Vägen Hem...

Böcker är ett underbart transportmedel för att företaga den Inre Resan. Den senaste månaden har jag brukat mig av fyra dito;

 

Vargarna och Påfågelkungen av Lars Rosander - 1978 - (342 s) 

 

Lars Rosander är född i Landskrona 1935. Militär yrkesbana så som chef för pansartruppernas kadettskola i Enköping. Debutromanen Vargarna från Elba, en historisk roman som lika mycket sprudlar av stor och viljestark fabuleringsglädje. Ett säkert stilistiskt handlag och gedigen sakkunskap. I boken Vargarna och Påfågelkungen får man följa Vargarna på nya äventyr - i en härlig skröna där kung Gustaf IV Adolf spelar en om icke just gloriös, så dock framträdande roll... 

 

"Europas öde i händerna på en svensk ex-kung, landsflyktig och inte påfallande begåvad?

 

Jo, minsann! Napoleon, på frammarch igen efter exilen på Elba, menade att Gustav IV Adolf kunde spela en avgörande politisk roll. Enda kruxet var att den befängde svensken ställde ett besynnerligt krav. Nå hinder är till för att övervinnas, och vilka skulle inte övervinna dem om inte Vargarna från Elba! Kumpanerna Noirot, Szymalski och Zitti går i aktion igen - med den vackra erotiska alläterskan Erika. Den arme svenske ex-kungen skulle bara veta vad som väntade honom... Det blixtar i den här muntert galna romanen; blixtrar av blanka vapen, bukiga flaskor, kvickheter och stollerier. Hör hovarnas smatter, lyss till intrigörers konspirationer, förfasas över kvinnors falhet, rygga för mordiska skumraskfigurer - galoppera med Vargarna! Och lär känna den sällsamme kung Påfågel!"

 

En underhållande bok som jag hade bråttom att följa. Mycket humor och rika detaljbeskrivningar. Härliga karaktärer och en spännade tidsresa, om man som jag högt uppskattar den i berättelsen skildrade tidsepoken!

 

Mitt betyg; 4 av 5

 

 

********** 


 

Skugga av Karin Alvtegen - 2007 - (362 s)

 

Karin Alvtegen är en av Sveriegs mest framgångsrika författare. Hon är hittills översatt till tjugofem språk och har tidigare utgivit Skam, Svek, Saknad och Skuld. Skam har också blivit nominerad till Duncan Lawrie International Dagger-priset.

 

"Nobelpristagaren Axel Ragnerfeldt har allt han någonsin kunnat drömma om. Älskad, beundrad och högaktad för sina böcker kan han på ålderns höst se tillbaka på ett långt liv kantat av framgång. Han är arbetarsonen som tack vare si flit blev nationalikon för hela det svenska folket, en man vars ryktbarhet är så stor att ingen i hans närhet kan undgår att påverkas av den.

I skuggan av Axels framgångar lever sonen Jan-Erik, som försörjer sig på att förvalta faderns livsverk. I bakgrunden finns också modern Alice, Jan-Eriks bedragna hustru Louise och dottern Ellen. Tillsammans upprätthåller de bilden av den litteräre giganten. Men så avlider en ensam åldring och ett ödesdigert händelseförlopp sätts igång. I kvarlåtenskapen hittas uppgifter om familjen  Ragnerfeldt som tyder på en långt mörkare historia än den ljusa framgångssagan. En historia som rymmer fasansfulla hemligheter, svek, lögner och död... I den psykologiska thrillern Skugga berättar Karin Alvtegen en grym historia om medaljens baksida och det pris som vissa människor är beredda att betala för att uppnå odödlighet." 

 

Jag hör inte till dem som brukar läsa moderna svenska deckare. Låter mig inte ryckas med av priser och press. Men gjorde här ett undantag. Har ju läst Larssons Millennium böcker. De är en alldeles egen genre och fullt i klass med Dan Brown. Skugga imponerada inte, med vare sig story eller språk. Vad är tjusningen med denna typ av deckare? Jag erfor inte någon känsla av intelligent och listigt upplägg av berättelsen. Den är förutsägbar. Med tanke på det enkla språket, inser jag att boken är helt kommersiell. De flesta läsare är inte språkligt skolade och sväljer deckare, som snabbmat. Sålunda en volymprodukt. Skugga - ligger i skuggan av annat jag läst.  

