I'm a Beliver

Igår läste jag brev. Många och vackert skrivna brev. Älskade Mammas brev. Över fem år har det tagit mig att åter öppna lådan för att läsa dem. Det är starka känslor. Så mycket osjälviskhet och så många varma och omtänksamma ord...

 

Jag bär skuldkänslor för att jag kanske inte rätt och fullt återgäldade... när jag som mest borde varit närvarande. Prioriterade mitt eget. Mina drömmar och min längtan efter Kärlekens helhet mellan man och kvinna. Kanske var jag även rädd och kanske har jag alltid varit rädd för Livets faktum. Jag visste ju sedan hela min uppväxt, att Mamma var mycket sjuk. Att hon närsomhelst kunde försvinna. Ville inte ta det till mig, än mindre förstå det.

 

Nyligen uttryckte min yngste son "Ingen som inte träffat Mormor och Morfar, kan ha en aning om vilka speciella människor de var. Det har varit en nåd att leva nära dem..." Så sade också många andra om dem. Kanske blir människor så kärleksfulla då de själva prövats mycket hårt. Kanske är det just dem som förärats förmågan att se Livets essens, långt förbi och igenom ytlighetens dimmor. Och kanske är det så att ytlighetens fundament heter lögn - och ju mer man skalar bort av den, desto närmare Sanningens kärna når man... Så har jag erfarit och så tror jag.

 

Jag hör inte till dem som anser att visdom med automatik kommer med stigande ålder. No way! Den som levt och lever sitt liv i ytlighet och med den förenad lättja, hos den är sinnena för alltid stängda. Liksom förmågan att se bortom den självförvållade livslögnen. Andlig fattigdom är värre än den profana. De andligt fattiga, lämnar inga kärlekfulla spår på jorden. De lever inte sina liv, de leker dem. Tillvaron för dem består av frosseri och själviskhet, av egoboost och konsumtion av människor i dess närhet. De lever sina dagar kortsiktigt, i ett av mat, sprit och penningbegär, bedövat tillstånd. Göder både osundhet och dumhet. När lögner och svek.

 

Så mycket våld jag begått på mig själv. Tolererat, negligerat och förminskat mig. Som kristen givit och bjudit av mig själv, i tron att det var rätt. Det svåra har emellertid varit att tidigt urskilja dem som förtjänar ens Kärlek, från dem som smutsat ner den. Frågan är vilket bedrägeri som är det största - det andra gör en eller det man låter andra göra en? Kan någon svara på det?

Kärlek kräver inte, äger inte och kväver inte. Föräldrar lånar sina barn. Barnen äger sig själva. Från första andetaget är de sina egna. Och skall mötas med samma respekt för sitt värde, som alla andra oavsett ålder - "Låt ingen förakta dig för din ungdoms skull".

Att Älska gör både ont och gott. Att älska någon är att se den så som Gud avsåg då Han skapade henne. Det är inte Kärlek att älska någon utifrån sina egna behov och eller begär. Det är själviskhet. Applicerat på ett parförhållande mellan man och kvínna... Så är det lika illa om en gift kvinna såväl som en gift man, inleder relation med annan än sin make / maka. Är ett äktenskap dåligt, skiljer man sig innan man inleder en ny relation. Osmakligt vidrigt och fegt är det att som gift använda och ta för sig av andra, så som varande de provexemplar, i avgörandet om det är lönt att skilja sig eller inte.

Otrohet kallas det. Det är lögn och bedrägeri, oavsett hur det inlindas i diverse rättfärdigande förklaringar. Socialt bundna män som inleder bekantskap och omgående talar om sitt stora behov av att känna naken hud... är patetiska och äckliga. Närhet, intimitet är vackert och underbart! Om man tar det hela i rätt ordning. Lär först känna människan genom det varma samtalet, vänskap i vått och torrt. Ordhållighet. För hålls inte små löften som att ringa, skriva eller komma som överenskommet, då talar det för att stora löften absolut inte heller kan hållas.  

Sådana relationer tar slut. Det är som att nöja sig med den fina kartongen istället för dess innehåll. Och kartonger utan innehåll finner man oftast på återvinningsstationen. Sorterat som grovsopor.
 

