Här kommer några bilder
av Min Lille Älskling!
En riktig
Sötis!
Fyller sex år
den 19 Juli!
Världens Bäste
Kompis!
Pussar & Kramar!
Din Matte
tisdag 12 juli 2016
fredag 8 juli 2016
Kosch im tosches!
Detta inläggs rubrik är jiddisch, en blandning av tyska och hebreiska. Jag ger er inte betydelsen. Den får ni själva ta reda på :-)
Som ni vet läser jag en hel del böcker. I Rapport, upplyste man nyligen att svensken i snitt läser fem böcker per år (?!) Det är vad jag läser under en och en halv månad. Men jag är läsvan. Jag älskar att vidga de intellektuella vyerna. Det tar inte heller så mycket tid som det låter... Om folk läste lika mycket som de sitter med näsan fastklistrad i sina pekplattor, vore deras IQ betydligt högre. Har tidigare berättat att jag läser lite till frukost, lunch, eventuellt till eftermiddagsthéet och innan jag går till sängs. Det gör cirka hundra sidor per dag. En god och välgörande hjärngymnastik. Liksom att lösa sudoku. Har hela livet trott att jag inte var siffermänniska. Skolmatematiken motiverades aldrig, trots alla mina obesvarade frågor till lärarna. Fysik har däremot alltid intresserat mig, och gör så än.
Men nu var det böcker jag skulle skriva om. Eller rättare sagt en bok - Fuga av Erik Muller. Stavas med tyskt "u". Min dator låter mig inte plocka fram denna bokstav. Därav stavningen. Muller var känd dramatiker. Och ett par dussin av hans pjäser har framförts i teve. Av hans filmer är Appassionata inspelad efter hans pjäs Variant på tema. Han har även skirvit manus till I som här inträden. Han har gjort översättning och scenversion av Reginald Roses Tolv edsvurna män. Varit verksam teater- och filmkritiker. Flera böcker, novellsamlingar osv...
Fuga kräver en modig läsare, som inte väjer för själsanalys. Verket är orginellt som oavlåtligt fängslar - tematiskt, psykologiskt och stilistiskt. Bokens huvudperson är judiske pojken Jan Uller och hans trotsiga kamp för oberoende. Hans familj skildras i burgen Stockholmsmiljö under 1900-talets första hälft. Det är skarpladdade scener. Flera av gestalterna är skildrade med stor varsamhet, medkänsla och öppenhet... I Fuga återuppväcks en förgången värld, socialt betingade brytningar och den judiska kulturen.
Romanens själsanalys är en drillborr som får texten att vibrera. Och dess sanningslidelse blir till fin, humoristiskt färgad livsvisdom. Ur minnets djup, med alla dess vådor, bärgas ett sätt att uthärda tillvarons påfrestningar - en levnadskonst i kärlekens och hoppets tecken!
Under läsandet av Fuga, gjorde jag understrykningar i boken. I mariginalen åtföljda av utropstecken. När jag läst sista sidan och slagit igen boken, kom många tankar till mig. Logiska tankar, nästan som vore de strukturerade likt en teknisk funktionsritning. Ingenting som skavde i själen - bara en slutsats som nått sitt resultat via ett konsekvensmönster;
De flesta av oss som är tänkande och kännande individer, bär minnen av vad andra människor gjort oss av ont eller gott. Allt detta finns inom oss. Ända sedan vårt första minne i Livet. Vi bär allt ingjutet i vår karaktärs fundament. Enskilda händelser som etsat sig fast... Oförskämdhet möter vi ständigt. Nej, jag avser de individer som passerat våra gränser. Svikit förtroenden. Rivit ner och raserat tilliten. Tuggat sönder och sedan spottat ut och trampat på bitar av vår själ. Det är dem jag syftar på. I mitt inre har de fladdrat förbi i en slags oreda och jag har motat bort dem så gott jag kunnat.
Så för att återgå till Muller's Fuga och den plötsliga logik som nådde mig... Jag upprättade en lista över namnen på de som sedan tidigaste barndom och fram till nu, präglat mig på ont och gott. På ett ark skrev jag namnen på dem som gjort mig ont. Och på ett annat ark skrev jag följaktligen namnen på dem som gjort mig odelat gott. På båda arken alla namn i kronologisk ordning. Inom juridiken brukar man i varje ärende nedteckna en tidsaxel. Då får man en helhetsuppfattning och struktur.
