Tacksam

Tack, ni som står mig nära. Ni är mitt allt! Kram!

 

Dolus och Culpa

Det senaste decenniet har det hänt för många svåra saker i mitt liv. Och jag tror att det är ganska naturligt att man präglas av sådant. Framförallt präglas ens syn på dem som gjort illa. Man kan kanske tycka att det finns ett egenansvar, att det bara är att packa och "dra". Så enkelt är det inte när man berövats en bit av fysisk funktion, besparingar och sedan sitt Hem...

Och det var fruktansvärt att vara helt och fullt medveten om åt vilket håll det barkade. Jag gjorde vad jag kunde för att påpeka det - utan att ha blivit lyssnad på. Storhetsvansinne i kombination med girighet och dumhet, får förödande konsekvenser - främst för dem som befinner sig i närheten. 

Lögnaren är en själsligt mycket liten människa, ofta nertryckt av en dominerande far och därmed feg och konflikträdd. Springer och gömmer sig när han ställs till svars. Han är stor i mun och har vida planer, inom ramen för sina "kompetenser", och drar sig inte för att beskriva sig själv och sin "trovärdighet" i superlativer - för att nå framgång och bekräftelse (och sponsorer). I den ständiga ordlistan förekommer ord som; projekt, investerare, finansiärer som kommer att satsa, enastående koncept, world-wide... och så vidare.

Själva resan är målet, för medvetenheten finns om att väl framme, ställs krav på uppfyllelse - antingen i form av arbetsinsats eller reglering av skuld - demaskering. I det läget ändras attityden radikalt, antingen till ett iklädande av rollen som offer för andras illvilja. Eller i ett skuldbeläggande av den som riktar krav. Lögnaren vänder helt enkelt på rollerna!

Mamma och Pappa var den sortens personer som inte visste till sig, i sin omtanke om andra. Ständigt denna välvilja och uppriktiga Kärlek till nästan / behövande. I Juletid stickade Mamma sockor och vantar och överlämnade till Stadsmissionens hemlösa gäster. Och Pappa var en god lyssnare som kunde bära förtroenden, mer än de flesta. Efter deras bortgång har de som haft förmånen att lära känna dem, sammanfattat; "Helt enkelt Underbara människor". I denna sin omtanke och genom livserfarenhet och referenser förvärvade inställning, att man skall kunna lita på människors ord - blev de av med en stor del av sina besparingar. I min Sorg och Saknad efter dem, berör detta mig så fruktansvärt illa - att lögn och själviskhet kom åt att skada dem.      

Frågan är vad som är värst, att bli berövad... tangibler (saker) eller tillit... ? Ekonomi är förvisso frihet, men förlust av förtroendekapital, kan nog bäst liknas vid en mental - och i förlängningen -, social våldtäkt. För den mänskliga hjärnan sorterar inte bort dem man inte litar på, och släpper in de trovärdiga. Skyddsmekanismen slår till och sorterar bort begrepp som "sedan", "längre fram" och "det löser sig snart" - vilka blir utlösande triggerfaktorer. De blir till ord som inte precis öppnar dörrar, utan snarare får dörrar, portar och skyddsgaller, att blixtsnabbt smälla igen. Det är fruktansvärt obehagligt...

...i synnerhet när man befinner sig i tung sorg, och står där bakom själens lås och galler... och behöver en hand att hålla. Och mer än allt behöver få lyss till Värmande ord. Stärkande ord. Glada ord.  Begravningarna är över, liksom sorteradet av saker och jag strävar efter att sätta mer färg på mina kläder. Så för en ytlig människa (lögnaren), kanske jag uppfattas ha gått vidare. Men ack vad fel! Alltsammans har gått in i ett annat skede. För så länge man är sysselsatt med de praktiska göromålen, befinner man sig i ett sorgens ingemansland. Dem man sörjer är då fortfarande på ett högst påtagligt och konkret sätt, med en. Men nu... flyttar allting in i en (mig). Flyttar in i hjärta och förstånd. Och alla vet väl hur jobbigt det är att flytta! Och det är oerhört tärande att samtidigt som denna "inflyttningsprocess" pågår, dagligen mötas med tystnad om detta eller nedlåtande och självhävdande kommentarer om allt möjligt vardagligt och världsligt. De uttalas med ett irriterat röstläge och minspel utan ögonkontakt... Varje enskilt ord eller uttryck kan tyckas bagatellartat. Men vid ständig och mycket långvarig upprepning, blir de som droppen som urholkar stenen.

Undrar om inte mytomani är som alkoholism eller annat missbruk. Fabulerande och rollspel blir en drog som ger korta kickar i form av kortvarig bekräftelse och ett ögonblick i andra människors centrum. Självhävdelse i lånta fjädrar - lånade från den sjävkonstruerade verkligheten.     

  

"Skyll inte på mig, det var någon annan som..."

Jämställdhet?

