Skönhetsideal?

Eftersom jag är en reflekterande människa, så kan jag inte låta bli att förmedla nedan bild av dagens skönhetsideal (hm...)

Undrar var grejen med stora läppar, egentligen kommit ifrån? Att som kvinna måla läpparna och få dem att framträda, har med primitiva behov att göra. Det sägs att kvinnans läppar skall symbolisera hennes kön, och en markering av läpparna visar på fertilitet med mera med mera...

Då kan jag inte låta bli att fundera över, om nästa grej är att även botoxa de kroppsdelar, som markerade läppar symboliserar...? Dock - sett ur mannens perspektiv - borde ju något mindre läppar, än dem monstren på nedan bild visar, vara att föredra... eller? 

Snyggt och Superduper-Sexigt? NÄÄÄ!!!

Gilla läget...

I ett tidigare inlägg för någon månad sedan, ställde jag mig frågan om varför jag alltid behövt försvara mig. Det är en felformulering, eftersom försvar innebär att man "anklagats" för något eller på annat sätt upplever att man befinner sig i ett underläge. Så är det ingalunda! Uttrycket "förklara mig", är mera relevant.

Jag har ett whiplash-"trauma" (som det så fint heter), till följd av att jag "inte kunde hålla käften", utan sade vad jag tänkte. Det är en SRS-skada, vilket betyder Segment Related Syndrome. Och i över tolv år nu har jag då och då behövt förklara vad detta innebär. För utomstående, för lagom-stående och för närstående. F-n vad det är tröttsamt! Antingen är folk tröga eller så vill de inte förstå. Eller så är det ett sätt att testa trovärdigheten i denna mystifierade åkomma, som ju inte kan kallas sjukdom, utan är ett kroniskt smärttillstånd. Det rör sig inte om häftig och svår smärta, utan en känsla av molvärk, sveda och brännande ömhet i bröstryggen. Men framför en supersnabb uttröttning av dessa kapp-muskler. Vilket medför att armarna flera, flera gånger om dagen, känns som spaghetti och det blir svårt att veta var jag vill göra av dem.

Sitta stilla eller bli stående, är allra värst. Prata i telefon är ingen höjdare även om jag har handsfree, för rör jag mig, förstoras det ljudet av mina rörelser, så jag måste sitta stilla, vilket jag inte kan. Då upplevs jag som irriterad och självcentrerad som till sist verkar vara oengagerad i samtalet. Har därför kommit att tycka illa om att prata i telefon, i synnerhet om jag misstänker att samtalet drar ut på tiden. Känner då sådan stress att jag blir alldeles svettig och självklart knyter det sig i de redan ömma musklerna och lederna. Men detta tycks inte människor förstå. Så jag tipsar därför om att besöka www.nhr.se klicka överst på symptom och beskrivning, sedan till vänster på SRS - segmentrelaterad smärta och scolios. Just det, där står precis vad jag här beskriver och att det är mentalt oerhört påfrestande att ha denna typ av obehag - alltid. Vart tredje till femte år, accentueras besvären. Kul, not? 

Det finns dagar som är bättre och det finns dagar som är sämre. Det märker jag på morgonen. Jag behöver flera pauser i vad jag än gör, därför tar hushållsarbetet lite längre tid för mig, och det är inte upplyftande med kommentarer som "hur svårt kan det vara, det tar ju bara en timme att dammsuga ett hus" eller "gå upp tidigt på morgonen, så hinner du det och det..." Det är bara bullshit, för jag kan inte lägga mig förrän jag stupar i säng, på grund av skadan. Annars ligger jag och vänder och vrider på mig och allt blir värre. Och jag behöver min nattsömn som alla andra.