 

Hela Livet lär man

 

Varje dag, om man är öppen

 

Att lära är att växa

 

Att växa skapar mod

 

Med modet törs man resa inåt

 

nå kärnan utav Sanning

 

ur vilken äkta Kärlek

 

alltid spirar

 

 

 

 

 

 

 

 

 



 

 



Egenmäktighet

De flesta inser att sjukvård är något som förr eller senare berör oss alla. Att vara eller bli sjuk är att befinna sig i ett läge av beroende. Man är liten då. Utlämnad.

 

Under mitt vuxna liv, kan jag på endast en hand, räkna de vårdgivare som seriöst och värdigt utövat sitt kall. För det är det väl? Dem jag inte kan räkna på ena handen, har under utbildningstiden tappat begrepp som förnuft och människovärde. Individen blir för dem, allenast en kropp frikopplad från själ och tanke. Ett personnummer med vidhängd journal. Ett arbetsobjekt som skall hålla käften och vara tacksam. Det heter ju patient - (eng. patient = lugn) - passiv och underlydande. Helst backa ut ur undersökningsrummet, bugande och nigande. Men hallå?

 

Vi betalar för vård, som är en tjänst. Så annorlunda respektförhållandet blivit, om det istället för patient, heter kund - konsument (vårdkonsument). "Är du patient här?" Ja, jag är kund hos er. Låter som mer balans mellan parterna. En kund har nämnligen rätt att ställa krav på bra och fungerande tjänster. Det finns flera kroppsrelaterade tjänstesektorer - optiker, fotvårdsspecialist, frisör med flera där kundbegreppet är vedertaget. Men patient är behändigt och förstärker vårdgivarens identitet som den allvetande. Som numera inte med självklart är den allvetande. Det visar inte minst alla Lex Sara-anmälningar. För det handlar inte enbart om underbemanning, utan till stor del om attityd. Om det har jag tidigare skrivit  http://gyllensparre.blogspot.com/2015/10/sjuk-vard.html

Efter bekantskapen med Läkargruppen i Munka-Ljungby, var det naturligt för mig att söka kompetent vårdgivare. Via rating på Google, föll det fria vårdvalet på vårdcentralen i Laröd. Rating sägs ju fylla någon funktion. Genom en hel del flyttningar, har jag varit kund på olika vårdcentraler. På gott och ont. Måste säga att vården är mer strukturerad och kompetent i Halland, än i Skåne. Hursomhaver, så besökte jag läkaren i Laröd... Som vid flera tillfällen frågade mig varför jag valde vårdcentralen i Laröd (?!) Varför ställer man frågan då vårdvalet är just fritt, samt att rating erbjudes på nätet? Det hela var en märklig upplevelse. En timme långt möte och läkarens löfte om att rekvirera samtliga mina journaler, "för att göra en så gedigen sammanställning som möjligt". Därefter skulle jag kallas för eventuell kompletterande info.

Kallelse uteblev. Men det damp sent om sider, ner ett brev i min låda - "Materialet är omfattande och jag kan inte skriva något utlåtande, därför att inget nytt tillkommit i ärendet" (?!)

Min sjukdom eskalerade 2014, och det sommarhalvåret är ett töcken för mig. Via Migränförbundet fick jag namn och uppgifter till en helt fantastisk neurolog (privat såklart). Dit behövdes remiss, som jag fick be läkaren Marie Albinsson Läkargruppen Munka-Ljungby, om. På akutremiss kom jag till denne neurolog, som såg min situation. Engagerade sig och satte in läkemedel jag aldrig förr blivit erbjuden. Besöket blev en insikt hos mig. Jag gick tacksam hem... men också chockad. Har i alla år, trots helvetsplågor, förminskat sjukdomen - tack vare omgivningens inställning - "alla får väl lite ont i huvudet någon gång". Jag orkar här inte utveckla mer om sjukdomen. Den är svår och det är ännu laddat för mig.

Nåväl, remitterande läkare (se ovan), gjorde sin sammanställning - den sammanställning som läkaren i Laröd, bygger sin inställning på... Från vårdcentral sänder man remiss till specialist (i mitt fall neurolog). Men läkarna (Munka-Ljungby och Laröd), som båda saknar neurologi som specialitet, kör över min neurolog, i bedömningen av min neurlogiska sjukdom (?!) Är det inte rart, så säg?