En märklig upplevelse att se dessa plågoandars namn uppställda under varandra. Med juridikens analys, såg jag samband mellan dem alla. Intressant. För jag kommer ihåg för vad och hur, var och en av dem plågat mig. Noterade att arten och inriktningen av deras påhopp, var exakt däri deras egna brister låg. Tjocka, feta och fysiskt underutvecklade, hånade att jag vara smal men med kvinnliga attribut. Verbala nollor hånade för min uttrycksförmåga. Och jag har hånats för kärleksfulla och bekräftande föräldrar. Jo, det är sant. Jag har hånats för att jag tycker om ordentlighet (Jag tror nämnligen som i Judendomen, att precis allt man gör, skall man uträtta så bra man bara kan - även när ingen ser - för Gud ser). Och jag har hånats för sund livsstil. Jag röker och dricker inte. Har hånats för min sjukdom (migrän med 100% aura) - "för besvärligt för mig att ta hänsyn till" sade han som fick min Kärlek... Det sade han utan att lära sig mer om sjukdomen. Jag lever alltså med en sjukdom som kan bli akut. Och jag har en oftast vanlig vardag. Den som säger sig ÄLSKA mig, vill ha HELA mig. Jag har hånats för att att jag inte har en lös syn på sex. Jag uppskatter högt, närhet som bygger på monogami och på Trohet och Sanning.
Så för att samanfatta listan över egenskaper hos dem som gjort illa; Fula, överviktiga, lögnaktiga, intellektuellt och emotionellt inkompetenta. Moraliskt och etiskt efterblivna. Otrygga med sig själva och fulla av sociala komplex. De har hos mig visat avsky för sådant, i vilket de själva brustit och troligtvis ännu brister i. Ty dessa individer har lågt till tak och är oförmögna till att lära och känna.
De som gjort mig gott och är värmen i mitt hjärta... är de små individernas totala motsats... Ärliga, begåvade, intelligenta, ordentliga, socialt trygga, trevligt och okonstlat uppträdande och med tindrande ögon. De har uppmuntrat utifrån sina egna styrkor. Tack alla ni!
Och till er som gjort mig illa och som av egoistisk nyfikenhet tittar hit - ta reda på betydelsen av detta inläggs rubrik! Läs den ofta - som ett mantra - med hälsning från Petite Moi.
Fuga kräver en modig läsare, som inte väjer för själsanalys. Verket är orginellt som oavlåtligt fängslar - tematiskt, psykologiskt och stilistiskt. Bokens huvudperson är judiske pojken Jan Uller och hans trotsiga kamp för oberoende. Hans familj skildras i burgen Stockholmsmiljö under 1900-talets första hälft. Det är skarpladdade scener. Flera av gestalterna är skildrade med stor varsamhet, medkänsla och öppenhet... I Fuga återuppväcks en förgången värld, socialt betingade brytningar och den judiska kulturen.
Romanens själsanalys är en drillborr som får texten att vibrera. Och dess sanningslidelse blir till fin, humoristiskt färgad livsvisdom. Ur minnets djup, med alla dess vådor, bärgas ett sätt att uthärda tillvarons påfrestningar - en levnadskonst i kärlekens och hoppets tecken!
Under läsandet av Fuga, gjorde jag understrykningar i boken. I mariginalen åtföljda av utropstecken. När jag läst sista sidan och slagit igen boken, kom många tankar till mig. Logiska tankar, nästan som vore de strukturerade likt en teknisk funktionsritning. Ingenting som skavde i själen - bara en slutsats som nått sitt resultat via ett konsekvensmönster;
De flesta av oss som är tänkande och kännande individer, bär minnen av vad andra människor gjort oss av ont eller gott. Allt detta finns inom oss. Ända sedan vårt första minne i Livet. Vi bär allt ingjutet i vår karaktärs fundament. Enskilda händelser som etsat sig fast... Oförskämdhet möter vi ständigt. Nej, jag avser de individer som passerat våra gränser. Svikit förtroenden. Rivit ner och raserat tilliten. Tuggat sönder och sedan spottat ut och trampat på bitar av vår själ. Det är dem jag syftar på. I mitt inre har de fladdrat förbi i en slags oreda och jag har motat bort dem så gott jag kunnat.