Jag blir så trött och så ledsen av att höra att skadan är begränsande. För vem? Jag som bor i den här kroppen, kan inte gå ifrån den förrän jag dör. Och om jag nu skulle vilja se lite mer av livet, så har jag inget annat val än att "gilla läget". Naturligtvis utgör skadan och därmed jag hinder (eftersom min kropp och själ hänger samman), för att till exempel dansa salsa eller att utöva luftakrobatik... Och styrkan är nedsatt i mina armar, så jag kan inte lyfta eller göra monotona rörelser med dem. Att regelbundet få berättat för mig, att jag har denna skada, har inget nyhetsvärde för mig. Som om jag själv inte visste... Jo, tack, det är svårt att inte bli påmind - varje dag.

Kanske borde jag slänga åt sidan, den hänsyn jag lärt mig att visa andra människor, och i stället påpeka för dem, deras egna fel och brister - rakt ut - no mercy...? "Du är retarderad, Du är trögfattad, Du är mager, Du är fet, Du är snål, Du är självisk, Du är svinig och ofräsch, Du är en lögnare, Du saknar hyffs och moral, Du ser för jävlig ut, Du är en fjant och så vidare..." Ja... why not?

Vill man veta mer om SRS så rekommenderar jag ovan hemsida, för även om jag är expert på mig själv, så är det jä-t skönt att själv slippa berätta samma saker om och om och om igen. Fatta, det tär så in i he-e och tar energi som jag inte har. Och då syftar jag på detta att dessutom under ett helt år, hittills levt med allt det innebär att mista två Älskade närstående. Samt att arrangera allt med deras Hem och tillhörigheter. So, please give me a break...

Och jag är sååå less på människor som snirklar sig fram i tillvaron, likt slalomåkande ål, genom att aldrig ta ansvar för händelser och konsekvenser av fattade beslut, och som vid tillfälle idiotförklarat mig, när jag med god intuitiv förmåga och kompetens, försökt bistå med att vara förutseende... För är det en människotyp jag avskyr, så är det den lille fegisen med hybris!

Middag och dusch väntar. Det är så varmt och kvavt nu, att åska önskas.

Leva med SRS

Är gräset alltid grönare...?

"Blek din vagina, och få ett lyckligare liv!" (???) Jo, jag läste rätt, i GP på nätet. Var naturligtvis tvungen att ta del av artikeln. I Indien gör många kvinnor vad de kan, för att bleka sin hy (!!!). Där anses det vara förnämt att vara ljushyad. Så medan tillverkarna av dessa blekmedel tvår sina händer, förstör många kvinnor sina liv, i drömmen om den där ljusa hyn...

Detta raserar lite grand min bild av den indiska kvinnan som intelligent och numera ofta välutbildad. Att hon inte förstår bättre?

De här blekprodukterna innehåller samma substanser som dem man använder i foto-industrins framkallningsvätskor, bland annat kvicksilver. Herregud, att smeta kvicksilver över och i sig själv... Konsekvenserna är bland annat störd hormonproduktion och cancer.

Men detta borde inte göra oss mer förfärade, än strävan efter att göra ljus hy, mörkare. Antingen genom frenetiskt solande, av vilket kroppen utsätts för UV-strålning, som har långt högre skadliga värden idag, än för bara några år sedan. Med risk för cancer (har ju själv sett malignt melanom på mycket nära håll) och för tidigt åldrande (oxidanter bildas). Eller med hjälp av så kallade BUS-produkter (Brun-Utan-Sol), som innehåller en massa kemikalier.

Man får inte diskriminenra någon på grund av ras eller hudfärg, står det i Dikrimineringslag... Och det anses fult att påpeka för en mörkpigmenterad person, att han eller hon är just mörkhyad... Medan, det är helt ok att säga till en ljuspigmenterad person; "Vad blek du är, solar du inte?" Majoritetens ideal, skall alltså utgöra norm?