 

 

Här får ni istället för bild, en en annan käck länk med samma tema

 

 

http://gyllensparre.blogspot.com/2012/06/inte-se-inte-hora-inte-tala.html

 



Dofta vildblomma röd...

To: mamma_pappa@himmelen.gud

 

 Detta år är det fem år sedan ni gick... Inte en dag utan er i tankarna. Inte ett beslut eller görande, utan att ni finns med mig...

Under dessa år har mycket har hänt och förändrats ute i världen. Även i vår närhet. Och det har gått mycket fort att rasera trygghet och tillit. Hur gick det till?

Den 28 September 1888, bildades i Malmö, den första kvinnoföreningen, vars målsättning var skola för alla, fri tandvård, fri skollunch och fria skolböcker. För 95 år sedan, 1921 fick kvinnor rösträtt. Det är inte många år sedan, sett ur ett historiskt perspektiv. Efter det följde förbättrade arbetsvillkor,  fackföreningar och trygghetslagar, bättre bostäder, god sjukvård, barnomsorg och möjlighet för kvinnor att skapa egen ekonomisk trygghet. Men vad hände sedan? Allt som hade / har med "gamla tider" att göra, skulle bort. Under början av 1970-talet, avskaffade dåvarande skolminister Ingvar Carlsson, skolans kristendomsundervisning och grundskolan blev den nya socialdemokratins experimentverkstad. Så småningom fasades också betygen ut, "för att slippa hets och tävlan..." 

Kontentan blev / blir närvaroplikt och likformig bedömning. Hur skulle det fungera applicerat på arbetslivet? Samma lön för alla, oberoende av kompetenser och inriktning? Låter ju rättvist? Men - stimulerar inte vidareutbildning eller breda kunskaper. (Be)löning ger motivation. Socialdemokratin hade sitt berättigande då levnadsförhållandena var förfärliga. Men efter att fundamentet för välfärden lagts, uppstod pampvälde... Mer skall mer ha! I valdebatter och på affischer utgör de svaga alltid dragplåster, för att  ge partiledningen mer i fickorna; "Upp till kamp emot kvalen, sista striden det är - ty Internationalen, åt alla lycka bär..." (?!) Eldsjälar, oftast ideellt arbetande - krattade gången... Var är de idag, eldsjälarna - socialdemokratins arvtagare??? Dem har en blåst partiledning låtit fara för vinden. Jag är inte socialist. Men hade nog varit det, om jag växte upp under ovan tidsepok. Dessa människor känner jag stor respekt för. Men partiets moraliska förfall har blivit alltmer övertydligt i paritet med dess ursprung.

För övrigt skulle ni, mina Kära Föräldrar, inte känna igen ert Malmö. Det gör inte jag heller. Men jag lämnade ju staden i Juni 1987. Så det är ett antal år sedan. Man river gamla hus och ersätter med stora höga glaslådor, tätt intill varandra. Bygger shopping-gallerior och parkeringshus... Folk måste ha mycket god ekonomi för att ha shopping som hobby? Och jag har alltid undrat hur stort de bor, för att kunna förvara allt som shoppts. Vidare är sjukvården säkerligen inte bättre, än när ni fick köa i oändliga timmar, på UMAS akut. I staden bränner man bilar, kastar granater, skjuter på varandra och slänger sten på utryckningsfordon. Kan knappast vara ett svenskt kulturarv, eller? 

Modern socialism har lagt annan betydelse i begreppet frihet, än vad som från början utgjorde dess hela innebörd. Då avsågs frihet från förtryck och fattigdom. Idag är den praktiska innebörden - frihet från ansvar, krav och prestation. Så ser det också ut som det gör. Lövén har öppnat landets gränser och bjuder in med lånade medel. Medan det sparas och trampas på dem som en gång lade grunden för den välfärd som nu rasat samman... Och varje dag då jag öppnar DN och SvD på nätet, är det nya rubriker om våldsdåd i världen... Och skjutningar i Sverige. För femtio år sedan stod i Sydsvenskan att läsa rubriker i stil med; "Cykeltjuv härjar i stan..." Det säger allt om riktningen vi färdas i.