Vad det är tröttsamt med alla dessa, av kvinnor, östrogenfixerade framställningar om mäns och kvinnors (ekonomiska) differenser. Alla vet vi ju redan att det föreligger hormonella / fysiska olikheter mellan män och kvinnor. Men... att ständigt dra upp det där med att kvinnor har mens, föder barn och hamnar i klimakteriet... har hittintills inte ändrat löneskillnaderna. Och lär inte göra det heller.

Nej, det behövs andra argument, en annan ingång i konstaterandet av det faktum att män och kvinnor fortfarande har olika lön för lika arbete. Vi har en diskrimineringslag att tillämpa. Alltså, tillämpa den så ofta det går! Och börja med att framställa jämställdhetsfrågan ur ett humanperspektiv, inte bara nationellt utan internationellt! Eftersom de flesta samhällen är patriarkaliska, så gäller det att tala med män, på mäns vis. Män lyssnar inte på tårdrypande hormon-argument. Och någorlunda starka kvinna tar avstånd från desamma och agerar rakt och engagerat.  

För det är de facto så att även om kvinnor önskar lika lön för lika arbete, så är det många gånger kvinnorna själva som med sitt "lilla-jag-beteende", bromsar sin egen löneutveckling, genom att inte ta för sig och framhäva sina kvalitéer. Dessutom är kvinnor i grupp fega och håller därmed tillbaka varandra. För ve den kvinna som sticker ut och kör sitt eget race... "Den som inte är med på kafferepet, blir kaffebröd..."

Kvinnor går över ån efter vatten och tror att allt löser sig självt, om bara männens tankemönster ändras (!?) Så fel!!! Det är ju det kvinnliga mönstret som måste uppdateras, för att nå målet - högre och jämlik lön! Slopa platt och omständig organisation. Effektivisera och avskaffa allt med prefixet "kvinno-" och ersätt med "human-", för att få perspektiv!  

För kvinnor måste bestämma sig för om de vill leva sina rosa Barbieliv och ta konsekvenserna av det, eller plocka andelar, som männen. För ingen man kommer att ställa sin plats till förfogande eller avstå en bit av lönen till kvinnlig favör. No way! Det är 2012 och de flesta är införstådda med att pappor tar ut föräldraledighet och även är hemma och vårdar barn. Borde vi då inte kommit lika långt när det gäller en sådan mänsklig rättighet som lika lön för lika arbete!? 

Utbildning är en väsentlig del av vägen! Det finns dock svaga kvinnor med låg eller ingen utbildning alls, eller kvinnor med funktionshinder och sjukdom, som inte alltid har "drivet" och orken att agera. Då skall det åligga en kompetent arbetsgivare att agera för att motverka lönediskriminering. I annat fall är det lagstiftningens uppgift att sanktionera, till förmån för svagare part.   

Kvinnors största fiender är kvinnor!

  

Att åldras

Igår såg jag, mest av en slump, ett teveprogram som jag blev sittande vid - Boårs superstars. Det är en serie om människor på ett demensboende i Borås, med fantastisk personal. Programmet var både sevärt och tänkvärt. För hur ofta tänker vi på vårt eget åldrande - mer än vid pensionssparande?

Hela vårt samhälle kretsar kring att vara ung - medelålders, frisk och produktiv på arbetsmarknaden. Sedan då? Vad händer när krämpor kommer och vi tappar tempo...? Kan vi känna oss tillräckligt trygga vid tanken på att få bästa vård och omsorg? Finns det valmöjligheter för alla? Slipper vi ensamhet och isolering?

För att återkomma till Borås superstars, så är deras motto att individen inte skall tyna bort - utan blomma! Så vill jag ha det! Gästerna på boendet i Borås, var på travbanan och spelade på hästar. Och de var på vernissage med mera. Tror det är väsentligt att det allmänna välbefinnandet är så gott det kan vara, för att överbrygga åldersbesvär. Men även detta handlar i förlängningen om värderingar och därmed prioriteringar - politiska prioriteringar! Det går inte att mäta allt i kronor, även om många tycks tro det. Och om jag nu inte djupt och brett skall definiera begreppet livskvalitet, mer än att det handlar om att få primära behov tillgodosedda. Men - också individuella intellektuella, emotionella och kreativa behov, så borde det vara varje människas rättighet att kunna känna lugn och tillförsikt inför sitt åldrande. 

Vi har barnombudsman och föreningar som tillvaratar barns rättigheter. Varför finns ingen seniorombudsman?  PRO räcker inte! Inte alla äldre har ork och energi, och då behövs det någon som från myndigheters håll, ser till att ingen hamnar utanför trygghet och omtanke. Detta är en av mina hjärtefrågor, och det parti - oavsett namn - som kan garantera just trygghet och omtanke, får min röst!

Det som har egentligt värde i livet - är bortom ekonomi...

"En del männiksor är så fattiga, att det enda de har, är pengar."

Uppstånden!

Annandag Påsk med det glada påskbudskapet - att det goda skall övervinna det onda. Och just nu i skrivande stund, ringer byns kyrkklockor för att understryka detta. Dock kan man undra...

För varje dag förmedlar nyheter i media, den absoluta motsatsen. Och jag undrar så ofta hur det kan komma sig att ju mer den materiella utvecklingen går framåt, desto mer tycks människan återgå till primatstadiet. Egoism som drivfjäder i jakten på ekonomiska tillgångar - föder girighet. 