   

Black & White

Hannas lilla kostlära

Med åren har jag (ofrivilligt?) lärt mig en hel del om kost och hälsa. Det hela började när jag var i tioårs-åldern och Kära Mamma insjuknade i Chron. Denna sjukdoms uppkomst är inte helt utredd. Vissa ärftliga faktorer beträffande disposition, föreligger. Från mor till dotter och från far till son. En inverkande faktor för uppkomst av denna inflammatoriska process i tarmen, är känsligheten beträffande kosten. Om man då betänker att Mamma kom från Finland till Sverige under kriget, och att hon då kom från en kargare kost än den kost som förekom på välbeställt lantbruk under 1940-talet, så har det präglat kroppen, från mager mat, till mat med grädde, smör och djurfett. 

Mammas läkare ordinerade henne därför något som kallades fettreducerad kost, som jag tog lärdom av. Kost har alltid intresserat mig, så till vida att det sunda förnuftet fått råda. Och med influenser från asiatiskt tänkande. Jag skall nedan på ett kortfattat sätt åskådliggöra min ståndpunkt; 

Jag resonerar utifrån Yin och Yan - Balans. Manligt (hårt) - Kvinnligt (mjukt). I den västerländska kosten förekommer alldeles för mycket Yin (kvinnligt). Det kvinnliga (mjuka) är sådant som växer ovan jord. Och det manliga (hårda) växer under jord. Den mjuka kosten ger människan kvinnliga former. Mycket alkohol, komjölk, grädde, smör, socker, salt och vitt mjöl ger mage och bröst samt ett slappt hull. Medan växtfett, ickeraffinerat socker (råsocker), fullkornsmjöl, havssalt i form av alger, böner, linser, groddar och rotfrukter samt att aldrig mjuk-koka grönsaker, ger bättre förbränning och ökar celluppbyggnad (muskler). Västvärldsmänniskan rekommenderas att äta betydligt mer Yan  (manlig)  mat som växer under jord!

Socker skall ersättas med råsocker eller närodlad honung (vilket ger antikroppar vid pollenallergi). Socker triggar behovet av salt. Får jag sötsaksug på eftermiddagen, tar jag en mugg thé och en stark (osötad) halstablett, eller äter en frukt. Börjar man dagen med min nyttiga frukost, uppstår i regel inte något sockersug under dagen. Socker binder fett! Och ökar saltbegäret. Dra ner på sockret, så minskas fettet i kroppen - och i förlängningen vätskesvullnad till följd av det av socker framtriggade saltbehovet! 

Salt binder vätska i kroppen. Jag saltar aldrig på grönsaker, fullkornspasta, råris eller fullkornsris! Om maträtt kräver salt vid kokning, gäller en halv till en hel (grönsaks)buljong-tärning. Flingsalt strör jag på fisk först efter tillagning. Dra ner på saltet, så triggas inte sockerbehovet! Kom ihåg att kroppen alltid strävar efter balans och att motsatsfödoämnen skapar ett eskalerat behov av varandra!

Fett skall man vara snål med! Har aldrig använt smör i matlagningen. Fram till för flera år sedan använde jag Milda, vegetabiliskt margarin. Allt fett i matlagningen har jag ersatt med rapsolja! Jodå, det går jättebra att omvandla till och med bakrecept, från maragrin till rapsolja. Jag använder inte olivolja, majsolja eller solrosolja. Av den anledningen att den typ av olja som växer på de breddgrader där vi lever, också är den olja som bäst lämpar sig för våra kroppar. Så här i Norden gäller rapsolja och även solrosolja. Rapsoljan använde man förr att lägga om leder med gikt, för den reducerade vätskesvullnad och var renande. Jag använder även rapsolja som hudlotion, eftersom huden är vårt största andningsorgan. Vanliga hudkrämer och hudlotioner innehåller mineraloljor, som tas från petroindustrin och som i den arbetsmiljön, klassas som så pass farliga, att skyddskläder krävs vid hantering av desamma! Mineraloljor täpper till porer och lagras i leder. Kan leda till reumatism och eksem! Hudvård som inte innehåller de vanliga mineraloljorna, tillverkas av företaget Dermanord i Frillesås (www.dermanord.se) 

Fibrer är viktigt! För peristaltiken, matsmältningen och tarmens gymnastik, behövs fibrer. Använd fullkornsvaror! Byt ut allt sådant som har en fullkornsmotsvarighet! Wasa Sport knäckebröd 100% fullkorn, fullkornsbröd, fullkornspasta, fullkornsris, mussli med högsta mängd kostfiber!