Ja, Kära Mamma och Pappa... Moralen och etiken, som var er grund och också min... förlöjligas och hånas. Kunskap likaså. Så ofta jag skrivit om detta. Så jag skall inte upprepa mig. Även om jag inte nog kan poängtera vådan av förfall. Om man ser och betänker hur och av vem landet styrs, så säger det allt om det rådande samhällsklimatet. Allt galet och perverst - utgör numera norm. Ju märkligare, desto bättre. Bibelns Uppenbarelsebok ger besked... Varför kallas man inte fundamentalist, om man är laglydig (Svea Rikes Lag)? Varför kallas inte de nyanlända för fundamentalister som lyder sin religiösa övertygelse? Eller judar som lever efter Toran? Men - kristen som hänvisar till Bibeln, går det väldigt bra att kalla fundamentalist?! REA-utförsäljning av Sverige, pågår! Landet upphör och allt skall bort! Kom och slåss om de bitar som finns kvar!

Och på hemmafronten? Tja, jag läser en hel del. Har börjat fördjupa mig i de böcker ni förr bad mig läsa. Minns att jag då inte visade tillräckligt intresse. Därför att AB Familjen tog mitt focus. Och jag var ung. Mycket ung och utan de insikter jag idag har. Tiden kommer ikapp. Och dessa böckers budskap, strömmar rakt in i min själ och tanke. De tar mig på resor i mitt inre och öppnar dörrar till rum jag aldrig förr besökt. Jag önskar att jag nu kunde samtala med er om dessa upplevelser - sitta i ert kök med en mugg thé, äta Pappas goda smörgåsar, titta ut över koloniområdet och känna gemenskapen och samstämmigheten, samsynen... Troligtvis hade Esko (vovven) fått godbitar ur kylen. Och Du Pappa hade haft kameran i beredskap, för att porträttera min Lille Sötis... Ni hade Älskat honom. Och han hade definitivt Älskat er. Och sovit middag med Dig, Kära Mamma.

Som ni vet är jag tillbaka i Skåne. Det fick ni tyvärr aldrig uppleva. Detta är mitt land. Den första våren efter sju år i Halland, gick jag ute och undrade vad det var som doftade. Det var den feta näringsrika jorden, fälten, åkrarna, den begynnande grönskan, den rena luften här ute på landet. Djupa andetag väckte minnen från barndom i Höllviksnäs... På tal om det - Lillhagen har jag besökt några gånger. Det är förstört alltsammans. Längs corp de login, har lagts terrass i modernt snitt, av impregnerat virke. Inte alls tidstypiskt för resten av gården. Fult! Det underlättar känslomässigt för mig att lämna egendomens alla handlingar, till Stadsarkivet för arkivering. När jag för några dagar sedan var nere till Graven, såg jag att man rivit Stora Hammars gamla skola, som låg intill Kyrkan... Där skall byggas ny skola. Antagligen uppförs ännu ett sådant där glasmonster och kommunalt skrytbygge, som monument över beslutsfattande politiker.

Hur jag har det? Ja, Kära Mamma... Mitt glas är halvfullt. Inte halvtomt. Färdas och lär. Berör och berörs, av möten. Skapar. Lyssnar inåt. Lyssnar utåt. Ser. Känner. Gråter. Berikas och skrattar...

Skuldkänslor har jag. En gång har jag ljugit för Dig. Det var när Du frågade varför det dröjde så, innan jag och min vän kunde börja leva tillsammans. Han är väl inte gift, undrade Du. Jag vet att Du såg igenom mig. Och jag skäms för att jag inte sade som det var. Det hade känts förlösande eftersom jag led något oerhört, av att göra våld på den kristna värdegrund ni gett mig. Jag visste ju hela tiden att det var fel att göra så. För det som inleds i lögn, blir aldrig någonsin sanning. Ja, han var gift. Då. Men skilde sig, när Pappa och Du gått... Han bekände färg då.

