Orden om Orden

I anledning av tidigare inlägg märkt "Undo" av den 3:e Maj detta år, samt inlägget "Det Största Bedrägeriet" av den 8:e Augusti för några dagar sedan - så bilägger jag nedan läs- och tänkvärda länk.

 

Jag publicerar ingen illustrerande bild denna gång. Ni får själva skapa er en.   

http://martenstreng.wordpress.com/2013/08/12/riddare-murare-och-fellows-om-hemliga-sallskap-varning/comment-page-1/

  

Kram alla Snälla Goda Gudstroende Kristna, som lever i Sanning och Ljus!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det Största Bedrägeriet

 

Löftena kunna ej svika

 

"Jag hör av mig om några dagar"

bedyrade han lögnaktigt

Och gled fegt iväg

med den fejk-gloria-försedda

svansen mellan benen

*****

 

Den 17:e Mars 2005
 

inledde vi vår relation

 

Så lätt det är att vara

 

etiskt human och feminist

 

i solsken

 

Att önska sig bli

 

"ompysslad av stark kvinna"

 

Men lägga sig i nästa famn

 

då den starka blir svag

 

Det är svek och

 

egoism gigantus

 

 

 

Under åren företogs

 

hotellresor till Malmö

 

för att möta mig

Och flera var de gånger

jag följde honom

i hans värld

 

 

Men ensam lät han mig fara

 

samma mil, till samma stad

 

vid

 

Mammas och Pappas

 

sjukdom, bortgång

 

och begravning

 

 

 

Jag miste båda på en gång

 

Så nära de stått mig

 

som mina Vänner

 

och Familj

 

Förkrossad

 

Chockad

 

var jag

 

 

 

En Glasflicka i bitar

 

att varsamt ömt hantera

 

Utan all min ork och kraft

 

begärde han så plötsligt

 

min glädje utan sans

 

Jag ville le och skratta

 

dansa, sjunga, jubla

 

bak min gardin av tårar

 

Istället för att torka dem och

 

hålla hårt min hand

 

gick han åt mig kallt och

 

påstod att jag svek

 

Att jag genom

 

min sorg och smärta

 

bröt våra band

 

 

 

Varje år var orden

 

"nästa år då är vi helt ihop"

 

Och åren gick...

Jag väntade trofast och lojalt

Var tappar fast jag led

Amor vincit omnia

löd i mitt hjärta

och i min själ
 

 

"Mitt äktenskapslöfte till dig

 

bryter jag aldrig"

 

lovade han

 

Och bad mig leta

 

mäklare och hus i Skåne

 

Gamla Viken, Mölle, Båstad

 

Vi var varandra nära

 

och på hans önskan

 

besökte vi

 

mina Föräldrars grav

 

När han var i Chicago

 

Skype och ännu flera planer

 

Jag njöt i eufori och

 

allt var underbart

 

 

 

Äntligen

 

förstod han att

 

mina bitar utav glas

 

tagit tid att åter foga samman

 

 

 

Kort efter slingrade han

 

iväg på än det ena än det andra

 

Fester, nöjen, resor, möten

Ännu mera

mat och dryck

 

 

 

Han lämnade mig kvar

 

med djupa stärkta glada känslor

 

"Vi löser alltihop det hela"

 

var orden mitt i veckan

 

Och kallade mig sin Älskling

 

medan särbo-helgfamn gjort entré

 

 

 

Så plötsligt

 

ringde han och ljög

 

Han sade att han var ledsen

 

för att hans vuxna döttar tre

 

fann vår åldersdiskrepans

 

högst opassande

 

 

 

Må tro han och nya famnen

 

kanske rentav suttit skönt i soffan

 

och vid bordet som allt var mina

 

Föräldrars

 

Nu stående i stugan

 

som "början på vår hopflytt"

 

Suttit där och smidit planer för

 

att få honom "loss"

 

 

 

Eller i hans uterum

 

vid kaminen

 

i möblerna

 

 vi  tillsammans

skruvade isär 

 

och stuvade i bil

 

 

 

Eller under

 

stora ljusblå

 

gose-filten

 

 

 

Jag bryr mig inte om

 

med vem han för stunden

 

tumlar runt och äter med

 

eller ens var

 

om än i Lerum

 

Kungsbacka

och Åsa



Aldrig avslutat

en relation

förrän nästa tagit vid


 

Han tordes inte möta

 

min blick

eller

ringa

 

för att

 

ändra

 

de planer

 

han själv

 

satt...