 

 

Mitt betyg; 1 av 5

 

 

**********


Spel i Kulisser av Sven Stolpe - 1952 - (361 s)

 

Sven Stolpe behöver knappast någon presentation. Han var och förblir ett verbalt visdomsgeni.

 

Spel i Kulisser är en flerbottnad roman om familjen Falk och människorna i dess närhet. Allting är inte alltid vad det synes vara. Boken innehåller dialog mellan karaktärerna. Men man kommer dem framför allt mycket nära genom deras tankar och inre samtal. Så stor detaljrikedom att scenerna blir som att betrakta impressionistisk konst. Författarens värdegrund är kristendom och Gudstro. En stark berättarkonst gör att jag inte rusade genom boken. Blev stundtals rörd till tårar och behövde då och då stanna upp och begrunda Livet. Tillika ett fantastiskt språk som man inte längre finner bland den svagpresterande massan. 

 

 

Mitt betyg; 5 av 5


**********


Omvägen Hem av Staffan Bergsten - 1985 - (284 s)

 

Staffan Bergsten är docent i litteraturvetenskap och poetik i Uppsala. Han har tidgare utkommit med tå mycket väl mottagna romaner; Gamle Kant och Olyckan. Och har skrivit doktorsavhandling om T S Elliot. Bland övriga behandlade författare är; Erik Johan Stagnelius, Gustaf Fröding, Erik Axel karlfeldt, Tomas Tranströmer och Katarina Frostesson. Staffan Bergsten medverkade mellan åren 1961 till 1991 i radioprogrammet Svar Idag, Sveriges Radio P1. Samt litteraturkritiker Upsala Nya Tidning.

"Omvägen Hem är en stor och mycket fängslande familjeroman. Familjen heter Werle och driver en liten möbelfabrik i Småland. De är frikyrkliga och skötsamma - till dess sprickor börjar visa sig i den aktningsvärda fasaden. I centrum står Hanna. Hon är viljestark och energisk. Och hon blir så småningom en ansedd och självständig kvinna. Men hennes liv blir, trots den goda ekonomin och den respektabla karriären, ingalunda bekymmersfritt i den fjärran storstaden. Kring Hanna grupperar sig fyra generationer av hennes familj - levande och engagerande människor med typiska eller säregna öden, som vart och ett på sitt vis speglar den svenska tillvarons förändringar under Hannas långa livstid." 

I en av mina boklådor märkt "Olästa svenska", stack jag på måfå ner handen och tog upp en bok. Det blev denna - Omvägen Hem. Märkligt kändes det efter hand som jag läste, och insåg att bokens Hanna i mångt och mycket är ju jag själv. Hon är inte bara min namne. Hon lider även om min migrän och blev bemött som jag blivit, vid akut insjuknande. Hanna och jag tänker mycket lika. Och reflekterar över samma saker. Har samsyn på den Äkta Kärleken. Detta är en bok full av liv och klokskap, som manar till eftertanke. Att följa Hanna genom hela hennes liv, var att företaga den Inre resan - Inte som Omvägen Hem - utan som Vägen Hem.

 

 



Mitt betyg; 4 av 5

 

 

**********

Böcker är sanna vänner som skänker trygghet

även då de vänder ryggen till

 



Amazon

Varför bloggar jag? Den frågan ställer jag mig då och då. Och varför har jag en hel del läsare, som på olika sätt funnit mina ord?

 

Antingen driver man en blogg med kommersiell inriktning, för att göra sig en hacka på att kunna stava till diverse produktnamn. Eller så önskar man nå tänkande och refleketerande läsare. Jag hör inte till den förstnämnda kategorin. För mig har skrivandet alltid funnits som en självklar del av mitt liv. Oavsett det rör samhälle, politik, religion, prosa, poesi med mera - att få andra att känna igen sig i det jag berättar eller att bara få någon att stanna upp Och som en egen ventil för tankar kring händelser och värderingar. Den som målar och komponerar musik blir inte i lika hög grad misstänkliggjord, så som den skrivande blir. Av någon anledning... 