Med tanke på det, så anlände idag en bok jag sökt och funnit på Bokbörsen. I det vadderade kuvertet låg boken inslagen i tidningspapper. Och en artikel var direkt läslig. Om hur man bemöter människor som sörjer... Han, vännen gjorde precis tvärtom. Att mista närstående, står i artikeln, känns som att bli sviken. Fler svek orkar man då inte ta. Det står också att den stödjande bör hålla ut - sorg tar tid. Och den som inte älskar, kan inte sörja. Jag trodde han var finkalibrerad och klassiskt bildad. Så var det emellertid inte. Han höll mig inte i handen, när Du Käre Pappa, var på väg över gränsen... Det är inte kärlek.

Det är inte heller kärlek att rangordna människors rättigheter, utifrån deras belägenhet. "Du kan väl inte komma här och ställa krav... Du skall vara glad att... Du som lever som fånge hos NN, kan väl för f-n inte ha pretentioner..." Vad i bestod mina "krav" (som borde rätt benämnas "önskningar")? Jo, ett för båda nytt Hem, för jämlikhetens skull (nystart). Ärlighet. Sund och hälsosam livsstil; Motion, nyttig och näringsriktig kost, ingen alkohol samt normal dygnsrytm. Gemensam och egen utveckling. Ordning. Och sist men inte minst - Hygien! Att vara äldre och / eller funktionshindrad och behöva hjälp med detta, innefattas inte i denna min syn på renlighet. Det jag åsyftar är smuts till följd av lättja, fusk och slarv. Vilket är tydligt uttryck för lögnaktighet och löst leverne. Nej Tack!

Och när Mamma och Du gått, teg även svärföräldrarna. Både mot mig och mina barn. Så ert omdöme om dem, var hela tiden rätt. Svinhugg går igen.

 

Kära Älskade Mamma och Pappa,

 

jag tackar er för allt ni gjort för mig och barnen

Vi är våra gärningar

 

From; hanna@gyllensparre.se  



 

 

 

 

   



Min Älskling!

 

Här kommer några bilder

 

av Min Lille Älskling!

 

 

En riktig

 

Sötis!

 

 

Fyller sex år

 

den 19 Juli!

 

 

Världens Bäste

 

Kompis!

 

 

Pussar & Kramar!

 

Din Matte

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 



Kosch im tosches!

Detta inläggs rubrik är jiddisch, en blandning av tyska och hebreiska. Jag ger er inte betydelsen. Den får ni själva ta reda på :-)

 

Som ni vet läser jag en hel del böcker. I Rapport, upplyste man nyligen att svensken i snitt läser fem böcker per år (?!) Det är vad jag läser under en och en halv månad. Men jag är läsvan. Jag älskar att vidga de intellektuella vyerna. Det tar inte heller så mycket tid som det låter... Om folk läste lika mycket som de sitter med näsan fastklistrad i sina pekplattor, vore deras IQ betydligt högre. Har tidigare berättat att jag läser lite till frukost, lunch, eventuellt till eftermiddagsthéet och innan jag går till sängs. Det gör cirka hundra sidor per dag. En god och välgörande hjärngymnastik. Liksom att lösa sudoku. Har hela livet trott att jag inte var siffermänniska. Skolmatematiken motiverades aldrig, trots alla mina obesvarade frågor till lärarna. Fysik har däremot alltid intresserat mig, och gör så än.

 

Men nu var det böcker jag skulle skriva om. Eller rättare sagt en bok - Fuga av Erik Muller. Stavas med tyskt "u". Min dator låter mig inte plocka fram denna bokstav. Därav stavningen. Muller var känd dramatiker. Och ett par dussin av hans pjäser har framförts i teve. Av hans filmer är Appassionata inspelad efter hans pjäs Variant på tema. Han har även skirvit manus till I som här inträden. Han har gjort översättning och scenversion av Reginald Roses Tolv edsvurna män. Varit verksam teater- och filmkritiker. Flera böcker, novellsamlingar osv...

Fuga kräver en modig läsare, som inte väjer för själsanalys. Verket är orginellt som oavlåtligt fängslar - tematiskt, psykologiskt och stilistiskt. Bokens huvudperson är judiske pojken Jan Uller och hans trotsiga kamp för oberoende. Hans familj skildras i burgen Stockholmsmiljö under 1900-talets första hälft. Det är skarpladdade scener. Flera av gestalterna är skildrade med stor varsamhet, medkänsla och öppenhet... I Fuga återuppväcks en förgången värld, socialt betingade brytningar och den judiska kulturen.

