfull. Man var punktlig, hel och ren. Talade vårdat och läste böcker. Intelligens och kunskap var eftersträvansvärt. Moral och ärlighet ifrågasattes aldrig. Tidningar skrev om den tidens kriminalitet, cykelstöld.
På samma sätt är våra ögon själens speglar. Genom dem vidarebefordrar vi intryck och känsla som tas emot via hjärtats och förståndets öppna fönster, till vårt allra innersta. Men alla har inte fönstret öppet. Inte ens på glänt. Det är låst, reglat och igenspikat. Hjärtats och förståndets fönster är hos allt fler igenbommat. Ett inre som inte nås av ljus och kunskap, blir unket och mörkt. Det spelar ingen roll hur putsad fasaden än är. Med luckor för fönstren blir rummen ödsligt kalla. En råhet sprids i alla prång och vrår.
En tidens analogi är vad många blivit. Stängda och kallt rationella. Karmarna är sedan länge murkna utan färg och kittet det har smulats. De lister som förr isolerade från regn och storm, är nu också borta. Ingen orkar laga. Enklare att spika igen och tala om frihet från underhåll. Befriad från ansvar? Är det frihet att kasta grund och ram? Vad skänker trygghet, utan redskap att hantera liv och människor? Ur hand, i mun. En kortsiktighet likt engångsbestick. Och shopping och yta blir ångestplåster i ett falskhetens media-brus. Inga egna tankar tänks i en ständig uppkoppling på nätet. I nätet, säger jag hellre. För det är där de sitter fast och sprattlar.
Kunskap är inte inne. Inte Gud heller. Med kunskapens uttåg, slängdes Gud bort och ersattes med Post-kod-lotter och Mello. Märkligt är det, att förr då kunskap och visdom stod högt i kurs, då gjorde Gud det också. Då utgjorde kristen etik, den grund på vilken människans agerande vilade. Småbarn lärde i hem och skola, hur man uppförde sig mot nästan - socialt och empatiskt. Ordning i klassrum och på gator. Idag anses det utgöra psykisk misshandel att ge barn tillsägelse. De kan nämligen kränka deras ego att tillrättavisas. De flesta människor lever i en platt fiktiv värld, via sina plattor (deras jord är platt?) Så uteblir flera dagliga möten med andra - ögonkontakt, kroppsspråk, röstnyanser, leenden istället för "likes".
Hur man beter sig / uppför sig, är egalt. Nedmonteringen av värdigt uppträdande, börjar från starten. Man döper sina små i kyrkan, "för det är fint". Ickebegåvade tror dessutom att det är då man får sitt namn - är döpt till Svea / Sven. Nej, så är det inte! Prästen säger; "Jag döper Dig Svea / Sven i Guds Faderns, Sonens och Den Helige Andes namn". Vilket betyder att prästen tilltalar barnet och berättar hon / han via Dopet, upptas i den kristna församlingen.
Sedan kommer Konfirmationen, som innebär vad ordet säger - confirm / konfirmera. Genom Konfirmationen bekräftar man Dopet - att man då väljer att leva som kristen gudstroende. Nu finns borgerlig konfirmation. Vad bekräftas då? Att man är kommuninvånare?
Längre fram i livet, blir det giftermål i kyrkan, "för det är så stämningsfullt och jag får ha fin vit klänning och stå i blickfånget..." Se mig! Beundra mig! Helst bröllopsmiddag på slott, även om man heter Johansson. Och det är hon som bestämmer hur det hela skall utformas. Makeup som ett fnask, men klädd i oskuldens vita färg. Hälften av alla äktenskap spricker. Konstigt, eller...? Även begravning förekommer i borgerlig variant och jag undrar över människors dubbelmoral. Man använder gärna kyrkorummet och kyrkogården - utan Gud. Kyrkorummet är ju ett Guds hus. Kan man då inte tänka sig att kommunerna upplåter mark för dem som vill vila - utan Gud?
Paradoxen är att gudsförnekarna är samma människor som gapar och skriker om kvinnors rättigheter och könens lika värde. Det är dessa högljudda individer som tillika välkomnar de nyanländas religion, som knappast uppfyller kriterier för kvinnans frihet och ett öppet samhälle. Så var är de nu - FI med Gudrun i spetsen? Inkonsekvens. Dumhet får inte ifrågasättas, för dumhet är norm. I lågstadiet fanns ämnet kristendomskunskap. Man lärde sig leva efter Budorden. Bad bordsbön och aftonbön. Gick i söndagsskola och läste sedan för prästen (inför Konfirmation). Mot nästan, var man artig och respektfull. Man var punktlig, hel och ren. Talade vårdat och läste böcker. Intelligens och kunskap var eftersträvansvärt. Moral och ärlighet ifrågasattes aldrig. Tidningar skrev om den tidens kriminalitet, cykelstöld.
Så något har hänt med människan, sedan förnuftets och visdomens fönster bommades igen.
Mitt inre fönster