Så för att återgå till Muller's Fuga och den plötsliga logik som nådde mig... Jag upprättade en lista över namnen på de som sedan tidigaste barndom och fram till nu, präglat mig på ont och gott. På ett ark skrev jag namnen på dem som gjort mig ont. Och på ett annat ark skrev jag följaktligen namnen på dem som gjort mig odelat gott. På båda arken alla namn i kronologisk ordning. Inom juridiken brukar man i varje ärende nedteckna en tidsaxel. Då får man en helhetsuppfattning och struktur.
En märklig upplevelse att se dessa plågoandars namn uppställda under varandra. Med juridikens analys, såg jag samband mellan dem alla. Intressant. För jag kommer ihåg för vad och hur, var och en av dem plågat mig. Noterade att arten och inriktningen av deras påhopp, var exakt däri deras egna brister låg. Tjocka, feta och fysiskt underutvecklade, hånade att jag vara smal men med kvinnliga attribut. Verbala nollor hånade för min uttrycksförmåga. Och jag har hånats för kärleksfulla och bekräftande föräldrar. Jo, det är sant. Jag har hånats för att jag tycker om ordentlighet (Jag tror nämnligen som i Judendomen, att precis allt man gör, skall man uträtta så bra man bara kan - även när ingen ser - för Gud ser). Och jag har hånats för sund livsstil. Jag röker och dricker inte. Har hånats för min sjukdom (migrän med 100% aura) - "för besvärligt för mig att ta hänsyn till" sade han som fick min Kärlek... Det sade han utan att lära sig mer om sjukdomen. Jag lever alltså med en sjukdom som kan bli akut. Och jag har en oftast vanlig vardag. Den som säger sig ÄLSKA mig, vill ha HELA mig. Jag har hånats för att att jag inte har en lös syn på sex. Jag uppskatter högt, närhet som bygger på monogami och på Trohet och Sanning.
Så för att samanfatta listan över egenskaper hos dem som gjort illa; Fula, överviktiga, lögnaktiga, intellektuellt och emotionellt inkompetenta. Moraliskt och etiskt efterblivna. Otrygga med sig själva och fulla av sociala komplex. De har hos mig visat avsky för sådant, i vilket de själva brustit och troligtvis ännu brister i. Ty dessa individer har lågt till tak och är oförmögna till att lära och känna.
De som gjort mig gott och är värmen i mitt hjärta... är de små individernas totala motsats... Ärliga, begåvade, intelligenta, ordentliga, socialt trygga, trevligt och okonstlat uppträdande och med tindrande ögon. De har uppmuntrat utifrån sina egna styrkor. Tack alla ni!
Och till er som gjort mig illa och som av egoistisk nyfikenhet tittar hit - ta reda på betydelsen av detta inläggs rubrik! Läs den ofta - som ett mantra - med hälsning från Petite Moi.
Det blir ingen bild denna gång, utan det blir några citat ur Fuga;
"Hat är kärlek som stelnat till saltstod. Och man bör slicka på den ibland, för i öknen är salt en stor tillgång"
*****
"Någonting slog rot i min själ - kanske ett återsken av den frihet från fruktan som kan födas i en människa när hon nått den yttersta gränsen för sin elasticitet; antingen sprängs hon sönder och får ägna resten av sin tillvaro till att lappa ihop bitarna eller också hittar hon ett stycke av helheten"
*****
"Att kunna leva med sin ofrihet är kanske en form av frihet?"
*****
"Det enskilda medvetandet är inte en värld, det är alla världar som på något vanvettigt sätt trasslat sig in i ett famntag de inte kan komma ur"
*****
"Rabbi Hillel: Om jag inte var för mig, vem skulle då vara det? Om jag bara för mig, vad skulle jag då vara?"
tisdag 28 juni 2016
Guld & Gröna skogar...
Med jämna mellanrum dryftas det som brukar kallas politikerförakt. Och då tar journalistena fram och dammar av de gamla vanliga statsvetarna, de som brukar höras. Vederbörande utfrågas om anledning till att väljare inte längre känner förtroende och därmed vänder ryggen åt de demokratiskt valda... Som om fenoment inte redan vore känt?
Politikerförakt är inte en isolerad företeelse, snarare en logisk konsekvens av politikers väljarförakt. Börja med att se det därifrån. Det hela sitter djupt rotat och har sitt ursprung i den allmänt rådande fördumningen av hela samhället. Ingen politiker ser ett kall i sin sysselsättning. Och finns det (mot förmodan) ändå någon liten eldsjäl, så lär den snabbt få rätta sig i ledet och anamma gängse jargong och attityd. Garvade yrkespolitiker är sig själv närmast. Ligger knappast sömnlösa och gråter för att gamla tant Svea på sin folkpension, inte har råd att handla middagsmat i slutet av månaden. Och bryr sig inte ett dugg om ungdomar som bor kvar hemma för att det "inte finns" bostäder åt dem. Inte heller ägnas en tanke åt de kroniskt sjuka och deras förnedrande liv - att bollas mellan "vårdgivare".
