Vår bästa tid är nu

Ordet "sedan", är ett av de värsta ord jag vet! Och jag håller det därmed ordentligt perifiärt i min ordlista!

 

"Sedan", eller "sen" som det ofta uttalas i dagligt talspråk, är inget annat än ett uttryck för förhalning. Oftast går det att ange tidpunkt för något och har man ingen tidpunkt, så kan man uttrycka sig någorlunda ungefärligt, eller säga att man faktiskt inte kan utfästa tidsangivelse. Men "sen", låter som ett löfte om något som de facto kommer eller som skall infrias vid en senare tidpunkt - dock ej angiven. Det otäcka med ordet "sen" är just känslan av ett löfte, om än luddigt och dimmigt... Och det är kanske just därför jag inte är bekväm med ordet.

För mig signalerar ordet "sen", ointresse, bristande engagemang och struktur, kanske även konflikträdsla, och framförallt väldigt mycket slöhet - "skall sluta röka sen..." eller "skall börja äta nyttigt och motionera sen..." eller "du får betalt sen..." och så vidare, för listan kan göras oändligt lång. (På tal om "betalning sen...", så har nu Arken Zoo gjort sin återbetalning till mig. Märkligt att man måste nypa till för att folk skall förstå. Money talks...)

Det handlar om prioritering och verklighetsförankring. Upplever en allmänt utbredd "slöhet" i samhället, och då avser jag inte slöhet i proportion till hastighet - höghastighetståg, snabba bilar, flyg, höghastighetssurf, bredband, snabbmat med snabba kolhydrater, spinning, eller extacy... Nej, ingenting sådant. Utan jag relaterar slöheten till bristande (egen)ansvar, som slår mot individen själv eller mot andra. Engelska ordet för "sen" är "late" - onekligen likt svenska ordet "lat"...

Tunggrodd byråkrati, långsam beslutsprocess inom olika verk, alla skyller på alla - "inte mitt bord", "är på konferens", "sitter i möte", "har gått för dagen", "vi ber att få återkomma", "skall utredas", "vi tillsätter en kommission" och så vidare.

Tänker ingen på att nuet är det som då var "sen"?
 

Att vara Sen-gångare och djur,

är gulligt... 



...men människa och sen (trög),

är mindre gulligt...



 

 

 

 





VARNING FÖR ARKEN ZOO - NÄTBUTIK!!!

 

Minns ni jag berättade om det lilla vita "charmtrollet" till hund / monster i liten förpackning? Jag återfick min handpenning och den saken är utagerad.

 

I min glädje-lycka och iver över att åter bli hundägare, så hade jag på förhand införskaffat diverse nya fina hundtillbehör. Bland annat två halsband och ett koppel, med reflexer. Jag tyckte det verkade smidigt att handla detta i lugn och ro, via nätet. Och förlitade mig på det inarbetade namnet Arken Zoo... www.arkenzoo.se

 

Det ångrar jag bittert. Gjorde min beställning och förskottsbetalade via internetbanken, till en summa av 617 SEK. Det Vita Monstret hann göra både entré och snabb sorti (efter en mardrömsnatt), före de beställda varorna...

 

Jag mailade Arken och berättade om min belägenhet. Talade även i telefon med dem, och fick veta att det var ok att återsända varorna utan uppackning. Blev även lovad att snabbt återfå de av mig erlagda 617 SEK.

 

Ja, vad har hänt? Ingenting... ingenting och ingenting...

 

Har mailat dem upprepade gånger samt ringt. Jodå, varorna har kommit tillbaka till dem. Och jag har nu i två veckors tid fått höra att de kontaktat ekonomiavdelningen, som sitter på ett separat kontor i Stockholm, dit nätbutiken inte kan ringa... bara maila... Hallå! Hur seriöst låter det???

 

En ekonomiavdelning som det inte går att sätta sig i telefonförbindelse med???

 

Nu går jag till Kronofogden och begär betalningsföreläggande! Handla inte hos Arken Zoo, på nätet!!!

 

 

VARNING!!!

 

 



 

 

för nätbutiken

 

 

 

 

 

 



Lovikka-mössa!

Något som håller nere stress och jobbiga tankar, är att göra något kreativt. Ibland tar jag till stickor och virknål...

 

Fann ett underbart tjockt och mjukt garn i 100% superwash-ull, tvättbart i maskin 40 grader! Använd inte sköljmedel. Garnet heter Balder och säljs i 100 grams härvor (125 m), i sköna kulörer. Stickor 7-8. Masktäthet; 12 maskor på 10 cm.

 

Jag använde trästickor i storlek 8 mm, och lade upp 70 m och stickade resår i ca 20 cm. Därefter intag genom att sticka 1 r, ta ihop 3 m och sticka dem samman i en a m. Sedan vanlig resårstickning i tre varv. Detta upprepas ytterligare 2 ggr. När sista resårvarvet är stickat, stickas ännu ett resårvarv, med stickor 5. Hoptagningarna (de där tre maskorna som skall tas samman i en a m), där använde jag också stickor 5 för enkelhetens skull. Bökigt att göra hoptagningar med så grova stickor som 8.

