G (love) es :-)

  

 

Cuffwarmers - Keyboardgloves...

Jätteenkla att virka!

 

 

Ett bra sätt att bli av med restgarner

 

 

samt kul att skapa något

 

 

praktiskt och

 

 

snyggt!

 

 

 

 

 

 

 

 

 



Dallas-sallaD del IV

Den värsta sortens människor jag vet, är små människor. Och då avser jag inte kroppsligt små människor. Utan sådana med ynkliga karaktäristika. Som är fega och konflikträdda. Man skall inte sträva efter konflikt. Det är rätt. Men - om den uppstår, skall väl i synnerhet innehavare av visitkort med höjdar-epitet, både vilja, våga och kunna!? Helt enkelt agera klokt, snabbt och effektivt...

 

Sickan har ett bolag, A. Han är även styrelsemedlem i bolag B som en gång köpte Den andres bolag, som de senare satte i kk. Den andre bildade då i stället bolag C, och Sickan sitter också i detta bolag. Sickan är en gottegris som helst plockar russin ur kakan, med så lite besvär som möjligt. Sickan har produkter i sitt bolag A, som han säljer till bolaget C (där han ju själv också sitter). Och blir det vinster i C, vill han ha hälften... Jojo. Men det finns inga avtal (!?) vilket är rena dårskapen, med tanke på att C's existens därmed är beroende av god vilja från A. Var är affärsplanen? Var är avtalen? Vad finns? Nada. 

 

Och Vanheden som aldrig mer skulle göra så dumma saker som att utnyttja bolaget C's namn för att stoppa tredje mans pengar på egna bankkontot, har låtit trycka upp tröja med bolagsnamnet och nya visitkort, eftersom han så duktigt återlämnat originalkorten. Företagsam gosse. Han med kompis reser runt i landskapets mindre villasamhällen, där det finns synliga värmepumpar. Knackar dörr och erbjuder service av pumpen, till ett extraordinärt specialpris. Uppträder i service-mundering med bolagsnamn på tröja och kort. Samt skriver räkning med bolaget C's org.nummer, anger moms - men - sitt eget konto. Bedrägeri kallas det. Samt trolöshet mot huvudman och försvårande av skattekontroll, listan kan göras sååå lååång...

 

"Nu skall Sickan och jag skriva avtal. Eller Sickan vill att jag ordnar det, så att han sedan kan läsa igenom det. Så vi tänkte att du kan skriva det!" Nej, det gör jag inte. För jag lägger inte ner energi på något som skall hävas om ett halvår. Och jag gör heller ingen juridik åt någon som annars idiotförklarar mig mellan bostadens fyra väggar, men som utåt (dock inte i min närvaro) skryter om min kompetens. Det skrytet handlar inte om mig - utan är en egostärkare, som går ut på att det minsann finns någon i hans närhet, som är kompetent.

 

Ännu en innehavare av värmepump, och uppenbart i besittning av intuitiv förmåga, har hört av sig och funnit Vanhedens agerande märkligt. Det finns således hopp om mänskligheten! So far so good...

För det är inget annat än små människors flathet, som möjliggör för kriminella element att utnyttja och att roffa åt sig.  

 

 

 

 

 

+

 

 

 

 

 =

 

 

 SANT

 

 

 

 

 

Evighets sekunder...

Egentligen borde jag inte sitta här och skriva. Har fruktansvärt ont i huvudet. Migränanfall igår... Nej, jag vänjer mig aldrig. Vem vänjer sig vid helvetesont?

 

Så detta inlägg blir inte långt. Noterade idag att det doftar Augusti i luften. Någonting som påminner om halmbränning från åkrarna och frodig solvarm regnblöt grönska. Jag fylls av ett slags vemod, på inget sätt obehagligt. Men med tankedörrar som öppnas till minnesarkivet, av just denna Augustidoft. Lugn och stillhet. Det guldgula morgonljuset, med samma mättnad som en gammal Kodakfilm med benämning Kodak Gold. En av Pappas favoritfilmer då han plåtade... Var är mina tårar? Kan tårar ta slut? Gråt inte Hanna, säger jag mig själv. Det är inte lönt... 