Sverige ett land att vara stolt över, ett välfärdsland... Vad ligger i välfärdsbegreppet utöver produktion per capita och allt högre BNP? Nyligen förmedlades i GP att åldringar på äldreboende tvingats äta middag med avföring på händerna. Förnedring och kränkning väntar således som slutkläm på ett aktivt och intellektuellt liv. I ett annat reportage stod att läsa om en kvinna som arbetat i 40 år, och i pension får ut en summa som om hon inte arbetat de åren. Den lilla människan, som trots allt är vanligast förekommande... Vem bryr sig om och finns för henne? Jag vill veta vilka politiker som brinner för dem som varken kan eller orkar föra sin egen talan!!! Berätta det för mig - NU!!!

Sverige är ett fredsälskande land - ett land som utdelar Nobels fredspris. Medan SAAB på en vapenmässa i Quatar säljer vapen som "garanterar en hög dödsratio" med försäljningsargumentet "See first - Kill first". Har glömt vem som uttalande följande men finner det tänkvärt; "Människan är både ond och god, för hon har uppfunnit både atombomben och cykelhjälmen, vilket visar i vilka proportioner hon är just ond och god".  

Herren Jesus Kristus,

på tredje dagen

uppstånden

från de döda!

"Mig är given all makt

i himmelen och på jorden.

Gån för den skull ut

och gören folk till lärjungar,

döpande dem

i Faderns och sonens

och den helige

Andes namn,

lärande dem

att hålla

allt vad jag har befallt eder.

Och se, jag är med eder

alla dagar

intill tidens ände",

Matteusevangeliet 28:18-20

Via Dolorosa - Smärtornas väg

Långfredag. Stilla Fredag. Mina Föräldrar var romerska katoliker. Och även om jag är protestant så är min uppväxt katolsk. För det är i barndomen vi präglas. Och det sägs att den tro vi fått med oss före fem års ålder, den följer oss - Alltid. Påsken och dess budskap, är kristendomens fundament.

Det blir fel när människor anammar kyrkoårets helger och högtider, och raderar orsaken till dess existens. Och ersätter budskapet med konsumtion och frosseri. Det blir lika fel som när ett par önskar kyrklig vigsel, men ber prästen skippa allt snack om Gud. Kyrklig vigsel, innebär Guds välsignelse över det par som önskar knyta äktenskaps-avtalet. Mer om äktenskapet längre fram.

Herren Jesus Kristus, korsfäst, död och begraven

Kristi blod för oss utgjutet 

Herrens Bön

Fader Vår

som är i Himmelen

Helgat varde Ditt Namn

Tillkomme Ditt Rike

ske Din vilja

såsom i Himmelen

så ock på jorden

Vårt dagliga bröd

giv oss idag

och förlåt oss

våra skulder

såsom ock vi förlåta

dem oss skyldiga äro

Inled oss icke

i frestelse

utan Fräls oss

ifrån ondo

Ty Riket är Ditt

och makten

och härligheten

i Evighet  

Amen

Via Dolorosa

Jag är en liten gåsatös...

Har sträckt ryggen så illa att jag igår blev tvungen ringa Sjukvårdsrådgivningen för att få råd om läkemedel. Den trevliga sjuksköterskan pratade skånska och när hon också hörde min skånska, "sken" hon upp i telefon - hur man nu kan göra det i en telefon - men hon gjorde det. Hon berättade att hennes arbetsplats ligger i Halmstad, och att hon dagligen (av omgivande personer) får höra att hon kommer från Skåne. Hon frågade mig om jag har det likadant.

Och hon berättade vidare - vad jag faktiskt själv erfarit - att hallänningar är de som oftast påpekar för oss skåningar, att vi kommer från Skåne. Som om vi inte visste det själva (!?) Sköterskan och jag fortsatte att tala om våra erfarenheter av att utgöra så kallad "etnisk minoritet" med härkomst från landskapet nästgårds... Inte i något annat landskap fäster man lika stor uppmärksamhet vid att komma från Skåne - som i Halland! Vilket är ett märkligt fenomen, med tanke på att hallänningar är beresta och således borde vara öppensinnade. Varbergsbor har jag mest positiva upplevelser av beträffande landskaplig etnicitet...

Så jag har lovat mig själv att nästa gång en hallänning upplyser mig om att jag kommer från Skåne, så tänker jag be vederbörande att berätta en vits för mig. För det spelar ingen roll hur dialektalt vältalig en nord-hallänning eller invånare i Västra Götaland än är - den inneboende Kållen eller Adan går inte att dölja...

Detta lilla inlägg är skrivet med glimten i ögat, men också med en gnutta allvar... För det är inte utan att jag måste reflektera över, hur det är möjligt att vara utåtriktad - "hallänning - svensk - europé" (som det en gång stod på Carl Bildts t-shirt inför inträdet i EU), utan att Halland framstår som en ankdamm... 

När man ser det lite grand så här från ovan...