 

Är författaren kanske lika obehaglig som nykteristen på en fest? Den nyktre som sitter där och ser hur de andra med fyllans hjälp, släpper loss dårskap och spärrar? Det dåliga samvetet, som bjuds inblick bakom rämnade fasader . "Ja, det här med att du inte dricker alkohol, kan ju bli besvärligt i vår relation - för hur skall det förklaras för de andra?" Ja, så lät det. Och det beskriver hur djupt rotat det osunda är. Alkohol är ett legitimt gift som negativt påverkar kroppens alla celler. Fördummar, undergräver glömska och lögnaktighet samt befrämjar diverse sjukdomstillstånd. Det går lika bra med äppelcidervinäger om man tänker på positva effekter för blodet osv. Och åtskilliga avhandlingar bekräftar alkoholens och andra drogers skadeverkningar. Ponera utbyte av den vackert etiketterade och dyrt inköpta alkoholen mot en tub kontaktlim eller T-Röd, som går laget runt bland rödvinsmosiga gubbar i svettiga kavajer och flabbande paljettför(packade) solrynkiga tanter. Ett socialt emballage som utgör hårfin skillnad mellan parkbänk och skinnsoffa.   

Men nu var det inte alkohol jag främst avsåg ägna dessa rader. Men likväl illustrerat exempel på ständigt ifrågasättande av den som valt att avstå alkohol-leken Följa John.

Vad är det som gör att ni Kära läsare, återkommer och läser det jag skriver? För ni skall veta att jag känner mig oerhört ödmjuk och smickrad av de kommentarer och mail ni sänder mig! :-) En stor Kram till er!

Och så finns det dem som tittar in här... Inte för min skull. Inte för att begrunda och reflektera över berörda ämnen. Inte för att ge feedback. Inte för att dela och visa gemenskap i det skrivna ordet. Och absolut inte för att lämna någon kommentar! Det törs de inte. Nej, de tittar hit för att söka eventuell förekomst av eget namn. För att bevaka sin "heder". Se till att inget ofördelaktigt läcker ut om dem. Inget som rör den ohederlighet de visat mig (och andra).

Rädda är de att någon "googlare" skall kunna länka dem till deras gärningars bakgård. Att någon för dem (i stunden) betydelsefull person, råkar ta del av deras avfall. Oavsett det är en ny sängvärmare, föreningskompis eller investor och samarbetspartner. Det får på inget sätt framgå hur de beter sig bakom den flinande förställningen. Själva bär de inget som helst ansvar för sitt beteende.

Läsare har noterat att några inlägg försvunnit. Korrekt. Så är det. Namn- och identiteslösa inlägg var det. Likväl skulle de tas bort, därför att de berörda inte ville läsa om sig själva. Och det är ju väldigt märkligt, för jag tvingar inte någon att besöka min sida... Den ene; "Du tar bort inlägget omedelbart, för jag har bomber som jag kan få att explodera, det vet du!" Ja, nu är det så att min garderob tåler dagsljus. Varenda skrymsle av den. Vita lögner, smussel och svek är som sagt, inte min thékopp. "De som trampat på min heder, har jag krossat och de har aldrig rest sig mer". Och jag borde reagerat då jag initialt mottog orden; "Den här gången tänker jag vara rak..." Brukar således inte vara rak?

Den andre (som oftast med mammas hjälp, har koll på inläggsläget); "Om du skriver någonting om mig, så skall du få ett helvete, det lovar jag! Det spelar ingen roll att du inte skriver mitt namn, för andra kan ju räkna ut att det handlar om mig!" Är månne detta "käcka" beteende så välkänt? Och hur vet de "andra" vem jag är? Hmm...

Vad är det som gör att en del individer besitter två så markant olika sidor - en extern och en intern? Och varför har jag (och säkert flera med mig), tolererat detta - att hanteras ovarsamt och kränkande? Min erfarenhet säger att dubbelnaturer är själsligt förkrympta och komplexfyllda karaktärer. Ser sig dock som hjulnav och gör vad de kan för upprätthållandet av den fantastiska självbilden. Med lögner och överdrifter om sitt ego, övertygar de. Hankar sig fram i livet med stående inbjudan till ständigt ny publik. För repetoaren är begränsad och kräver efter en tid, nya beundrare. 