Kaffe skal man inte dricka! Kaffebönan besprutas med DDT-liknande preparat. Och rostningen är cancerframkallande. Koffeinet urlakar kroppen på viktiga mineraler och spårämnen! Kaffe innehåller dessutom fett. Koffeinet ger även hjärtklappning, höjer blodtrycket och ökar klimakteriebesvär (värmevallningar). Och ger gula tänder och dålig andedräkt. Usch...

Mjölk (komjölk) har jag tidigare berättat om under rubrik Hannas nyttiga frukost. Mjölk urkalkar skelettet genom att det befhövs fosfor för att bryta ner mjölkens kalcium. Mjölk bildar även ett segt slem som sätter sig i tarmväggarna och förhindrar transport av ämnen, till och från kroppen.

Alkohol är inte alls bra. Öl innehåller samma ämnen som i växtriket påminner om kvinnliga könshormonet östrogen. Män som dricker mycket öl, tenderar få just bröst och mage (kvinnliga former). Kan även påverka rösten som blir ljus och pipig hos en man. Alkohol stressar kroppen och hindrar en naturlig matsmältning.

Tevegodis brukar jag ha i form av 1/2 till 1 dl osötade fraskuddar av råg.

Smörgåsar äter jag utan fett på brödet. Det går utmärkt väl att lägga pålägget direkt på brödet.

Vatten är bästa vätska att få i sig! Gärna med 1-3 matskedar äppelcidervinäger i (ihop med kolhydrtrik måltid), för att balansera blodsockret. 

Jag tror inte att det är alla light-produkter som ökat fetman hos människan i väst, utan det handlar om hela livsstilen! Människans behov av välbefinnande (endorfiner) tillgodoser många genom att äta och de äter dessutom fel i jakten på snabb tillfredsställelse. "Allt har blivit bättre med tiden..." Njae... folk förflyttar sig från frukoststolen, till bilstolen, till kontorsstolen framför datorn, till stolen på lunchrestauranten, till kontorsstolen, till bilstolen, till fåtöljen, till köksstolen, till teve-soffan, till sängen.. Och så undrar man över övervikt? Naturligtvis samlas allt kring mage och ända. Undrar hur evolutionen kommer att fara fram med människo-rasen? Vi blir kanske bara mun och arsle med armar på sidorna, vars händer endast har ett pekfinger för att kunna peka på I-poddar och tangentbord.

Som ET...?

Ödet?

"I tvenne maktpåliggande krig har Finlands folk nödgats till det yttersta spänna sina krafter för skyddandet av sitt liv och sin framtid mot angrepp från den imperialistiska bolschevismens sida. Till följd av krigen och på grund av inträffade ogynnsamma naturförhållanden har den sociala omvårdnaden om vårt folk blivit ställt på ett hårt prov. I all synnerhet ha barnen genom dessa omständigheter drabbats av umbäranden.

Tusende hem i Norden ha med anledning härav osjälviskt och av varmt hjärta erbjudit våra barn skydd och kärleksfull vård, tusende medlemmar av våra brödrafolk ha på annat sätt frivilligt och av uppriktig medkänsla varit verksamma och iklätt sig uppoffringar för vårt hårt prövade unga släkte.

Finlands folk skall alltid med tacksamhet ihågkomma dessa Kärlekens gärningar, ägnade dess barn. De skola kvarstå som dyrbara minnen, dem livet icke skall utplåna ur deras hjärtan, och de äro vittnesbörd om de Nordiska folkens samhörighet och mångfaldiga gemensamma intressen.