Demokratibegreppet är den morot som väljaren tror sig få ta del av, vid val och folkomröstningar. Det är listigt utformat och mer raffinerat uttänkt, än i primitiva diktaturer - uppbyggda av valfrihet med ett alternativ. I Sverige presenteras en sjuklöver - som består av olika namn på "partier", men som i grunden representerar samma sak - dumhet. Betald dumhet. Så oavsett vilken av dessa sju socialindolenta dvärgar som får majoritet vid ett val - blir medborgarens verklighet densamma. Senaste valet bekräftar detta. Lågutbildade Lövén utlyste nyval, för att slippa respektera utfallet av det demokratiska valet. Men... kom plötsligt på att han blivit Statsminister... med allt det medför... lön, pension, stor bostad, resor, middagar och strålkastare. Men livet är inte bara Rosen-bad och räkmackor att kana runt på.
Han nonchalerade och baktalade Sveriges tredje största parti (det som står utanför sjuklövern). Och ingnorerade dess väljare. Denne Lövén som likt en goja lärt sig orden "sysselsättning, trainee-jobb och demokrati", fick händerna fulla i arvet efter Fredde och Anke Borg. Politiker är hjärtlösa, så vad Fredde avsåg då han bad oss alla "öppna hjärtan" - betydde ju översatt "öppna plånböcker". Men då var gojan Lövén ny och förstod inte språket. Det var kanske ändå inte så kul att bli Statsminister. I synnerhet när det blåser...
Och blåser gör det, vid landets gränser... Före valet påpekade partiet utanför sjuklövern, svårigheter att erbjuda hela världens flyktingar, plats i en rimligt förväntad välfärd. Då skrek han Lövén, med hjälp av de andra sex; "Rasist! Nazist! Främlingsfientliga influenser!" Och sjuklöverstyrda media gjorde likadant. Det har de betalt för - i Sveriges "oberoende television". En normalbegåvad tittare / lyssnare noterar att endast PK (politiskt korrekta) åsikter låter sig höras, även när man intervjuar "folk på stan". De andra klipps bort. Sedan Stor Brittaniens medborgare röstat för utträde ur EU, har detta blivit ytterst märkbart. När folk tillfrågas om vad de känner inför omröstningens resultat, presenteras uteslutande de som önskat fortsätta pumpa in oändliga summor i denna segt malande kvarn Gigantus, kallad EU.
Att rösta för utträde ur EU handlar om en tro på det egna landet och att därför återta dess suveränitet och förmåga att fatta sina egna beslut. Utan inblandning av extern och tung byråkrati. Förenkling och effektivisering. Lövén & Co vill få internationella klappar på huvudet... och har därför öppnat landets gränser. Kosta vad det kosta vill! Allt betalas med Tant Sveas och Farbror Svens medel. Räcker inte det, skopas medel från andra områden. Det tar för övrigt tjugo år att återställa Försvaret till vad det en gång var... I annat fall ordnas lånekalas. Undrar hur Herrarna i Lyxfällan skulle ta sig an det hela? Kanske hade det sagt att; "Vad Lövén och hans kompisar nu måste börja att tänka på, är att sluta spendera pengar på skit. Lägga upp en realistisk budget. Betala gamla skulder och börja ta ansvar..."
I valtider brukar man värna den enskilde, dennes behov och önskningar - "Alla skall med". Men när valvakornas bakfylla, lagt sig - kommer eftertankens kranka blekhet, följd av girighet och den där stora längtan efter internationell egoboost... Pacta non sunt semper servanda (Avtal / löften behöver inte alltid hållas). Då, efter valet, är individens behov ingenting värt. I Sverige brukar man begrepp som öppenhet, tolerans, åsikts- och yttrandefrihet... Men utan minsta hänsyn till dem (inte så få) som inte tilltalas av PK-apkonster. De nyanlända får behålla sina traditioner, behöver inte konvertera och skall accepteras sådana de är. Vi har tillika en Diskrimineringslag... som i praktiken endast omfattar nyanlända och HBTQ-personer. Men inte alla dem som ställer sig kritiska till svensk dårskap.