 

 

Så Lågt.

 

*****
























 



Fuck U

På mitten av 1990-talet, passerade jag ofta på motorväg, en tunnel, där det på ena väggen stod med spray - sex dödar kärlek. Nä, så är det väl inte, tänkte jag varje gång. Då.

 

Men över tid och med erfarenhet har detta påstående då och då nått mitt medvetande... Och jag är benägen att instämma.

Värme och fysisk närhet, romantisk erotik, är någonting helt annat än att ha sex. Sex betyder kön - så att ha sex betyder att ha könsumgänge, fullständigt frikopplat från djupare känslor och engagemang. En relation / ett förhållande, med stark betoning på sex, är inget kärleksförhållande. För Kärleken är mycket större än så. Den söker icke sitt. Allt förmår den. Allt uthärdar den... Så vad förmår och uthärdar en sexrelation? Och vad är kroppars möte värt, om inte själar först förenats?

Det går tyvärr att kategorisera människor vad sex beträffar. Och det är ju allmänt känt att individer i krog- och nöjessvängen är sexuella slappesvansar och inte så moraliskt ståndaktiga. Kul ordval! Det ena ger det andra. Och dras man till dessa kretsar, handlar det om små människors sökande efter bekräftelse. Så varför inte, även då det handlar om sex...? Man konsumerar människor och kallar det kärlek, åtrå och passion - självklar otrohet - ett moraliskt gränsöverskridande som ger en egoboost, alltid förklarad med efterkonstruerad rättfärdighet. Och till sin aktuella partner lånas paraplyet ut i solsken. Men återtas vid regn. Själviska och emotionellt små individer kan helt enkelt inte högt värdera det vackra och finstämda - än mindre det ärliga och sanna. In the name of love. Been there. Done it.

Har älskat förbehållslöst. Öppnat dörren till mitt innersta rum. Har välkomnat. Respekterat. Högaktat. Tolerarat och accepterat. Förlitat mig på ord och ögon. Läst och tolkat. Hört och lyssnat. Mött och väntat. Längtat. Offrat och försakat. Gjort våld på mig själv. Raderat mina inre gränser, likt en mental och social våldtäkt. Jag älskar dig, i samma andetag som sarkastisk kritik. Krympte och förminskade till behändigt format - att tjäna själviskhetens syften. How nice. 

Sex är kittet i en relation. Nä, det är bullshit. Och så fungerar det inte för mig... Äh, lägg av att bete dig som en sårad stiftsjungfru. Den respektlösheten mot kärnan i den jag är, den sårade och brände. Kittet mellan två heter empati och respekt, som skapar trygg samhörighet och tillit - ett erotikens fundament. Liksom samsyn på trohet och närhet - oavsett den är själslig / intellektuell eller fysisk. 

Jag är stolt över att vara en genuint romantisk, sensuell och sinnlig traditionalist. Tror på att dela upplevelser, social gemenskap, vänskap, omtanke, engagemang även i motvind. För då gror en längtansfull och genuin lust.

Sex som just sex, blir i sinom tid mekanisk utan den känsla av helhetsupplevelse som fin erotik, förtjänar att vara.

Fuckidioti

 



Paradox

 

Man får som bekant

 

inte säga

 

negerbollar

 

 

 

Analogt

 

kan det ju tänkas

 

att jag som

 

representant

 

för

 

nordiska kvinnor

 

tar illa vid mig

 

av

 

benämningen

 

vita bönor

 

som dessutom

 

ofta kombineras

 

med korv

 

 

Usch och Fy!

 

Både

 

rasistiskt

 

och

 

sexistiskt

 

:-)

 

 

 

 

  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 



Jag lovar och svär...