Å Statsmaktens vägnar

frambärer jag till Eder de Varmaste Tacksägelser

Helsingfors den 2 / 4 - 1943

Republikens President

Risto Ryti

I de hävdernas brokiga blad, där i dessa världsångestens dagar även de nordiska folkens öden ristats, ha hemmen i Edert land tecknat sitt eget sköna kapitel. Ni ha räckt Eder hjälpande hand åt lidande bröder i Finland.

Vid sidan av den undsättning, varmed Edra landsmän direkt lättat krigets bördor, röras våra hjärtan närmast av den stora trofasta hjälp, den Ni skänkt våra barn under tiden för de båda Fälttågen. Genom den omvårdnad Ni ägnat dem ha Ni även lindrat våra egna bekymmer. Dessa Kärlekens gärningar skola outplånliga kvarstå i vårt minne och de skola knyta banden allt fastare mellan våra båda folk. Till Eder; N.N. (Fosterföräldrar i Sverige) som jämte Eder Familj varit delaktig i denna välsignelsebringande verksamhet, i det Ni skänkt vårt barn skydd och omvårdnad, bedja vi med dessa rader få uttala vårt uppriktiga och hjärtliga Tack.

Gud hjälpe Våra Folk. 

Undertecknat; N.N. (Föräldrar i Finland)

Det är mycket svårt att inte bli oerhört starkt berörd av att läsa, se och hålla ett sådant dokument i sin hand. För tanken som med en gång når mig - är att  jag inte skulle finnas, om det inte vore för de grymma krigens mänskliga och sociala konsekvenser. Mitt hjärta är numera allt oftare i Mitt Kära Finland.

Fundament

Fick Mycket Kärt besök idag, av äldste sonen, på väg till Göteborg. Tiden gick väldigt fort. Vi fikade, åt sillsmörgås och drack thé. Sedan jordgubbar från trädgården - och glass. Jag fick en låda med gamla foton och minnesalbum från äldre släktingar... Dessa saker hade kommit med saker han flyttat från Mamma och Pappa. Många känslor... och en tidsresa som spänner över minst hundra år bakåt i tiden... Foton på en stolt Morfar poserande vid sina prisbelönta avelstjurar. Han var till vardags alltid klädd i tweedkostym, väst, slips, engelsk rutig keps, höga stövlar och promenadkäpp. Lång och respektingivande var han. Trygg och kunnig. Och så foton på duktiga kvinnor i röda Korsets uniformer. Och foton av kvinnor i gårdens vävstuga. Foton av högtidsklädda människor på middag eller kalas på gården... med mera...

Det känns som ett mycket stort ansvar ligger på min axlar. Jag är just nu den som innehar gravrätten till familjegraven. Och den som därmed har yttersta ansvaret för platsen för tio personers sista vila. Det åligger mig även att vara den som muntligen skall kunna berätta och föra information om släkten, vidare. Den som skall kunna berätta historik kring föremål och platser... Allt detta ansvar, som är osynligt, men som hela tiden känns högst närvarande, påminner lite om att bära historiens vingslag, inom mig, med tanke på gården Lillhagen i Höllviken - som ju dessutom ligger på mycket historisk mark. Det finns till och med något som heter Fotevikens museeum. På platsen där Lillhagen ligger, låg ett gammalt kloster med klosterdamm... Dammen finns ännu kvar. Och hela platsen har en speciell atmosfär. Jag har varit mycket lycklig där. Alla mina barndoms somrar och storhelger, tillbringade jag där.

Mamma växte upp där och konfirmerades i Stora Hammars kyrka, där hon och Pappa också gifte sig. Och där blev de begravda 2011.