Romanens själsanalys är en drillborr som får texten att vibrera. Och dess sanningslidelse blir till fin, humoristiskt färgad livsvisdom. Ur minnets djup, med alla dess vådor, bärgas ett sätt att uthärda tillvarons påfrestningar - en levnadskonst i kärlekens och hoppets tecken!

Under läsandet av Fuga, gjorde jag understrykningar i boken. I mariginalen åtföljda av utropstecken. När jag läst sista sidan och slagit igen boken, kom många tankar till mig. Logiska tankar, nästan som vore de strukturerade likt en teknisk funktionsritning. Ingenting som skavde i själen - bara en slutsats som nått sitt resultat via ett konsekvensmönster;

De flesta av oss som är tänkande och kännande individer, bär minnen av vad andra människor gjort oss av ont eller gott. Allt detta finns inom oss. Ända sedan vårt första minne i Livet. Vi bär allt ingjutet i vår karaktärs fundament. Enskilda händelser som etsat sig fast... Oförskämdhet möter vi ständigt. Nej, jag avser de individer som passerat våra gränser. Svikit förtroenden. Rivit ner och raserat tilliten. Tuggat sönder och sedan spottat ut och trampat på bitar av vår själ. Det är dem jag syftar på. I mitt inre har de fladdrat förbi i en slags oreda och jag har motat bort dem så gott jag kunnat.

Så för att återgå till Muller's Fuga och den plötsliga logik som nådde mig... Jag upprättade en lista över namnen på de som sedan tidigaste barndom och fram till nu, präglat mig på ont och gott. På ett ark skrev jag namnen på dem som gjort mig ont. Och på ett annat ark skrev jag följaktligen namnen på dem som gjort mig odelat gott. På båda arken alla namn i kronologisk ordning. Inom juridiken brukar man i varje ärende nedteckna en tidsaxel. Då får man en helhetsuppfattning och struktur. 

En märklig upplevelse att se dessa plågoandars namn uppställda under varandra. Med juridikens analys, såg jag samband mellan dem alla. Intressant. För jag kommer ihåg för vad och hur, var och en av dem plågat mig. Noterade att arten och inriktningen av deras påhopp, var exakt däri deras egna brister låg. Tjocka, feta och fysiskt underutvecklade, hånade att jag vara smal men med kvinnliga attribut. Verbala nollor hånade för min uttrycksförmåga. Och jag har hånats för kärleksfulla och bekräftande föräldrar. Jo, det är sant. Jag har hånats för att jag tycker om ordentlighet (Jag tror nämnligen som i Judendomen, att precis allt man gör, skall man uträtta så bra man bara kan - även när ingen ser - för Gud ser). Och jag har hånats för sund livsstil. Jag röker och dricker inte. Har hånats för min sjukdom (migrän med 100% aura) - "för besvärligt för mig att ta hänsyn till" sade han som fick min Kärlek... Det sade han utan att lära sig mer om sjukdomen. Jag lever alltså med en sjukdom som kan bli akut. Och jag har en oftast vanlig vardag. Den som säger sig ÄLSKA mig, vill ha HELA mig. Jag har hånats för att att jag inte har en lös syn på sex. Jag uppskatter högt, närhet som bygger på monogami och på Trohet och Sanning.

Så för att samanfatta listan över egenskaper hos dem som gjort illa; Fula, överviktiga, lögnaktiga, intellektuellt och emotionellt inkompetenta. Moraliskt och etiskt efterblivna. Otrygga med sig själva och fulla av sociala komplex. De har hos mig visat avsky för sådant, i vilket de själva brustit och troligtvis ännu brister i. Ty dessa individer har lågt till tak och är oförmögna till att lära och känna.

De som gjort mig gott och är värmen i mitt hjärta... är de små individernas totala motsats... Ärliga, begåvade, intelligenta, ordentliga, socialt trygga, trevligt och okonstlat uppträdande och med tindrande ögon. De har uppmuntrat utifrån sina egna styrkor. Tack alla ni!