En god vän skrev till mig - om begreppet ordhållighet - som numera är en bristvara... Instämmer!

 

Det berör mig. Och det berör mig väldigt illa, detta med tomma löften. Vad är det som gör att en del människor överhuvudtaget saknar ordhållighet / heder, och därmed i förlängningen, även moral? Det går nog hand i hand, att rättfärdiga sitt slappa (ömdömeslösa) leverne, med falska löften. Min erfarenhet säger att dessa individer, är fullblodsegoister som kopierar mänskliga känslor och beteenden för att vinna andras förtroende och tillit, i självuppfyllande syften. I det ingår även att kopiera löftesgivande. Dock inte längre än så, för de kan inte hantera / överblicka den resterande delen av det givna löftet. 

"Jag skall betala tillbaka...", "Jag lovar att göra det och det...", "Jajamän, det fixar jag...", "Jag ringer tillbaka strax...", "Vi pratar mer i morgon, för då finns gott om tid...", "Vi fortsätter våra samtal och det här löser vi garanterat..." Och så upprepas dessa tomma fraser, i all evighet, som ett lögnarens självbekräftelse - "Jag lovar något - alltså är jag god".

Presterandedelen av det givna löftet, finns inte i alls deras begreppsvärld. Oavsett det rör arbetslivet eller privatlivet. Två flitigt brukade uttryck utmärker dem - "nu" om andras uppfyllande. Och "sen" om andras krav på uppfyllande; "Jag skulle behöva... kan du hjälpa mig nu?", "Jag måste... så ring mig nu!", "Det är lite bråttom... kan du fixa det nu...?", "Jag hinner inte... ring dem nu!"

"Jag är upptagen nu, återkommer till dig sen...", "Jag hjälper dig sen...", "Kan du låna mig nu, jag betalar tillbaka sen...", "Vi löser detta sen, jag skall bara...", "Vi får ta det sen..." Varianterna är oändliga. Eller den där varianten om utfästande av tid - "Jag ringer / kommer om en timme..." - med en längre fram vidhängade förklaring om varför tiden inte kunde hållas... Alla kan någon gång bli försenade. Vad jag reagerar starkt mot, är de som satt detta låga beteende, i system - att ständigt låta andra vänta på dem. En väntan som inbegriper allt från klockslag och tidpunkter, till sanningslöften i Vänskap och Kärlek.  

Utöver fysiskt våld mot annan, är brist på ordhållighet och Sanning, ett utmärkt och långsiktigt sätt, att kränka andra individer.

Så möter Du någon som flitigt använder orden "nu" om sina egna behov, och "sen" om Dina behov, konfontera inte vederbörande. Du får bara nya lögner som svar och förklaring. Bränn inte Din egen energi, utan lägg benen på ryggen!

Facta Probant



 

 

 

 



 

 

 

 

 



 

 

 



NU, tack!

Jag gillar sommar, när den är en sådan där gammaldags svensk sommar. Höga stackmoln som ger den härliga växlande molnigheten, med episoder av ömsom skugga och ljus. En stilla bris och ljum fläktande vind, är fint. Liksom dagar med stilla sommarregn och fräscha dofter av fuktig grönska... Mmm, det är verkligen skönt...

 

Av olika anledningar, trivs jag inte alls med det EU-anpassade vädret (skämt!) Över tjugofem till trettio grader mår jag inte bra av. Och det starka ljuset är av hälsoskäl plågsamt för mig. Men att säga det till någon som dyrkar tropiskt klimat, möter noll tolerans. Att ha denna, min uppfattning och känsla för hetta, tycks vara detsamma som att kränka något heligt... (!?)

 

Jag brukar emellertid inte höra till dem som samtalar om väder - än mindre klagar över det. För vad finns att göra? Väder blir det ju alltid, under alla omständigheter. Anser över lag att väder är ett fullständigt värdelöst samtalsämne, just därför att det är opåverkbart. Små människor pratar gärna och mycket ofta om väder, i brist på annat.