 

Av överblivna garnet dekorerade jag mössan genom att klippa det i lika längder, trädde dem genom mössan och började fläta. Använde färg 489, som är sådär härligt kallt iriserande, som jag gillar!

 

Annorlunda och kul resultat! Och på så sätt användes precis varje centimeter av garnet.

 

Pris; 49 SEK!

 

 

 

 Lovikka-mössa med rastaflätor!

 

 

 

 



Gisslan

Relationer kan man han ha till olika människor och på olika plan. Men parrelationen, relationen till en partner, är  nog den vi mest funderar över, oavsett vi befinner oss i eller är på väg ur en pågående eller önskar att ingå en dito... I mina tidiga inlägg, har jag belyst min definition av den goda relationen. Och de flesta brukar ha lätt att sätta ord på vad det är som utgör en god och sund relation.

Men vad utmärker en mindre bra eller dålig relation? När och hur vet man att en relation är dålig eller på väg att bli det? Kan det vara så att tiden och levnadssituationen, påverkar den objektiva lyhördheten för signaler...? Och kan det vara så att man som ung och oerfaren, rent intuitivt tror att de flesta människor innerst inne, har en kärna av sunda och empatiska värderingar, helt enkelt en tro på att människan i grunden är god, när det verkligen gäller?

 

"Du valde ju själv..." Ja, det gjorde man kanske då, på basis av förvärvade erfarenheter, i kombination med tron på äktenskapet som team-building, att båda parter strävar åt samma håll...

 

Så fel man kan ha. Är den ena parten sedan barnsben, vän med lögnen, som en räddare vid sanningens minut, beträffande studieresultat med mera - van att bli kontrollerad och alltid bärande en desperat längtan efter föräldrars bekräftande... och det är obearbetat, så följder detta givetvis med in i rollen som make / maka. Man brukar säga att den slagne, slår. Men det gäller även alla andra egenskaper - den osedde blundar och den icke lyssnade på, hör inte. Den otrygge, inger ingen trygghet och den kontrollerade kontrollerar. Så hur är det möjligt att dåliga karaktärsdrag och okunskap, kommer att dominera?

 

Det sker tyst och under mycket lång tid. Enskilda händelser och situationer länkas samman, till en oändligt lång kedja av faktorer som var och en kan tyckas nästan harmlösa... men sammanfogade, utgör de en nedbrytande helhet, i vilken det är oerhört lätt att förlora sig i. För har man full focus på barn, fostran, studier och hem... då är det lätt att uppfatta det som omtanke, när den kontrollerande parten "erbjuder" sig att till exempel börja "göra inköp på vägen hem från jobbet..." eller säger sig vara "trött på umgänge med andra, eftersom arbetsdagarna medför så oerhört mycket kontakter med andra..." Eller "tar hand om ekonomin..."

Ekonomin, den sista befästningen av konkret överblick. I det ögonblicket är man rent praktiskt förlorad. Hur många (oftast kvinnor), har det så? Vid köksbordet avfattar hon en inköpslista - eftersom hon alla dagar tillagar de gemensamma middagarna. I matbutiken får hon av medföljande, kontrollerande part, höra för hur dyrt allting är och att hon minsann måste vara sparsam. Kanske står det förutom livsmedel, roll-on och tandkräm, på listan... vilket ger en klump i magen och darriga händer... För den kommer, kommentaren... om vilken parasit hon är, som hela tiden skor sig på hans bekostnad. Hånskrattet, föraktet och idiotförklaringen från den kontrollerande, naglar sig fast. För hon skall "vara nöjd, som har tak över huvudet och mat för dagen..." Att stå där vid kassan i matbutiken, med sorg i hjärtat och en inre gråt som formar sig till skam och självförakt, medan den kontrollerande drar kortet... är en mental misshandel, värre än fysiska slag...

Att ifrågasätta varför den kontrollerande själv, inte nöjt sig med taket och maten, utan unnat sig själv långt mer än detta... det är att gå för långt. För då "jävlas" man och är "uträknat elak". Den kontrollerande har sedan tidiga levnadsår i rädsla för konflikter, i feghetens och egoismens namn, utvecklat en överlevnadsform som bygger på, att uppfattas som snäll, ärlig och genomgod... om så med lögnens hjälp.

För den kontrollerande finns inga normer eller spärrar i jakten på bekräftelse. Kosta vad det kosta vill, inte minst ekonomiskt. Att nästla sig in hos dem som representerar ens oas av mänsklig trygghet, det hör till. När så är skett, står man utan känslomässig tillflykt och de egna levnadsvillkoren stramas åt än hårdare. Ingen tror en. Ingen lyssnar. Ingen bryr sig. Så går åren och tillvaron rullar. Tills den dag insikten når en, om att ha varit beskuren Livet, medan det pågår... 