Varför har jag gått i fällan och uppmärksammat dessa fullblodsegoister? Längtan efter genuin tvåsamhet - en 50/50 man-kvinna-relation. Bestående av värme, empati, förnuft, intelligens, humor och ett rent och fräscht Hem. Har för övrigt genom åren, lagt märke till att de som slarvar med hygien även "slarvar" med sanningsenlighet. Dessa sociala cirkushästar är snabba att "lyssna av", snabba att smickra och fjäska, när det i själva verket är deras sätt att genomdriva sin vilja att nå en hängiven hjälpreda. Som den "duktiga flicka" jag är, tillika med kristen värdegrund (man skall vara tolerant), har jag varit ett enkelt rov. Så var går gränsen mellan att vara en lyhörd medmänniska och totalt själutplånande? Matas man med efterlängtade gemensamma framtidsplaner och utgår ifrån äkta och djup kärlek, så passeras gränsen obemärkt. 

Så, som svar på detta inläggs inledande fråga, började jag blogga i Januari 2012, efter ett Sorgens år - 2011. För att läka. I början av 2012 höll jag på att avveckla och försälja mitt Föräldrahem. Det tar hårt på en. Och det tog hårt på mig. Inte minst därför att jag vid den tidpunkten levt väldigt många år i stress och i väntan på min vän. Min gräns var passerad, jag var trasig och hade helt tappat bort mig själv. Han påstod då att jag lämnade honom, för att jag inte med tillräckligt engagemang uttryckte lycka över att vi skulle kunna börja leva ihop. Lycka? Inte en enda gång bar han mig, lättade mina bördor. Inte erbjöd han sig som lagkunnig att (åtminstone tillfälligt) ta hand om mitt ärende (Försäkringskassan). Inte en enda hemlagad middag eller smörgås bjöd han mig. Inte en enda gång reste han med mig till Malmö, för att hålla mig i handen, då Käre Pappa låg på Hospice. Say no more... 

En normal Man skulle hållt om mig. Spjälat mina brutna vingar. Torkat mina tårar. Värmt mitt hjärta då jag frös. Plockat mig sommarblommor. Läst tänkvärda rader för mig. Kurat skymning med mig. Med milda ögon och en blick full av den innerligaste av kärlek sagt; Min Älskling jag bär dig tills du är hel... och jag vill dela dina minnen. En sådan Man skulle göra mig till den Amazon jag är, när jag likt Fågel Fenix, breder ut mina vingar över oss.

 

 

En sådan Kärleksfull och Intelligent Man vill jag dela Livet med!

Som inte vill äga mig, utan som vill se mig, och som vill bli sedd av mig

 

Älskade, jag vet att Du finns!

 

 

Det blir ett citat i stället för bild, med tanke på den smärta jag genomgick då det förväntades att jag kunde ställa sorgen åt sidan och samtidigt visa glädje och lycka;

 

"Man kan inte döda sorg med lust",

citat ur boken Spel i Kulisser av Sven Stolpe (Bonniers 1952)   

  

Kulisser

En gång i månaden ligger "Sveriges mest lästa tidning (upplaga 2 150 778 ex)" i min brevlåda. Jag talar om Vi i Villa. En mer hurtig och kommersiell tidning, får man söka länge efter. Ja, jag är medveten om att det är en reklamtidning. Och...

 

Tidningens budskap är solklart - Hur mycket du än anstränger dig, så duger det inte. Du är hopplöst efter, för det är nya trender varje månad. Annonser och reportage signalerar hälsa och mycket högt ekonomiskt välstånd. Från första till sista sidan skall man;

Fixa själv i sommar, gräva damm, bygga trädkoja, skapa en växtportal, göra en ljusbrunn, frossa i rabarber, testa grönt på grillen, vinna kampen mot ogräset, plantera som proffset, gräva för pool, installera spa, byta ytterdörr, byta fönster, förstärka växthuset, skydda mot inbrott, bygga stuga och förråd, fixa uterum, handla trädgårdsmöbler på Ikea, installera kamin, plantera rosor i mängd, köpa gräsklippare, lägga sten, kriga mot myror, byta panna, skapa en välkomnande entré, tvätta tak, mäta radon, torka ur källaren, odla salladskål, hänga markiser, kanta rabatter, byta staket, designa trappa, isolera glas, måla med Caparol, byta garageport, bygga drömkök, lyckas med jordgubbar, bada bastu, vårda träd, bjuda på chockladmousse, rengöra plattor, fixa skorsten, köpa soffa, Demi Deka, upptäcka Västkusten, renovera fritidshuset (det också?), ordna rent vatten i brunnen, lösa korsord (hur har man tid med det?), planera begravning (inte konstigt med alla dessa måsten...), tvätta med högtryck, skapa en fin brevlåda... och shoppa, shoppa, shoppa... kuddar, dynor, mattor... Och naturligtvis bära kläder som matchar det hela. Och se fräsch och nyduschad ut!