 

På tal om EU - lägg ner det hela! Låt varje land dra sitt eget lass, för det sätter press på respektives regeringar och lagstiftare. Och skall något liknande existera, så dela upp unionen, i en Syd- och Östeuropeisk union. Och låt oss bilda den Nordiska Unionen, ett NU - med nordens fem länder. En nordisk krona, fri rörlighet mellan dessa länder. Men med gränsbevakning som i Canada och Australien. I Norden finns naturtillgångar, kompetens och samsyn i flera värdegrundfrågor.

 

Ponera att de nordiska länderna och England och Tyskland, valde att lämna EU... då blir det än mer tydligt att mångfald oftast är enfald.

 

 

 

Dela notan? Näpp, men tack för kaffet...

 

  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På Spåret? Eller vart är vi på väg?

Midsommarhelgen är slut. Svensson har åter rättfärdigat behovet av att supa bort hjärnceller och sänka landets IQ, och därmed föra traditionen vidare till kommande släkten. Prinsen har fått sin tatuerade Paradise Hotel prinsessa... och kungahusets riktning är än en gång satt.

 

I förrgår var det precis fyra år sedan Älskade Mamma gick bort... Det blir inte lättare med åren. Att bära saknaden och tomheten. Tvärtom, står det än mer klart och tydligt, hur mina Föräldrars kärlek, värme och innerliga omtanke, omslutit mig och mina barn / barnbarn. När denna vägg av värme och samhörighet, rämnat... drar det kallt. Inte minst där jag bor. Kan inte kalla det "hemma". För ett Hem utgörs av individer med hjärta och hjärna. Ett Hem, är även rent konkret, den plats där man kan använda, betrakta och vårda sina tillhörigheter - att omge sig med ting som bär ens minnen vid förmedlandet av affektion och därmed skapande känslomässig trygghet.

 

Värdegrunders rämnande har överallt sin orsak i dumhet och okunskap. Har ni för övrigt tänkt på de tidevarv, då Sverige i världen, låg i framkant beträffande välfärd, industi, tillverkning, forskning, sjukvård och skola? Då fanns i var mans hand, inga mobila telefoner, datorer och pekplattor. Det gick uppenbart alldeles utmärkt med skrivmaskin, karbonpapper, frimärke och bakelittelefon. Då fanns riktiga postkontor och man kunde hantera kontanter på banken. Liksom man inom rimlig tid, kunde ge vård på sjukhusens akutintag.

 

Nu ropar alla offentliga instanser, på större ekonomiska resurser, för att hantera självförvållade konsekvenser av just dumhet, felprioriterande och avskaffande av kristen värdegrund. I klassrummen hänger hörselkåpor på elevernas bänkar. Vad f-n gör läraren? Och är det så att de självförverkligande föräldrarna, tillverkar barn, rycker på axlarna och deponerar avkomman i kommunens omsorg? För att sedan skylla på samhället... Hörselkåpor för att få studiero??? Vad är nästa grej - lianer i taket...???

 

Vad jag vill säga, är att detta land vars namn en gång flög ärat över jorden, borde leva upp till det, genom att de facto ta lärdom av u-länder. Så långt ner har Sverige sålunda placerat sig, trots sociala medier, inredningsprogram, mästerkockar och mello... Man har fredagsmyst, foppatofflat och fett-najsat med chips, tacos och aspatam-dryck, så mycket att de flesta inte längre kan stava till ansvar, struktur och disciplin. Ur hand - i mun, så att säga. På stampat jordgolv eller ute i det fria och med griffeltavlor i hand, bedrivs undervisning i ekonomiskt mindre bemedlade länder - för intresserade och motiverade elever som anser sig vara priviligierade, som får studera.

Det behövs inte större resurser till skolan. Vad som behövs är en attitydförändring till lärande och kunskap! Så låt då mindre motiverade lever, tidigt få praktiska uppgifter på en riktig arbetsplats, och skolans resurser frigörs då till de motiverade eleverna! Alla elever har inte alls samma studieförutsättningar. Och kommer heller aldrig att få det, oavsett hur många daltande lärare man placerar i klassrummen.

 

Vilken riktning?