Så var finns ni starka, fantastiska MÄN-niskor som har förmågan att verkligen se förbi och igenom, och rätt förstå sammanhang och som inte gör tolkningar, utifrån vad era ögon ser? Var finns ni riktiga MÄN-niskor som inte strör salt i sår eller skuldbelägger? Var finns ni rakryggade MÄN-niskor som alltid sätter Sanningen i främsta rummet och därför aldrig skulle tilldela själen slag, genom att ta orden; "Du har själv valt...", i sin mun.  

 



Livs-törst

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Shaken, not stirred...

Kan inte låt bli publicera bild på min tvättmaskin... med norsk anvisning för olika inställningar...

 

 

Sett ur geovetenskapligt perspektiv - orsakar detta småskalv, månne?

 

 

 

 

 

 



Pausfågel 2

Pelle Fjants Tio Företagar-Budord, i konsten att misslyckas med Bolaget.

 

1. Du skall inga andra kompetenser hava, jämfört med Mina (m a o inga).

 

2. Du skall icke missbruka Mitt, Din adepts / gäldenärs namn, ty jag skall icke låta den bliva ostraffad, som missbrukar Mitt namn och som hävdar sina ekonomiska rättigheter gentemot Mig. Dem skola jag respektlöst håna och kränka och göra mig själv till offer för.

 

3. Tänk på alla dagar och gör dem till vilodagar. Lägg ut Ditt ansvar på entreprenad, med fantastiska planer som agn.

 

4. Hedra icke Din fader och Din moder, ej heller Dina välgörare och borgenärer, ty de må då tappa tålamod och kursa Dig.

 

5. Du skall icke dräpa Ditt bank-konto, utan andras.

 

6. Du skall alltid begå löftesbrott - pacta non sunt semper servanda - avtal behöver inte alltid hållas.

 

7. Du skall alltid sno andra på pengar. Allt Ditt är Mitt och allt Mitt är Mitt.

 

8. Du skall alltid bära falskt vittnesbörd mot din nästa. Mycket snack och lite verkstad. Låt alltid de andra klä skott för Dina tillkortakommanden.

 

9. Du skall alltid hava begärelse till Din nästas hus. Du skall alltid kräva att ta del av Din nästas tillgångar och reserver, ty dessa är enkom till för Dig.

 

10. Du skall alltid hava begärelse till något som tillhör Din nästa, och alltid vara avundsjuk.

 

 

Skyll inte på mig...

 

 

 



 

 

 



Blott en dag...

Har idag varit på min Pappas Fasters begravning. Mycket högtidligt, vackert och fint. Och jag är säker på att hon fanns med och tyckte allt blev bra. Det var för mig många tankar på Mamma och Pappa... Känns märkligt att på något sätt, nu axla den roll mina Föräldrar annars skulle haft, i sin relation till släkt, vänner och bekanta. Liksom insikten att jag är den som nu står längst bak "i ledet" av generationerna. Försöker växa och känna mig mer vuxen än jag är, inombords...

Frågan är bara om man någonsin blir sådär vuxen som man alltid uppfattat de äldre generationerna? Jag tror inte det. Det finns alltid kvar ett litet barn inom oss, i all vår längtan efter tröst, trygghet och bekräftelse.

Alla de som mist någon eller några nära och kära, vet precis vad jag menar. Och har även medvetenhet om att en sådan sak som en begravning, antingen river i sår och / eller starkt berör och helt enkelt påminner om livets förgänglighet. Men - så finns det dem som saknar förmåga att känna eller medkänna... som har dålig tajming eller är klumpigt vaggade och utan hyffs och respekt...

... som tror att att förlust av närstående är detsamma som stort arv.

Jo, ni läser rätt! Jag "sitter här och slåss med tankar..." (som min Farmor och Pappa brukade säga) och känner behov av att reflektera efter dagen idag, samtidigt som annan person (i vanlig ordning) bara måste påminna om sina omättliga behov av medel... Jag blir både ledsen och arg av sådan total känslokyla, stupiditet och framförallt fräckhet. I synnerhet när densamme, sedan decennier aldrig yppat ordet återgälda. 

Mitt Älskade Hem försvann... Tillgångar försvann... En bit av hälsan försvann genom en whiplash, Mina Älskade Föräldrar försvann... Så det känns som jag redan mist alldeles för mycket...

Kändes bara to much, att samma kväll (idag) som jag varit på begravning, få ta emot åsikter om att jag borde bistå med medel för utgifter som tillhör annan... Så om du med anhang läser mina rader, känn att jag även sedan länge förlorat min tillit till er. Vad är det man säger - Äpplet faller inte långt från päronträdet...