 

Ändå kan jag under ögonblicks sekunder, förnimma känslan av evighet och att allt som hänt, inte har hänt. Att de kommer tillbaka, Mamma och Pappa. Det har gått knappt två år sedan den siste av dem gick... De fattas mig. Och Saknaden är enorm. Mina Föräldrar var filosofiska och kanske har jag alltid burit med mig de blå skymningstankarna, oavsett de tänktes i altanmöblerna eller vid köksbordet. Tankar tänkta i Den Blå Timmen, är ingalunda dystra! Nej, tvärtom... rör de Livet, Gud och Världen... Vadan och Varthän...

 

Augustis ljumma kvällar, fullmåne och stjärnor... Musik någonstans, och skratt... Mina händer under Pappas kavaj, där bak i barnsitsen på pakethållaren, Mammas fladdrande kjol i kvällen, medan hon trampade vid sidan om. Som en viskning i den stilla aftonbrisen, en försynt antydan om den höst som kommer längre fram. Trygg, så trygg jag var. 

 

 

 

 

 



 

 

 

 

 

 

 

 



Rock my soul

 

 

 

Ja, jag skriver självutlämnande.

 

 

Vem stannar annars upp och lyssnar

 

 

i bruset av cup-cakes-bakande latte-mammor

 

 

och hem-blondade tjugisar,

 

 

bland

 

 

shoppingfreaks

 

 

och

 

 

wannebes...

 

 

Att vara naken

 

 

in i själen

 

 

är

 

 

att

 

 

leva.

 

 

Den jag är.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dallas-sallaD del III

Here we go again...

 

Den andre är en paradox (komplex) person. För å ena sidan går bolaget lysande och kunder "är lyriska över konceptet". Och givetvis "händer allt stort efter semestrarna och till hösten..." Den frasen varierar över året (åren), beroende på, vid vilken tid man befinner sig. Är det höst, så händer det stora före Jul. Och befinner man sig kring Jul, så är det antingen efter Trettonhelgen eller till våren... Och hamsterhjulet rullar, fast hamstern é dö'...

 

Men å andra sidan finns det inga produktavtal i bolaget, trots att bolagets firma ändar med orden Products AB...

 

"Ja, jag har läst igenom avtalsförslaget, och Hanna har också sett igenom det. För Hanna är nästan jurist..." När jag ikväll vid middagsbordet, refererade till att jag ju är nästan jurist... ; "Du, jag får så många kommentarer om att det är så jävla löjligt av dig att kalla dig jurist på Linked In. Se till och plocka bort det, va!" Det gick så långt att jag fick ta fram datorn och (be)visa för honom att det inte alls står så på den sajten. I mitt anställningsavtal står bland annat "genomläsning av avtal med mera" - juridical adminsitration. Och det är precis vad som står på Linked In. Men sådan är alltså läsförmågan. Ett plockat ord och uttryck här och där, som han sätter i påhittade sammanhang.

"Om du lade ner tid på annat än att blogga, så kunde du ju tjäna pengar!" Så lät det även då jag för många år sedan var flitig debattör i Sydsvenskan... Vad han inte beaktar, är att det är ljusår mellan våra språkliga färdigheter. Bloggens tillkomst har sitt ursprung i behovet att ha någonstans att ta vägen med tankar och känslor. Samt att vara till stöd och uppmuntran för den eller de som befinner sig i likvärdig situation. Har du läst alla mina inlägg? Från början? undrade jag... Nej, naturligtvis inte...

"Hur fan skall jag göra för att bli av med dig, få dig ut ur mitt liv?" var nästa kommentar. Ja, hade du inte gett mig min nacksakda för att "det jävla huvudet, ändå inte är något att vara rädd om...", så hade min arbetsförmåga inte varit nedsatt. Och hade jag haft det kapital som hör till mig, så hade i alla fall jag varit fri. "Du jag försörjer dig och på så sätt betalar jag av skulden!" Nej, räntan (enligt Räntelag) samt i reverser avtalad ränta är 120 000 SEK / år... Så stora utgifter är inte jag, i form av tak över huvudet och mat för dagen. Jag är tillika den som tillagar maten. Efter uträkning går jag back med nästan 25 000 SEK / år (räntan) samt hela kapitalfordran. 

"Du jag har mailat över detta till mina advokater! Och vet du vad de sade? Vet inte kärringen att hon har sina tillhörigheter i ett rum i detta hus som jag hyr?" I detta en och en halvplans-hus på 170 kvm, har jag det minsta sovrummet och hade jag ett lika stort sovrum som honom, så hade jag sovit bland mina tillhörigheter.