Krigsflyktingar skall självklart beredas skydd, till dess de kan återvända för att bygga upp sina hemländer. Lite märkligt ter det sig dock, beträffande dem som tackar nej till skydd i första land som erbjuder just skydd. För att resa genom massor av länder, med Sverige som slutstation. Då är man inte krigsflykting, utan lycksökare. Som i detta land vid regnbågen... får snabbspår till arbete och bostad - för integrationens skull. "Integration" - fint ord. Men alla skatte-svenskar som absolut inte känner sig integrerade, då? De unga som också vill ha arbete och bostad... dem har man aldrig någonsin erbjudit snabbspår! De gamla och sjuka får däremot snabbspår hem, för att dö i sin ensamhet.
En lösning är att alla ivrare av öppna gränser, konsekvent öppnar sina hem och sin plånböcker, för vars en flyktingfamilj. Låter dem bo hemma i lägenheten, radhuset eller villan. Lär dem språket, seder och bruk på plats så att säga. Står för mat och allt annat. Det blir verkligen snabbspår i integration och man slipper asylboenden och annat kostsamt. Och Kungen som också sagt att vi skall vara öppna, han har många rum att erbjuda på Lejonbacken. Jag är royalist och monarkist. Men... Kungahuset kanske skulle kunna flytta in i en våning på Östermalm? De är ju numera inte så mycket mer kungliga än en vanlig bratsfamilj. Nåja, det var en som man säger, parentes.
Politikerförakt är inte en isolerad företeelse, snarare en logisk konsekvens av politikers väljarförakt. Börja med att se det därifrån. Det hela sitter djupt rotat och har sitt ursprung i den allmänt rådande fördumningen av hela samhället. Ingen politiker ser ett kall i sin sysselsättning. Och finns det (mot förmodan) ändå någon liten eldsjäl, så lär den snabbt få rätta sig i ledet och anamma gängse jargong och attityd. Garvade yrkespolitiker är sig själv närmast. Ligger knappast sömnlösa och gråter för att gamla tant Svea på sin folkpension, inte har råd att handla middagsmat i slutet av månaden. Och bryr sig inte ett dugg om ungdomar som bor kvar hemma för att det "inte finns" bostäder åt dem. Inte heller ägnas en tanke åt de kroniskt sjuka och deras förnedrande liv - att bollas mellan "vårdgivare".
Demokratibegreppet är den morot som väljaren tror sig få ta del av, vid val och folkomröstningar. Det är listigt utformat och mer raffinerat uttänkt, än i primitiva diktaturer - uppbyggda av valfrihet med ett alternativ. I Sverige presenteras en sjuklöver - som består av olika namn på "partier", men som i grunden representerar samma sak - dumhet. Betald dumhet. Så oavsett vilken av dessa sju socialindolenta dvärgar som får majoritet vid ett val - blir medborgarens verklighet densamma. Senaste valet bekräftar detta. Lågutbildade Lövén utlyste nyval, för att slippa respektera utfallet av det demokratiska valet. Men... kom plötsligt på att han blivit Statsminister... med allt det medför... lön, pension, stor bostad, resor, middagar och strålkastare. Men livet är inte bara Rosen-bad och räkmackor att kana runt på.
Han nonchalerade och baktalade Sveriges tredje största parti (det som står utanför sjuklövern). Och ingnorerade dess väljare. Denne Lövén som likt en goja lärt sig orden "sysselsättning, trainee-jobb och demokrati", fick händerna fulla i arvet efter Fredde och Anke Borg. Politiker är hjärtlösa, så vad Fredde avsåg då han bad oss alla "öppna hjärtan" - betydde ju översatt "öppna plånböcker". Men då var gojan Lövén ny och förstod inte språket. Det var kanske ändå inte så kul att bli Statsminister. I synnerhet när det blåser...
Och blåser gör det, vid landets gränser... Före valet påpekade partiet utanför sjuklövern, svårigheter att erbjuda hela världens flyktingar, plats i en rimligt förväntad välfärd. Då skrek han Lövén, med hjälp av de andra sex; "Rasist! Nazist! Främlingsfientliga influenser!" Och sjuklöverstyrda media gjorde likadant. Det har de betalt för - i Sveriges "oberoende television". En normalbegåvad tittare / lyssnare noterar att endast PK (politiskt korrekta) åsikter låter sig höras, även när man intervjuar "folk på stan". De andra klipps bort. Sedan Stor Brittaniens medborgare röstat för utträde ur EU, har detta blivit ytterst märkbart. När folk tillfrågas om vad de känner inför omröstningens resultat, presenteras uteslutande de som önskat fortsätta pumpa in oändliga summor i denna segt malande kvarn Gigantus, kallad EU.