Idag kom vi även att prata om religion och hur den påverkar oss tidigt i livet. Under tre år av min barndom, gick jag i Sankta Elisabeth-systrarnas Kindergarten - Romersk Katolska Kyrkan i Malmö. Mamma har alltid sagt att jag gick där på grund av platsbrist. Att det var svårt att få daghemsplats på annat daghem. Därför blev det detta privata alternativ. Men jag undrar, jag... Hur som helst, så trivdes jag definitivt inte där. Och det handlade inte om vantrivsel med religiositeten, utan om den inkonsekvens som man kan känna redan som litet barn, då man är mellan 3 och 6 år. Och kanske främst då! För även om man i den åldern inte har det vuxna ordförrådet, så är man ytterst lyhörd för människors genuinitet och just deras konsekvens-tänkande. Nej, religionen tyckte jag om, och Mamma och Pappa fick på min uppmaning bygga mig ett litet altare (med ljus att tända vid sidan om ett krucifix), dit jag kunde gå och be på helgerna när jag inte var i daghemmets kapell. 

Nej, det var systarna ("pingvinerna") jag avskydde. De gav med ena handen och tog med den andra. Sade att man inte fick avbryta vuxna som pratade, men skällde ut mig för att jag kissat på mig, därför att jag inte vågade störa deras samtal för att be om hjälp med att knäppa upp knapparna i min randiga hängslebyxor. När vi åt lunch mitt på dagen stod syster Béarnarda där med en knappnål i handen. Vi fick inte börja äta den äckliga soppan som stod placerad på bordet ovanpå de långa haklappar vi bar, förrän hon kunde höra ljudet av nålen, då hon släppte den i golvet.

Mina vanor hemifrån, var att man var social vid matbordet. hemma samtalade vi med varandra och hade trevligt. Men på kindergarten skulle det vara absolut tystnad, vilket jag hade sååå svårt att acceptera, så jag viskade alltid mina samtal med bordskamraterna. Det slutade varje dag med att syster Béarnarda eller syster Ansgaria kom och lyfte mig i ena armen och med andra handen drog mig hårt i örat, medan jag släpades över golvet, genom en korridor och in i en fönsterlös skrubb, där jag och den jä-a vitkålssoppan med broskbitar i, låstes in. Och jag fick inte komma ut förrän sopptalriken var tom. Och då hade jag nästan kräkts.

Hur konstigt var det då att jag fick aptitstörningar och behövde matas hemma med aptitstimulerande medikamenter...?

Jag fick aldrig in i mitt förstånd att dessa systrar bad till den snälle Jesus som älskarde och älskar alla barn, och samtidigt gjorde samma systrar barn illa, i Guds namn... 

Jag är hatisk mot fundamentalism, oavsett den heter katolicism eller islam!!!    

En Gammal Älskad Gård

(förr omgiven av många fler stora träd)

Vid havet; Vidderna och fälten...

Pausfågel

När man e tjej och bloggar (yeah girlpower!!!), förväntas det att man är blond, gillar rosa och bah älskar att skriva som man pratar. Helst ska man skriva om skitsaker i vardagen, berätta vem man träffar och vad man gör. Å så ska man som dagens första blogginlägg, beskriva sin "dagens outfit", vilka märken det är på plaggen, var de är inköpta och naturligtvis till ett skyhögt pris, så att ni läsare, bah ska känna hur jä-a bra jag e.

Som blond bloggare skriver man oxå en to-do-lista, så alla vet vilket späckat program jag har. De e tid hos nagelteknologen, och sen så e de time för extreme shopping, latte me tjejgänget, spray-tanning och massage. Å så e de dax å planera helgen och allt supandet å vilka skor som går bäst :-) thihihi...

Sen har man hiss & diss-lista, typ vilken lippgloss e bäst och varför det e kass med naturbröst. Nä, det ska va silicone och helst jättestora fisk-läppar. So sexy...  

Inläggen ska ente va för långa, för det kräver att man har nåt meningsfullt att fylla dem me. Å de har jag ente. Å så ska varje inlägg avslutas typ så här; Love Zaza <3<3<3...

Zaza Syssling