Glada familjebilder, lekande barn och leende föräldrar. Dream, dream, dream... all you have to do is dream... Som om inte detta ständiga hemfixande vore nog... Man skall även vara engagerad i annat också; Tillaga senaste recepten (toppa varje gång), träna, gå på gym, resa jorden runt, curla barn... Och vara frisk och glad.

Tillika tillbringa timmar med att twittra, instagramma och fejsbucka (en del stavar ordet mail, på svengelska - mejl... därför kul att hantera dessa (as)sociala begrepp, på samma konsekventa sätt :-)

 

Vi i Vila

  

 

 

 

 

 

Skåne - Sveriges Hjärta

 

Ack Skåneland Du Sköna

 

 

Bilder tagna en liten

 

bit från mitt

 

sovrumsfönster

 

 

Ingenstans i landet

 

doftar det så gott

 

som i Skåne

 

 



 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 



Alltid redo - för vad?

Sedan urminnes tider har jag haft scouternas almanacka. Den har följt med i livet, som en trevlig tradition. Lätt att med dess hjälp memorera namnsdagar, vilket brukar vara mycket uppskattat av dem jag gratulerar.

 

Nu har jag emellertid börjat fundera över vad som hänt med budskapet i denna traditionellt svenska almanacka. Får jag förresten säga orden "traditionellt svensk", utan att kallas rasist? Inför varje högtid har denna almanacka alltid varit försedd med ett blad som kort berättar om kommande högtid. Inför Kristi Himmelsfärds dag, stod nedanstående text att läsa. Känns märkligt att scouterna KFUM - KFUK som värnar om samvaro och gemenskap, vars många medlemmar är barn och ungdomar, uttrycker sig så tanklöst! Vad jag syftar på är att man kanske har almanackan hemma, men av olika anledningar har man inte råd att skicka sina barn på olika läger. Och kanske är det en ensam familj utan möjlighet att vara just tillsammans med så många. Eller är det en ensamstående förälder som känner utanförskap, av olika anledningar. Det kan även vara en fattig eller ensam pensionär som inte har någon att umgås med. Listan kan göras lång...

 

Jag tycker det kunde räcka att man på bladet för Kristi Himmelsfärds dag, skrev som man alltid gjort - att det var den dag då Jesus lämnade lärjungarna och for till himlen... Men sådant är inte längre PK (politiskt korrekt), för Jesus är numera avskedad från ett land som även sparkat kristendomen som värdegrund. Vem är man rädd för att stöta sig med? De invandrade och deras religion?

 

Beträffande Pingsten, står i denna alamanacka numera ingenting alls! För något år sedan skrev man att Pingsten var / är den tid då lärjungarna fick alla språk att för att kunna föra ut den kristna Budskapet i världen. Och på lappen för Julafton står  i år; "Idag firar det kristna Sverige minnet av Jesus födelse i stallet i Betlehem". Det "kristna Sverige"??? Trodde det var vår statsreligion???

 

På lappen nedan står att man på Kristi Himmelsfärds dag - "kanske konfirmerar sig" - Men Konfirmation är ju bekräftelse av Dopet. Man kan inte konfirmera sig borgerligt, även om det begreppet förekommer. För vad i består då bekräftelsen? Att man låter sig upptas i det socialistiska kollektivet??? 

 

På denna scoutrörelsens almanacka var jag så kallad evighetsprenumerant. Och för något år sedan, kom meddelande om att det blev för dyrt att fortsätta med att distribuera almanackan till oss evighetsprenumeranter. Så nu får man köpa den. Vilket jag naturligtvis inte kommer att fortsätta med!

 

 

Inkonsekvens



 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 



Amazing Grace

Det har än en gång, gått ett tag sedan jag senast skrev. Har inte riktigt haft den ro jag behöver och tycker om, då jag sätter mig för att skriva, vid köksbordet som har en ytterst central roll i min tillvaro. Så har det alltid varit. Där spisar jag inte enbart mat, utan även böcker, tänkvärda texter, där telefonerar jag, där bedrev jag även mina studier och där skriver jag till er... Vid just det köksbord som också mina barn satt vid då de växte upp, där berättade de om sina skoldagar medan de drack mjölkchoklad och åt ostsmörgåsar... För det är vid köksbordet de äger rum - de flesta samtalen och där fattas flera av besluten i våra liv.