Och till er som gjort mig illa och som av egoistisk nyfikenhet tittar hit - ta reda på betydelsen av detta inläggs rubrik! Läs den ofta - som ett mantra - med hälsning från Petite Moi.  

Det blir ingen bild denna gång, utan det blir några citat ur Fuga;

 

"Hat är kärlek som stelnat till saltstod. Och man bör slicka på den ibland, för i öknen är salt en stor tillgång"

 

 

*****

 

"Någonting slog rot i min själ - kanske ett återsken av den frihet från fruktan som kan födas i en människa när hon nått den yttersta gränsen för sin elasticitet; antingen sprängs hon sönder och får ägna resten av sin tillvaro till att lappa ihop bitarna eller också hittar hon ett stycke av helheten"

 

 

*****

 

"Att kunna leva med sin ofrihet är kanske en form av frihet?"

 

 

*****

 

"Det enskilda medvetandet är inte en värld, det är alla världar som på något vanvettigt sätt trasslat sig in i ett famntag de inte kan komma ur"

 

 

*****

 

"Rabbi Hillel: Om jag inte var för mig, vem skulle då vara det? Om jag bara för mig, vad skulle jag då vara?"

 

 

 



Guld & Gröna skogar...

Med jämna mellanrum dryftas det som brukar kallas politikerförakt. Och då tar journalistena fram och dammar av de gamla vanliga statsvetarna, de som brukar höras. Vederbörande utfrågas om anledning till att väljare inte längre känner förtroende och därmed vänder ryggen åt de demokratiskt valda... Som om fenoment inte redan vore känt? 

Politikerförakt är inte en isolerad företeelse, snarare en logisk konsekvens av politikers väljarförakt. Börja med att se det därifrån. Det hela sitter djupt rotat och har sitt ursprung i den allmänt rådande fördumningen av hela samhället. Ingen politiker ser ett kall i sin sysselsättning. Och finns det (mot förmodan) ändå någon liten eldsjäl, så lär den snabbt få rätta sig i ledet och anamma gängse jargong och attityd. Garvade yrkespolitiker är sig själv närmast. Ligger knappast sömnlösa och gråter för att gamla tant Svea på sin folkpension, inte har råd att handla middagsmat i slutet av månaden. Och bryr sig inte ett dugg om ungdomar som bor kvar hemma för att det "inte finns" bostäder åt dem. Inte heller ägnas en tanke åt de kroniskt sjuka och deras förnedrande liv - att bollas mellan "vårdgivare". 

Demokratibegreppet är den morot som väljaren tror sig få ta del av, vid val och folkomröstningar. Det är listigt utformat och mer raffinerat uttänkt, än i primitiva diktaturer - uppbyggda av valfrihet med ett alternativ. I Sverige presenteras en sjuklöver - som består av olika namn på "partier", men som i grunden representerar samma sak - dumhet. Betald dumhet. Så oavsett vilken av dessa sju socialindolenta dvärgar som får majoritet vid ett val - blir medborgarens verklighet densamma. Senaste valet bekräftar detta. Lågutbildade Lövén utlyste nyval, för att slippa respektera utfallet av det demokratiska valet. Men... kom plötsligt på att han blivit Statsminister... med allt det medför... lön, pension, stor bostad, resor, middagar och strålkastare. Men livet är inte bara Rosen-bad och räkmackor att kana runt på.

Han nonchalerade och baktalade Sveriges tredje största parti (det som står utanför sjuklövern). Och ingnorerade dess väljare. Denne Lövén som likt en goja lärt sig orden "sysselsättning, trainee-jobb och demokrati", fick händerna fulla i arvet efter Fredde och Anke Borg. Politiker är hjärtlösa, så vad Fredde avsåg då han bad oss alla "öppna hjärtan" - betydde ju översatt "öppna plånböcker". Men då var gojan Lövén ny och förstod inte språket. Det var kanske ändå inte så kul att bli Statsminister. I synnerhet när det blåser...  