Att rösta för utträde ur EU handlar om en tro på det egna landet och att därför återta dess suveränitet och förmåga att fatta sina egna beslut. Utan inblandning av extern och tung byråkrati. Förenkling och effektivisering. Lövén & Co vill få internationella klappar på huvudet... och har därför öppnat landets gränser. Kosta vad det kosta vill! Allt betalas med Tant Sveas och Farbror Svens medel. Räcker inte det, skopas medel från andra områden. Det tar för övrigt tjugo år att återställa Försvaret till vad det en gång var... I annat fall ordnas lånekalas. Undrar hur Herrarna i Lyxfällan skulle ta sig an det hela? Kanske hade det sagt att; "Vad Lövén och hans kompisar nu måste börja att tänka på, är att sluta spendera pengar på skit. Lägga upp en realistisk budget. Betala gamla skulder och börja ta ansvar..."
I valtider brukar man värna den enskilde, dennes behov och önskningar - "Alla skall med". Men när valvakornas bakfylla, lagt sig - kommer eftertankens kranka blekhet, följd av girighet och den där stora längtan efter internationell egoboost... Pacta non sunt semper servanda (Avtal / löften behöver inte alltid hållas). Då, efter valet, är individens behov ingenting värt. I Sverige brukar man begrepp som öppenhet, tolerans, åsikts- och yttrandefrihet... Men utan minsta hänsyn till dem (inte så få) som inte tilltalas av PK-apkonster. De nyanlända får behålla sina traditioner, behöver inte konvertera och skall accepteras sådana de är. Vi har tillika en Diskrimineringslag... som i praktiken endast omfattar nyanlända och HBTQ-personer. Men inte alla dem som ställer sig kritiska till svensk dårskap.
Krigsflyktingar skall självklart beredas skydd, till dess de kan återvända för att bygga upp sina hemländer. Lite märkligt ter det sig dock, beträffande dem som tackar nej till skydd i första land som erbjuder just skydd. För att resa genom massor av länder, med Sverige som slutstation. Då är man inte krigsflykting, utan lycksökare. Som i detta land vid regnbågen... får snabbspår till arbete och bostad - för integrationens skull. "Integration" - fint ord. Men alla skatte-svenskar som absolut inte känner sig integrerade, då? De unga som också vill ha arbete och bostad... dem har man aldrig någonsin erbjudit snabbspår! De gamla och sjuka får däremot snabbspår hem, för att dö i sin ensamhet.
En lösning är att alla ivrare av öppna gränser, konsekvent öppnar sina hem och sin plånböcker, för vars en flyktingfamilj. Låter dem bo hemma i lägenheten, radhuset eller villan. Lär dem språket, seder och bruk på plats så att säga. Står för mat och allt annat. Det blir verkligen snabbspår i integration och man slipper asylboenden och annat kostsamt. Och Kungen som också sagt att vi skall vara öppna, han har många rum att erbjuda på Lejonbacken. Jag är royalist och monarkist. Men... Kungahuset kanske skulle kunna flytta in i en våning på Östermalm? De är ju numera inte så mycket mer kungliga än en vanlig bratsfamilj. Nåja, det var en som man säger, parentes.
Så länge det finns
fattigpensionärer
fattiga barnfamiljer
fattiga ensamstående föräldrar
fattiga sjuka och handikappade
fattiga och utslagna
långa vårdköer
i vilka människor dör
Så är Sveriges
välfärd
inte större
än så.
fredag 24 juni 2016
tisdag 21 juni 2016
Elden ödelägger - Askan bygger upp (Francis Ponge)
Känns som jag äter böcker just nu. Kan tyckas att jag inte gör annat än läser. Så är det icke. Intar några sidor ihop med måltiderna, undantaget middagen. Samt avrundar dagen med läsning i min mysfåtölj... Här följer ytterligare fyra fantastiska böcker. Olika men ändå med med detta inläggs rubrik, så som varande gemensam nämnare;
De vackra rådjurens död av Ota Pavel - 1971 - (143 s)
Ota Pavel född 1930 i Prag. Bortgången för tidigt, 1973. Ota Pavel är inte så känd i Sverige. En unik författare av högsta lödighet. Hans blida ironi, absoluta avståndstagare från knalleffekter, ger en så mycket pregnantare profil åt hans kärleksteckningar av föräldrarna och åt en tid ohjälpligt förgången - och åt krigets grymheter, han som alla andra judar måste utstå. Bitterheten finns där, men nedtonad av en fin stillsam galghumor. Ota Pavel är en av efterkrigseuropas stora berättare...
