Julhelgen är nu slut och med tanke på att flertalet inför och kring Julen, prefererat vallfärd till Mammons tempel i stället för till Kyrkan, finner jag det lägligt att här nedteckna ett föredrag, som min Käre och då blivande... bad mig avfatta åt honom, då han skulle hålla föredrag om ateism. Sommaren 2010. Jag skrev det 23 / 6 - 2010.
Om Ateism
"Ateism (av grekiska icke gud) är positionen att det inte finns någon gud, gudar eller högre makter. Begreppet är omdiskuterat och spänner från begreppsbenämningen avsaknad av tro (på någon eller några gudar eller högre makter) till definitionen en tro (på att det inte finns någon eller några gudar eller högre makter). Många stora uppslagsverk i världen anger båda definitionerna samt preciseringar som ligger i dessa.
En ateist gör ett aktivt ställningstagande och förhåller sig till existerande religioner. Den som helt avstår från att tycka någonting alls, ligger närmast den definition av ateism som varken medför tro eller inte tro. En inriktning inom ateismen säger att en äkta ateist är en person som helt enkelt är omedveten om guden. Man talar om svag och stark ateism. Och den svaga ateismen ligger närmast det vi kallar agnosticism. agnostiker vill däremot inte kalla sig ateister för att de inte kan motbevisa guds existens. Svag ateism kallas för agnostisk ateism, negativ ateism eller implicit ateism. Stark ateism kallas ibland positiv ateism eller explicit ateism.
Ateism kan också delas in i allmän och specifik ateism. Allmän ateism innebär att man tar ställning till alla gudar medan ateism i specifik mening tar ställning till en personlig gud och allvetande, allsmäktig gud och skapare av himmel och jord. Ateism i allmän och specifik mening finns i negativ och positiv form.
Nonkognivistik ateism är åsikten att ordet "Gud" är språkligt meningslöst. För en nonkognivistisk ateist är således påståenden som "Gud existerar" eller "Gud existerar inte" meningslösa. En sådan ateist räknas som en negativ ateist.
Liksom för ordet ateism finns flera tolkningar av vad ordet agosticism betyder. En vanlig uppfattning är att en agnostiker är en person som varken tror eller inte tror att Gud existerar. Sådan agnosticism är kompatibel med negativ ateism. Det ligger således ingen motsägelse i att vara både agnostiker och negativ ateist samtidigt. I begreppet agnosticism ligger att man inte kan veta om man kan veta något om Guds existens. En agnostiker kan alltså vara ateist eller teist. Agnostcism är enbart ett ställningstagande till möjligheten att veta någonting om Guds existens. Vissa agnostiker anser att det dessutom innebär att tro eller inte tro på att Gud existerar, eftersom man inte kan bevisa eller motbevisa på rationella grunder. Denna betydelse är kompatibel med negativ ateism.
Ateism beskrivs av vissa som en hållning grundad på antaganden i samma grad som religioner bygger på tro. Ateism är avsaknad av denna tro och att man inte behöver bevisa att Gud inte finns, eftersom bevisbördan ligger hos den troende.
Så för att kunna svara på frågan om vad ateism är, måste man veta vad Gud är och vad somligger i gudsbegreppet. Det teologiska argumentet för Guds existens innebär att livet eller universum är så komplext att det måste vara skapat. En sådan evidensbaserad hållning innebär att man således bör förutsätta ateism så länge bevis på en Gud, saknas. En annan variant är urmakaranalogin, att hur osannolikt, komplext och ändamålsenligt universum och livet än verkar, så måste en skapare vara mer osannolik och komplex än vår skapelse och därför mycket mindre sannolik.
Vad är Gud? Är gudstro och religion samma sak? Kan Gud ingå i ens livsåskådning utan att man är religiös? Är Gud religionsbunden? Har människan skapat Gud för sin trygghet? Ateism är mer utbrett nu när vi är välutbildade och lever i samhällen med hög teknisk standard. Hur kan det då komma sig att trots mobiltelefoner, datorer, GPS, stora plasmaskärmar, förmåga att kommunicera och resa världen över, så är ensamhet och bruket av lyckopiller, så utbrett i industriländerna? Är det så att då vi fyller Guds rum inom oss, med materiellt överflöd och låter Gud flytta ut, så uppstår ett stort tomrum i våra liv och själar, och vårt mentala bohag blir inte komplett förrän vi åter välkomnar Gud att bo hos oss?
Hur definierar man Gud? kan Gud ta sig fysiska uttryck? Gud skapade människan till sin avbild och skapade man och kvinna. Således är Gud inte genusbunden, men gav människan två kön för fortplantning. Hur kommunicerar Gud med oss? Är Gud vår inre röst som inte gör sig förstådd i uttalade ord, utan i känslor och det vi kallar intuition som styr våra val och vårt agerande, men även känslor såsom Kärlek och våra normer? Har moral och etik alltid kopplingar till religion? Det finns de som hävdar att detta finns inom oss oavsett trosuppfattning. Om moral och etik fanns inom oss som en naturdrift, skulle vi ju se detta även bland djur. Människan skulle kanske ta lite mer lärdom av djur beträffande vad som är naturligt för artens bestånd. Men moral och etik förutsätter social intelligens, vilket vi i och för sig kan se hos en del djurarter, dock på ett primitivt stadium.