Och blåser gör det, vid landets gränser... Före valet påpekade partiet utanför sjuklövern, svårigheter att erbjuda hela världens flyktingar, plats i en rimligt förväntad välfärd. Då skrek han Lövén, med hjälp av de andra sex; "Rasist! Nazist! Främlingsfientliga influenser!" Och sjuklöverstyrda media gjorde likadant. Det har de betalt för - i Sveriges "oberoende television". En normalbegåvad tittare / lyssnare noterar att endast PK (politiskt korrekta) åsikter låter sig höras, även när man intervjuar "folk på stan". De andra klipps bort. Sedan Stor Brittaniens medborgare röstat för utträde ur EU, har detta blivit ytterst märkbart. När folk tillfrågas om vad de känner inför omröstningens resultat, presenteras uteslutande de som önskat fortsätta pumpa in oändliga summor i denna segt malande kvarn Gigantus, kallad EU.

Att rösta för utträde ur EU handlar om en tro på det egna landet och att därför återta dess suveränitet och förmåga att fatta sina egna beslut. Utan inblandning av extern och tung byråkrati. Förenkling och effektivisering. Lövén & Co vill få internationella klappar på huvudet... och har därför öppnat landets gränser. Kosta vad det kosta vill! Allt betalas med Tant Sveas och Farbror Svens medel. Räcker inte det, skopas medel från andra områden. Det tar för övrigt tjugo år att återställa Försvaret till vad det en gång var... I annat fall ordnas lånekalas. Undrar hur Herrarna i Lyxfällan skulle ta sig an det hela? Kanske hade det sagt att; "Vad Lövén och hans kompisar nu måste börja att tänka på, är att sluta spendera pengar på skit. Lägga upp en realistisk budget. Betala gamla skulder och börja ta ansvar..." 

I valtider brukar man värna den enskilde, dennes behov och önskningar - "Alla skall med". Men när valvakornas bakfylla, lagt sig - kommer eftertankens kranka blekhet, följd av girighet och den där stora längtan efter internationell egoboost... Pacta non sunt semper servanda (Avtal / löften behöver inte alltid hållas). Då, efter valet, är individens behov ingenting värt. I Sverige brukar man begrepp som öppenhet, tolerans, åsikts- och yttrandefrihet... Men utan minsta hänsyn till dem (inte så få) som inte tilltalas av PK-apkonster. De nyanlända får behålla sina traditioner, behöver inte konvertera och skall accepteras sådana de är. Vi har tillika en Diskrimineringslag... som i praktiken endast omfattar nyanlända och HBTQ-personer. Men inte alla dem som ställer sig kritiska till svensk dårskap.

Krigsflyktingar skall självklart beredas skydd, till dess de kan återvända för att bygga upp sina hemländer. Lite märkligt ter det sig dock, beträffande dem som tackar nej till skydd i första land som erbjuder just skydd. För att resa genom massor av länder, med Sverige som slutstation. Då är man inte krigsflykting, utan lycksökare. Som i detta land vid regnbågen... får snabbspår till arbete och bostad - för integrationens skull. "Integration" - fint ord. Men alla skatte-svenskar som absolut inte känner sig integrerade, då? De unga som också vill ha arbete och bostad... dem har man aldrig någonsin erbjudit snabbspår! De gamla och sjuka får däremot snabbspår hem, för att dö i sin ensamhet.

En lösning är att alla ivrare av öppna gränser, konsekvent öppnar sina hem och sin plånböcker, för vars en flyktingfamilj. Låter dem bo hemma i lägenheten, radhuset eller villan. Lär dem språket, seder och bruk på plats så att säga. Står för mat och allt annat. Det blir verkligen snabbspår i integration och man slipper asylboenden och annat kostsamt. Och Kungen som också sagt att vi skall vara öppna, han har många rum att erbjuda på Lejonbacken. Jag är royalist och monarkist. Men... Kungahuset kanske skulle kunna flytta in i en våning på Östermalm? De är ju numera inte så mycket mer kungliga än en vanlig bratsfamilj. Nåja, det var en som man säger, parentes.

 

 

Så länge det finns

 

fattigpensionärer

 

fattiga barnfamiljer

 

fattiga ensamstående föräldrar

 

fattiga sjuka och handikappade

 

fattiga och utslagna

 

långa vårdköer

 

i vilka människor dör

 

 

Så är Sveriges

 

välfärd

 

inte större

 

än så.



AT LAST!

Thank You,

 

Great Britain!

 

 

 

Well Done!