"Det här är berättelserna om en judefamiljs öden i Prag från 1930-talet och en bit in på 1950-talet. En tid som omspänner en grym epok. Berättelserna fogar sig samman till ett porträtt av en (författarens) far, en "liten man" som med mod och oförbränneligt humör, i det längsta höll stånd mot motgångar och maktövergrepp - en alldeles oemotståndlig vardagens hjälte. Herr Popper har födgeni - slå ner honom och han kommer lika raskt på fötter igen."
Här spelar den fina judiska ironin och den blida humorn. Man ler - men ofta med ett styng i hjärtat. För mig är boken en aning fragmentarisk. Jag skulle vilja få "mer kött på benen", veta mer, ta del av fler detaljer och komma personerna än närmare. Språket och stilen är lite för enkel. Jag hade en del förhoppningar när jag började läsa boken. Den är fin och rar. Men...
"Det här är berättelserna om en judefamiljs öden i Prag från 1930-talet och en bit in på 1950-talet. En tid som omspänner en grym epok. Berättelserna fogar sig samman till ett porträtt av en (författarens) far, en "liten man" som med mod och oförbränneligt humör, i det längsta höll stånd mot motgångar och maktövergrepp - en alldeles oemotståndlig vardagens hjälte. Herr Popper har födgeni - slå ner honom och han kommer lika raskt på fötter igen."
Här spelar den fina judiska ironin och den blida humorn. Man ler - men ofta med ett styng i hjärtat. För mig är boken en aning fragmentarisk. Jag skulle vilja få "mer kött på benen", veta mer, ta del av fler detaljer och komma personerna än närmare. Språket och stilen är lite för enkel. Jag hade en del förhoppningar när jag började läsa boken. Den är fin och rar. Men...
Mitt betyg; 2 av 5
**********
Innan jag dog av Monica Braw - 1980 - (209 s)
Monica Brav har tidigare skrivit Kvinna i Kina och Den gömda solen, en bok om Japan och japanska kvinnor. Hon har också skrivit en novellsamling, Någonstans, som fick mycket beröm. Hon är journalist och har arbetat bland annat i Japan och Finland. Och hon har skrivit en doktorsavhandling om de överlevande efter atombombningarna av Hiroshima och Nagasaki.
"Vi vill! Vi kan! Vi vågar! Solkatterna dansar och rälsen sjunger när den nyblivna lärarinnan Aina Kraft reser ut i världen. Om det ville jag skriva, om förhoppningra, om glädje, om kärlek, om arbete, om längtan och om sorg. Stora ord? Slitna ord? Men det är ju just de som fyller våra liv. Ditt och mitt! Jag ville också skriva om att göra någonting av sitt liv, att till exempel inte bli lurad på det, som Ellen på Titanic. Dessutom ville jag skriva någonting om vad Lycka möjligen kan vara. Så blev det den här boken, berättelsen om Aina Kraft. En kvinnobok. Enn människobok, hoppas jag." (Monica Braw).
En läsvärd bok. En bok att sjunka in i och ta till sig. Ett rakt språk och fina miljöbeskrivningar. Ett logiskt och bra upplägg i berättandet. Påminner mig om böcker av Gerda Antti (som står högt i kurs hos mig).
Mitt betyg; 4 av 5
**********
Katten spelar silverflöjt av Gunnar Ohrlander - 1985 - (286 s)
Gunnar Ohrlander född 1939, har varit verksam som journalist och dramatiker. Under 1960-talet blev han för den bredare publiken känd som Doktor Gormander, vars humoristiska kåserier och dagskommentarer i Stockholms-Tidningen och Aftonbladet, präglades av en så bitande ironi att han fördes inför domstol. Därefter inriktade ha sin versamhet huvudsakligen på de så kallade nya teatern, med pjäser som NJA och Typerna och Draken. Ohrlander säger att; Historisk kunskap är en källa till glädje för varje människa och en viktig byggsten när framtidne skall formas.
Så blev också denna hans romandebut, en historisk berättelse - som inte bara vittnar om en stark gestaltningsförmåga utan också om gedigna historiska kunskaper.