Att Gud hör bön (är min övertygelse). Och kanske hör Gud när vi i vår tur visar oss öppna för att lyssna. I samma andetag jag tänker och skriver denna mening, finns medvetenheten om teodicéproblemet; Hur kan Gud tillåta världens ondska? Varför svälter människor? Och varför för man krig i Guds namn? Gud skapade oss till sin avbild... Lägger vi allt lite för lätt i Guds händer? Så älskade Gud världen... Vi är således avbilder och hur visar vi att vi älskar världen? Kan man bygga rymdfärjor för att upptäcka rymden och bygga elektronkanoner för att utforska mikrokosmos, borde vi kunna exportera kunskap om byggande av infrastrukturer och stå för resursfördelning.
Vi har ansvar. Och har man dessutom kunskap, skall man dela med sig. Har man resurser skall man hjälpa. Har man en gudstro, har man ansvar. Men inte för att pådyvla andra sin trosuppfattning eller för att tävla i godhet. Utan vi bär ansvar för våra gärningar. Vi är våra handlingar - facta probant. De mest religiösa staterna i US, toppar statistik när det gäller mord, våldtäkter osv. Annat exempel i världen, är begreppet "heligt krig". Hur kan det anses vara heligt att släcka liv? Och var går gränsen mellan fundamentalism och "vanlig hederlig tro"?
Så för att återknyta till avd ateism är, kan man nog enklast säga att ateism är motsatsen till gudstro. Och kan nog inte defineras tydligare än så, om man inte samtidigt definierar gudsbegreppet. Vad jag funderar över är hur man kan vara ateist rent intellektuellt och empiriskt, när det man förnekar är en tro? Man vet med andra ord inte vad man förnekar..."
Min käre höll föredraget, som enligt utsago rönte stor uppskattning. Men... det var dock inte jag som fick den officiella "äran", utan han.
Jag kan kort summera min tro på Gud som Skapare, så här; Tanken att blinda naturkrafter skulle kunna koppla samman de 2 000 enzymer som livet är beroende av, är lika sannolik som att slå 50 000 sexor i följd med en tärning. Eller att en tornado som blåser genom ett skrotupplag, slumpmässigt skulle åstadkomma en Boeing 767.
Att Gud hör bön (är min övertygelse). Och kanske hör Gud när vi i vår tur visar oss öppna för att lyssna. I samma andetag jag tänker och skriver denna mening, finns medvetenheten om teodicéproblemet; Hur kan Gud tillåta världens ondska? Varför svälter människor? Och varför för man krig i Guds namn? Gud skapade oss till sin avbild... Lägger vi allt lite för lätt i Guds händer? Så älskade Gud världen... Vi är således avbilder och hur visar vi att vi älskar världen? Kan man bygga rymdfärjor för att upptäcka rymden och bygga elektronkanoner för att utforska mikrokosmos, borde vi kunna exportera kunskap om byggande av infrastrukturer och stå för resursfördelning.
Vi har ansvar. Och har man dessutom kunskap, skall man dela med sig. Har man resurser skall man hjälpa. Har man en gudstro, har man ansvar. Men inte för att pådyvla andra sin trosuppfattning eller för att tävla i godhet. Utan vi bär ansvar för våra gärningar. Vi är våra handlingar - facta probant. De mest religiösa staterna i US, toppar statistik när det gäller mord, våldtäkter osv. Annat exempel i världen, är begreppet "heligt krig". Hur kan det anses vara heligt att släcka liv? Och var går gränsen mellan fundamentalism och "vanlig hederlig tro"?
Så för att återknyta till avd ateism är, kan man nog enklast säga att ateism är motsatsen till gudstro. Och kan nog inte defineras tydligare än så, om man inte samtidigt definierar gudsbegreppet. Vad jag funderar över är hur man kan vara ateist rent intellektuellt och empiriskt, när det man förnekar är en tro? Man vet med andra ord inte vad man förnekar..."
Min käre höll föredraget, som enligt utsago rönte stor uppskattning. Men... det var dock inte jag som fick den officiella "äran", utan han.
Jag kan kort summera min tro på Gud som Skapare, så här; Tanken att blinda naturkrafter skulle kunna koppla samman de 2 000 enzymer som livet är beroende av, är lika sannolik som att slå 50 000 sexor i följd med en tärning. Eller att en tornado som blåser genom ett skrotupplag, slumpmässigt skulle åstadkomma en Boeing 767.
Och jag brukar inte ställa mig frågan hur allting tillkommit - utan Varför.