Har aldrig någonsin förr eller annars, mött en sådan genuin missundsamhet. Jag har ärvt min Mormor och Morfar, min Farmor och Farfar. Och även min Mamma och Pappa... Så om jag istället kunde få dessa underbara personer åter... Missundsamheten har rört allt ifrån min uppväxt, mina studier, mina tillhörigheter, min inställning till ordning och reda i bland annat ekonomi och så vidare... Jag var den som förespråkade rejäla amorteringar på villan. Jag var den som var emot leasingfordon. Jag var den som ansåg att ett nystartat bolag skall ha minsta möjliga utgifter... På samma sätt som jag förespråkar vanligt hyfs. "Du é ta mej fan ente klok!" är de ord jag får.

Det är inte länge sedan jag här berättade om att jag sorterat saker, och fått iväg över 30 lådor med saker. Jag har nu kvar sådant som har betydelse för mig. Det står i ett sovrum intill mitt. Ingenting av det finns i köksskåp, övriga skåp och förvaringsmöbler. Här finns inte garderober, så jag har alla mina kläder i väskor. Ändå anser han att jag har för mycket!? Och han verkar inte ge sig förrän jag står utan allt. Så finns det någon som vill köpa mina reverser? Maila mig!

 

 

 



 "Allting löser sig sen'..."

 

 

 



  



 

Illusion

Jag kom att tänka på en sak ikväll, när jag såg ett inslag på Rapport. En man i 60-årsåldern som haft hjärnblödningar, sängbunden och med syrgas med mera elände...

 

Han nekas vårdboende därför att han är för ung. Borde inte vårdboende ha med vårdbehovet att göra? Det är förlegat att tro att olika tillstånd som till exempel stroke, är något som bara drabbar mycket gamla personer. Usch, vilka bilder som visades från den här mannens bostad och hem. Blöjor och skitigt överallt... Blir så illa berörd och tänker tanken att han dessvärre nog inte är ensam i en sådan livssituation. Undrar om någon politiker skulle behöva utstå något sådant? Tror inte det.

 

Jag går vidare i tankarna och kommer fram till att ett allt mer egoistiskt och oempatiskt samhälle, i vilket det gäller att på alla sätt positionera sig, genom makt, kapital, kontakter med mera, i själva verket är konsekvensen av att människor innerst inne är rädda. Rädda så in i helvete, för att på något sätt få sin köpta trygghet rubbad!

 

Vid varje val dyker de upp - orden på affischer och plakat. Just de orden som resterande mandattid, ligger nerpackade. De dammas av, stylas om och fästs på rockuppslag - Trygghet. Välfärd. Vård och Omsorg. Alla skall med. Nya Arbetarpartiet och så vidare. Blått målas rött. Och rött målas blått. Bytt bytt... Verkligheten är annan än detta jippo som i själva verket känns som en firmafest eller kick-off, efter vilken man byter stol och skrivbord med varandra.

 

Vet och känner varje enskild medborgare, att det är tryggt att bli sjuk. Att alla får bästa tänkbara vård. Ingen blir lämnad åt sin ångest i sin egen avföring. Ingen blir övermedicinerad. Det finns alltid bästa resurser för alla som behöver, i alla sektorer. Och är ålderdom något att se fram emot...

 

Ja, då infinner sig ett stort inre lugn hos många människor. Kanske materialism och ytlighet, förlorar sin nuvarande roll som folkets opium.

 

För jag hävdar att en grundläggande välfärd - den som nu saknas - är att investera i ett bestående mänskligt kapital, som ger ringar på vatten, i form av positiva effekter på många plan. För när människan är trygg, blir hon den som Gud avsåg, då han skapade henne / honom.

 

Har lovat mig själv att kommande val, strunta i vad partiet heter (de byter ju ideligen innehåll med varandra) och rösta på det dem som närmast svarar mot, denna grundläggande trygghet.

 

 

 

 

  



 

 

 

 

 

 



Mobilt nät...

Många bäckar små...

 

 

Det kostar mellan 600 och 1 000 SEK

 

att bära hem mat under ett helt år,

 

bara genom plastkassen...

 

 

Kul att tillverka något eget!

 

Vitt bomullsgarn för 29 SEK

 

(200 grams härva)

 

 

Maila genom att trycka på mina

 

kontaktuppgifter,

 

så sänder jag

 

beskrivning!