Jag läser en hel del böcker. Nu senast en fantastisk gammal bok. Med ett ständigt aktuellt ämne. Den är skriven av en engelsk dam vid namn Ellen Gould White (1827-1915). Boken heter Vägen till Kristus. Ja, jag inser att några av er slutar läsa här, för att detta med tro intresserar inte alla. Men det gör inget. För det finns också de som gärna läser vidare! Boken är översatt till en mängd olika språk. Den är lättläst (150 sidor) och den gav i alla fall mig, flera fina aha-känslor. Vidare är den högt uppskattad av tusentals läsare. Jag tänker inte påtaga mig den omöjliga uppgiften att återge bokens innehåll. Det skall upplevas, då vi alla tolkar och tar in saker och ting, på ett högst individuellet sätt. Jag kan helt enkelt bara rekommendera den. Prova på bibliotek eller antikvariat. Den bok jag har är tryckt 1945.

Imorgon är det Kristi Himmelsfärds dag. Säkert ingen märklig dag för många, som istället beger sig till närmsta shoppingcenter, utan någon tanke på varför de är lediga med åtföljande "klämmedag". Det är 40 dagar efter Uppståndelsen, som Kristus gjorde sin himmelsfärd och gick från ett sätt att leva, till ett annat.

En klok god vän skrev nyligen till mig; "Vi råder inte över var någon annan befinner sig i sin relation till Gud. Att vara född i en kristen familj eller vara medlem i något kristet sammanhang ger i sig inget som helst samband med vårt absoluta grundbehov; detta att personligen födas på nytt av Guds Ande. Tillhörigheten i Guds Familj hör totalt samma med att vara född av Gud..."

I mina tidigare (kärleks) relationer, har jag i min innerliga längtan efter att ge och få kärlek, empati och bekräftelse, anpassat mig... Jag har anpassat mig så mycket att jag gjort våld på mig själv, min identitet och min värdegrund. Vi människor är olika. "Och en del väljer att klara sig utan de andras närhet eller hamnar djupt under känslan av att vara mobbad av andra som kör på i brutal okänslighet till och med för sina allra närmaste. Man kan inte ens med bästa egna försök till anpassning, ändra på andra..." (citat god vän).

Vi är våra handlingar. Att leva osunt, kortsiktigt och ostrukturerat, är som att planlöst strö några frön för vinden och hoppas på god och riklig skörd. Och när den uteblir, tro att andra skall komma till undsättning. Man måste inte och man kan inte älska alla. Inte dem som ansvarslöst upprepar sina dåliga gärningar och inte dem som ständigt gör illa, i själviskhet och utan ånger. Dem skall man vända ryggen. Alla relationer som inleds i lögn, kan aldrig bli sanna eller göra gott.

Aktiv och daglig bön är vägen till inre harmoni. Bön kan utövas precis var som helst. Själv tar jag gärna det inre samtalet med Gud, medan jag är ute med Esko (Hundén). Då passar jag även på att tacka Gud för träden, den blå himlen och den nya gräset. Jag tackar för humlors surr och sparvars kvitter. Jag tackar för fältens underbara dofter, för körsbärsblom och för leendet jag möter då jag hälsar på den äldre damen med rollator. Jag tackar för att vara här och nu. För glädjen jag erfar i mitt hjärta... Tack Herre!

Som ni alla vet, driver jag inte någon kommersiell reklamblogg. Men - jag vill här göra ett undantag. Därför att det underlättar bönen att rent fysiskt hålla i en Frälsarkrans. Nedan ser ni originalet ihop med mina tidiga egentillverkade dito! En virkad och en bestående av fynd från min knapplåda...

Hursomhelst, så finns denna Fräslarkrans att köpa på till exempel www.bibelbutiken.se till priset av cirka 150 SEK. Frälsarkransen är skapad av biskop emiritus Martin Lönnebo. Varje pärla har en särkskild betydelse. Och dess antal är arton (Bibelns hebreiska ord för Liv). Martin Lönnebo har valt att låta sin royalty för Frälsarkransen gå till Individuell Människohjälp (IM) där han har inrättat en fond i sonen Jonas namn, för barn och unga med psykisk utvecklingsstörning.