"Katten spelar silverflöjt är en roman om ett av den svenska historiens nest fascinerande människoöden. Den tjugoårige studenten Lars Wivallius kastar sig ut i det trettioåriga krigets Europa. Allt är kaos, krig och panik. Europa är delat mellan stormakterna. Wivallius balanserar på knivens egg. Han gör det förbjudna, det som många drömmer om men ingen vågar. På sin vandring träffar han det gåtfulla brödraskapet - Rosenkorsets Orden, som beslutat sig att reformera världen och skapa evig rättvisa och fred. Wivallius är på jakt efter den skatt som filosoferna så länge talat om.
Katten spelar silverflöjt berättar om ett av de klassiska kärleksäventyren och om en författare som bara kunde skriva i fängelseoch som blev frihetshjälte mot sin vilja."
Författaren har en absolut fingertoppskänsla för detaljer... En makalös berättarteknik som trollbinder genom hela boken. Som läsare befinner man sig i de miljöer och händelser som beskrivs. Det som skildras är stundtals väldigt naturalistiskt, hemskt och berörande (i alla fall på mig som är så kallat sensitivt begåvad).
Mitt betyg; 4 av 5
**********
Vem är Nora Prentiss? av Jaques Werup - 1984 - (132 s)
Jaques Werup född 1945 i Malmö. Behöver för de flesta ingen utförlig presentation. Han har med alla sina böcker, mycket tydligt kommit att framstå som en förgrundsgestalt (för mig ikon) såväl inom den yngre prosan som inom poesin.
"Är stor kärlek en omöjlighet? Urartar all kärlek i kraftmätning, måste den ena alltid stiga, den andra sjunka? Denna roman handlar, intensivt och uteslutande, om kärleken. Den berättar om förhoppningar och sinnlig glädje, men den blottlägger också missförstånd och motsättningar. allt i ett tempo och ett ljus som obamhärtigt lyfter fram huvudpersonernas drag.
Vem är Nora Prentiss förenar intellektuell skärpa och frenetisk vitalitet. Författaren visar än en gång bredden i sitt uppmärksammade författarskap."
Jag älskar den här boken!!! Personerna är Aron och Nora (läs deras namn baklänges!) Aron har karriär och materiell lycka. Han skiljer sig när han möter partypinglan Nora. Han blir bekräftad och upplever för första gången erotisk lycka. Han känner sig förverkligad. Ändå kommer han aldrig nära Nora. De är varandras omvända spegelbilder. Och de bryter, dras åter till varandra. Attraheras och repelleras.
Ensam gör Aron bokslut över deras förhållande. Det blir en anklagelseakt fylld av förebråelser mot Nora. Och försvar för det egna handlandet. Men in i anklagelsen och självförsvaret bryter sig minnesfragment av en annan bild av Nora: han får inte bilden av henne att stämma, ekvationen går inte ihop. Och han anar att sanningen om honom själv kan vara en annan än den han själv velat se. Vem är Nora? Och han inser att han kanske älskat sig själv i den bild han skapat av Nora. Han kanske aldrig ville lära känna henne - hans ego stod i vägen.
Boken bör läsas av alla som lever, levt eller är på väg att leva i en parrelation!!!
Mitt betyg; 5 av 5
**********
Skillsmässan dödar en svag kärlek,
men gör en stark kärlek ännu hetare,
alldeles som vinden släcker ljuset,
men ger fart åt elden
(Ur Vem är Nora Prentiss?)
måndag 20 juni 2016
Fem år...
Kära Älskade Lilla Mamma
Fem år har gått
Jag Saknar Dig
Vi Saknar Dig
Inte en dag
utan Dig
i tankarna
Tacksam
är jag
För Allt
Du givit mig
och Barnen
Vi Älskar Dig
så det gör ont
Tomt är det
utan Dig
Kärlek
i
Våra Hjärtan
Nu och för Alltid
Hanna
&
Barnen
*****
Om Livet förr
av Mamma
torsdag 16 juni 2016
Skål!
Bilägger nedan länk, som referensläsning till mitt inlägg Amazon - i anledning av min syn på alkohol.
Det stämmer således att minnet och verklighetsuppfattningen (ärligheten), försämras. Lägg därtill ett påskyndat åldrande, för alkohol är en väldigt effektiv oxidant. Även i mycket små mängder.
"Hej Snubbar
Fula gubbar och kärringar..."
Där fyllan går in,
går vettet ut!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)