 

Köp den för andras och för Din egen skull!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 



Vem är du? Vem är jag?

Jaha, så här länge kunde jag alltså låta bli att skriva. För det finns alltid något som berör. Negativt eller positivt. I det stora. I det lilla. I det fjära. I det nära. Människor har sårat. Gjort mig illa. Sådana finns det. Som inte törs möta sig själva, och därför överför sina tillkortakommanden på andra / den som närmast står till buds. Det kunde och kan lika gärna vara någon annan än jag. Och är man stark-sensetive (som jag) så är det till nackdel. Duktig tapper flicka. Biter samman och är tolerant. Uthärdar. "Man skall inte klaga". Mer regel än undantag, att ta skit. De inser det, de sinnesindolenta. Med lite bekräftelse som nyckel, låser de upp ens välvilja och omtanke. De öser och tillskansar sig av källan, till dess att den är tömd. Anklagar sedan för att inget mera finns att hämta. Vänd dem ryggen1 Klipp banden! Fort!

 

Jag är bokmal. Har alltid varit. Som barn läste jag inte mycket ungdomsböcker. De gav inget och tog slut för snabbt. Föräldrarnas bokhylla lockade. Tittar aldrig på filmatisering av de böcker som jag läst. Utan behåller mina egna bilder av karaktärer, miljöer och den speciella atmosfär en berättelse omger mig med. Är inte mycket för att läsa "det senaste" och det som alla i stunden läser. Förutom Nobelpristagarna. Jag tittar på de många bokryggar jag har, och låter dem tala till mig. Gamla med över hundra år på nacken eller yngre trettioåringar...

 

En av de yngre från 1985, fann jag nyligen - Simon och ekarna, av Marianne Fredriksson. Vilken bok! Jag sträckläste den på några dagar. Handlingen utspelar sig i Göteborg (Långedrag och älvmynningen) före, under och efter andra världskriget. Huvudperson är Simon och hans resa från barndom till vuxen. Om judendom och längtan efter rötter och svar. Låter kanhända som en schablonhistoria. Ingalunda. Har läst flera. Men denna har många bottnar och tvingar en ta ställning i en mängd frågor. På köpet reser man i sitt eget inre... och bättre terapi finns inte. En bok för Dig som törs möta Dig själv och se Din sanna värdegrund. Wow, vilken berättelse! "Marianne Fredrikssons roman berör oss alla. Med auktoritet och stor självklarhet leder hon oss längre in i vår egen verklighet än vi når på egen hand. Följ med på den resan". (Bonniers)

 

Nedan några av mig, valda citat;

 

"Du är bara en gäst hos verkligheten, därför att du inte ser den. Du ser bara de namngivna delarna, aldrig de samband ur vilka helheten växer".

 

"Jag är inte en sådan som går i kyrkor och synagogor. Jag försöker tvärtom tänka så lite som möjligt på Gud, men jag vill ständigt vara i Honom".

 

"Är det inte konstigt att alla kunskaper som kommer utifrån försöker få dig att tro, att du bara är en flugskit i universum? Men det som kommer inifrån dig själv talar starkt och envist om för dig, att du är allt och har allt".

 

"Du är väl också en av dessa dårar som tror att du kan kontrollera livet. Det är därför du dras mot det som du kallar ondskan, du inbillar dig att du förstår hur den fungerar så att du kan försvara dig mot den och slippa vara rädd".

 

"Ruben berättade om en rabbin, som sagt att man skulle leva varje dag på så sätt att man tog avsked av allt, alla ting man ägde och alla människor som man älskade. Om man förmådde det skulle livet bli verkligt, hade rabbinen påstått".

 

"Karin satt länge under ekarna och sörjde för att hon alltid jagat vidare, gjort allt i sitt liv för att raskt få det färdigt. Vad hade hon gjort sedan, med tiden som hon hade arbetat in?"

 

"Nu gör den stora Guden ändå ett nytt bemödande med varje barn som föds, ett försök att upprätta helheten. Några år i början av varje liv, kan människorna fortfarande meddela sig med allt som lever, med floderna och himlen. Sedan går det mesta förlorat".

 

 

"Sorg, är i allmänhet bara självömkan"

Saknad är däremot Kärlekens följeslagare

(mitt citat)